Minnen är alltid minnen, och de följer oss genom livet. Ljusa som mörka, svaga som starka.

De minnen som berör våra hjärtan är de minnen som är starkast, och oftast är de även de ljusaste. Det är de minnerna vi alltid kommer att komma ihåg. De minnen som vi helst av allt vill glömma är de mörka, och oftast är de även svaga. Det är i alla fall vad vi tror.

De mörka minnerna tänker vi inte på. De lever i vårat undermedvetna och dyker upp då och då. De får oss att tänka till en extra gång så att vi inte tar nya felsteg.

Minnen kommer alltid vara minnen, vare sig vi vill ha kvar de eller glömma de. Men vad skulle vi göra om minnen inte fanns?

/Miss M.