Hejsan Viktor!

Fina unge, du sprider så himla mycket energi, glädje, och lycka. Att bara titta på dig gör mig alldeles varm av beundran att du är min! Jag minns så väl den dagen vi skulle åka hem från BB. Istället för två så var vi tre, men det var så svårt att förstå. Att du var våran, att du skulle följa med oss hem. Fantastiskt att det varit just du som legat i min mage i nästan 9 månader! 

Du kryper (sedan den 20 oktober) i en himlans fart på ditt sätt, och du älskar när någon kryper tillsammans med dig, och gärna jagar dig. Ibland saktar du ner farten med flit för att man ska komma ifatt dig, fånga dig, och kittla dig under armarna, eller vid ljumskarna där du är som mest kittlig. Men det absolut bästa är juh att ställa sig upp mot allting som går att ställa sig upp emot. Ja, ibland ställer du dig till och med upp mot de sakerna som är snäppet omöjliga. Och när du står där och man ber dig att dansa så böjer, och sträcker, du på benen så rumpan gumpar upp och ner. Du sakar rumpan helt enkelt! Våran lilla diskobebis, redan i magen levde du livet när du hörde musiken som spelades! <3 Du älskar även att gå med allting, det är inte bara lära - gå - vagnen man kan gå med här hemma. Nej, en kartong, skötväskan, matstolen, och allt som kommer i din väg.

De senaste dagarna har du även förstått att du kan stå ett par sekunder utan att hålla dig i. I början så släppte vi dina händer för att du skulle förstå att det inte alls är farligt (tidigare har du börjat gråta om du inte fått hålla dig i med båda händerna). Men nu har du till och med börjat att släppa greppet själv. Ibland, men bara om du vill, så tar du även ett par kliv när du bara håller dig i med ena handen, och då kan man gå hand i hand med dig, och det är jättemysigt! Du är en liten kille som gärna känner den där tryggheten, och det värmer i mitt hjärta att du redan nu visar trygghet, och försiktighet.

Du har lärt dig att vinka, så när vi säger 'hej', eller möter någon sträcker du ut din hand och spretar med alla fingrarna, när man säger 'hejdå' så viftar du med hela handen istället. Men för ett par dagar sedan lärde du dig att peka med pekfingret, och då har du nästan "glömt bort" hur man vinkar. Men det är klart, nlär man sig något nytt så är det juh roligare att visa alla det nya än det "gamla".

I måndags kom det små fina vita flingor som la sig på marken, och då kom din pappa hem med en pulka, så igår tog vi premiäråket. Det var kul så fort mamma eller pappa sprang med dig, eller när det gick nerför. Men när vi började gå (efter att ha sprungit oss svettiga) så försvann samtidigt ditt leende på läpparna. Du förstod nog inte riktigt vad det var som hände, och varför du skulle sitta nästan nere på marken, men kul tyckte du nog att det var när det gick fort! Tyvärr har vi problem med dina vinterskor du fått. De är för smala för dina breda fötter, så nu måste vi leta upp ett par som sitter bra på dina fötter för du kan inte ha raggsocker, eller tossar, hela vintern när du så gärna vill tulta omkring med hjälp av oss. 

Förresten, i fredags var jag på bregravning. Min farfars begravning. Den var verkligen jättefin. Efter begravningen bjöds det på smörgås, och tårta, i församlingshemmet för att minnas min farfar, och då fick du vara med. Och jag tror det var jättebra. Från att ha fällt en massa tårar, och haft en jobbg timme, till att få fika, minnas min farfar, och till att träffa den senaste Lindebrand:aren i släkten. Du fick många beröm över hur snäll, och söt du var. Det var många som var facinerade utav dig, och det värmer så mycket inom mig varje gång jag får höra något gott om dig. Min fina kille! <3

Natten mellan lördag och söndag ska du sova hos din mormor och morfar. Mamma, och pappa, ska nämligen åka till Göteborg och gå på Jul på Liseberg med pappas jobb. De ville göra något annat än ett vanligt årligt julbord, och visste var det en smart, och rolig idé att åka till Göteborg, men gud, vad jobbigt det känns att jag ska åka 30 mil ifrån dig för att få sova på hotell. Det finns juh hotell här i Vimmerby jag kan sova ut på, dessvärre finns inget Liseberg här. Men jag tror det kommer gå jättebra, jag tror du kommer trivas tillsammans med din mormor, och morfar, för så fort du ser dem så lyser de upp som en sol. De behöver inte säga ett ord innan du vill över till deras famn.

Nej, nu ska jag gå in och titta lite på dig när du sover. Du är så fin! <3

Puss och kram, din mamma!