Varje år är det samma visa. Jag vill klä granen på ett sätt, och min syster på ett annat. Jag vill ha glittret hängades från toppen och neråt, medan min syster villl ha det runt omkring granen. Jag vill ha mestadels röda kulor, och bara få guldiga, medan min syster vill ha alla möjliga färger.

I år fick jag min vilja fram - glittret hänger från topp och neråt, som varje år. Men det där med kulorna slutar alltid olika. Och varje år får vi försöka att samsas för att få det bästa möjliga resultat - det reslutat vi vill uppnå. Men det slutar alltid ..

Mikaela: Nej!
Veronika: Vadå? (Har handen i kartongen med kulor i alla möjliga olika färger)
Mikaela: Nej!
Veronika: Men vi måste.
Mikaela: Efter den här julen ska jag slänga den där j-vla kulan!
Mamma: Sluta bråka!
Mikaela: Ser du - den rosa kulan!
Mamma: Men, slängde vi inte den?
Mikaela: Tydligen inte.

Och min syster ler det största leendet jag har sett.

Efter mycket om och men fick den rosa kulan en plats i granen. Och som varje år på framsidan av granen. Jag försöker med allt för att flytta den till baksidan, men min syster måste antingen vara synsk eller så vet hon om vad jag vill. Varje gång jag återvänder hänger kulan på sitt ursprungställe. Typiskt.

Mikaela: Men titta, det är för mycket rött på de här tre.
Veronika: Men du tycker juh om rött!
Mikaela: Jag vet. Men inte när det blir för mycket på samma plats.
Veronika: Men vid den rosa blir det tomt.
Mikaela: Men snälla ..
Pappa: Jag tror systrarna Lindebrand klär granen.

/Miss M.