I 17 år har jag haft en katt som svansat och spunnit runt mina ben. Jag har haft en katt som busat och lekt som aldrig förr, vilket han fortfarande gör. Jag har haft en sängkamrat både vid magen och nere vid fötterna, och jag har haft någon att prata med vilket humör jag än varit på.

Nu när jag flyttat har jag inte den där katten runt omkring mig som jag är så van att ha. Jag har ingen som tigger så fint och prydligt som min katt gör varje morgon han vill ha skinka (även om han fått det två gånger tidigare, ska han ändå ha mer!).

Igår trotsade jag regnet och vandrade hem (förra hem?) för att hälsa på min underbarling till katt! Och det första vi gjorde när jag klev innanför dörren var att lägga oss i systers säng för att mysa, vilket senare gick vidare in till mina föräldrars säng :) Och strax innan jag skulle gå upptäckte han att mamma lagt fisk i bad för att tina. Och härlig som han är så ska han bara smaka - fryst som tinad! Och jag kunde inte göra annat än att sakna honom mer!