Idag firar vi födelsedag hos familjen Lindebrand - N. Det är nämligen så att jag fyller 22 år idag. Exakt klockan 04:37.

Dagen började med frukost på sängen, och även en present i form av en resa för familjen till fina Gotland! :) Jag har aldrig varit på Gotland, men jag har sett och hört att det ska vara riktigt fint. Det enda som gör att jag fruktar lite för resan är den 3 timmars långa båtfärden. Ja, båträdd är jag!

Nu är övriga familjen nere på stan och handlar. Lime ville jag ha till min morotskaka jag ska bara senare idag, men jag har en känsla av att mina grabbar kommer hem med en bukett fina blommor till mig. De är så underbara <3 Men man vet aldrig, ibland kan man få de mest oplanerade presenter som finns. Till exempel på Mors Dag. Ja, visst, Erik glömde bort det, men kom hem med en radioklocka till mig som även har en laser som lyser i taket. Perfekt ifall Viktor vaknar mitt i natten, bara att titta upp i taket. 

Nej, nu ska jag ta och plocka undan det sista som vi inte hann igår, och även ta mig en dusch. Sedan är det förberedelser till både kräftpajen, och morotskakans som jag ska bjuda på idag som ska göras.

Efter att ha fått operationssåret rentvättat, och omplåstrat av mamma sa hon till mig att ringa till Öron Näsa Hals kliniken om det, även om de inte skulle göra någonting pga. penicillinet jag fått så skulle de juh ändå anteckna att jag har ringt.

Sagt och gjort. Klockan 09:00 i torsdags ringde jag. Jag talade om vad som hänt, och hur allting låg till. Jag talade även om för henne på andra sidan luren att det varat mycket under natten. Hon beslutade då att jag skulle få en tid 11:15 samma dag för att titta på såret.

Samtidigt som jag blev nervös för vad de skulle göra med mitt sår, blev jag nästan hoppfull på att de skulle ta bort stygnen, och skära bort lite av kanten på huden, och sy ihop det igen. Även om det skulle strama ännu mer än tidigare, så skulle det säkert blir bättre.

Men icke. Läkaren valde att ta bort stygnen efter som de var främmande för kroppen, och sedan lägga om såret med salvekompress, och sedan skulle jag lägga om det morgon och kväll i tio dagar, precis så länge som jag ska ta mitt penicillin.

Så hela helgen har jag varit väldigt besviken, och jag är det fortfarande. 

När de opererade bort knölen sa de att det kunde bli infekterat, varför inte ge mig penicillin direkt då? Och med ett öppet sår, som ska läka ihop bakom kompresser, hur snyggt kommer det såret att bli? Ja, inte nog med att de urinerar mig på besök, penicillin, och bensin, så ska jag lägga om såret två gånger om dagen, och hålla tummarna för ett fint ärr!

Förra veckan gjorde vi ett besök på Ölands Djurpark. Och visst, Ölands Djurpark slår verkligen inte Kålmorden (det är bara de djurparker jag besökt), men det är något mysigt över Ölands Djurpark ändå. 

Viktor tittade med stora ögon på de flesta djuren, men mest på fåglarna. Och jag förstår honom, skulle jag vara fem månader skulle jag nog inte heller förstår vad det var för något speciellt med alla dessa djur. Men han tyckte nog det var kul att han moster även följde med som kunde leka lite med honom när hans mamma, och pappa, spelade och åkte lite karuseller.

Och en hel drös med gosedjur vann han också! Och när vi kom till att dra i ett snöre för att vinna ett gosedjur fick han välja snöre, ochdet tyckte han var väldigt spännande. Han fick däremot en riktgit ful, och äcklig gummigroda av sin pappa som han älskar, men jag tycker den är vidrig. Konstigt vad olika smak man kan ha. Mamma, och son.

Kul! Mitt operationssår har varit lite rätt, väldigt svullet, och väldigt ömmt sedan operationen, och idag fick jag svaret på varför. Ja, natten till idag började det vara.

Efter att ha pratat med min mamma som är undersköterska ringde jag till Öron Näsa Hals Kliniken i Västervik där operationen gjordes. Först ville de att jag skulle komma idag för att bli underskönt, men sedan bestämde de att jag skulle på penicillin istället för att hoppas att det skulle ge med sig. En jättestor tablett två gånger om dagen - jippie!

Men varet var juh på något sätt tvunget att försvinna, så mamma fick snällt plocka bort det lilla plåstret som satt över. Och då säger hon att det är tre stygn, och inte två som jag trodde. Men dessväre har ett (nästan två) stygn istället släppt, vilket kan göra att mitt ärr blir jättefult! Och inte nog med det så stack en bit av det ena stygnet in i såret. Så inte undra på att jag hade ont.

Efter lite skrikande så var stygnet borta från såret, varet borttvättat, och ett nytt plåster påsatt.

När Viktor var omkring en månad gammal började jag känna en liten, liten knöl på halsen, på höger sida. Först tänkte jag inte sådär jättemycket på den, men med tiden började den växa, och för ett par månader sedan var den som två knappnålshuvuden.

Den var röd, och lite öm. Men mest var den väl öm för att jag satt och kände på den hela tiden. Ja, för upptäcker man något nytt så måste man juh tydligen vara där och pilla hela tiden. Till slut blev jag så trött på den där ömmande knölen som även började vara ivägen när jag borstade håret att jag beställde en läkartid.

Tiden till läkaren kom. Han tittade, och kände, och beslutade sedan att det skulle skickas en remiss till Öron, Näsa, Hals Kliniken i Västervik eftersom den satt på halsen. Och min tid skulle inte äga rum fören 14 Juli. Visst, har jag klarat två månader så klarar jag väl två till? En röd knöl på halsen, som troligen inehåller massa blod är väl inte så farligt?

Men det var just då knölen började växa i racer fart! Så i nästan två månader gick jag med både det ena, och det andra, plåstret på halsen för att inte pilla, och framför allt inte få hål på den där knölen. Men i tisdags började den vara. Ibland kom det ingenting, och ibland bara rann det. Och knölen var så öm att jag knappt vågade tvätta bort sådant var som torkat.

Och så äntligen kom 14 Juli. Klockan 09:30 kallade läkaren in mig. Och han instämde med tidigare läkare. Ett blodkärl som börjat växa på utsidan av huden. Det målades lite på huden, och sedan var det dags för operation.

Operationskläder. Nätmösa på huvudet. Grönt skyddstäcke över ansiktet. Lite hår bortrakat. Lokalbedövning som även satte sig i höger öra. Sterila verktyg. Och sedan två stygn senare var den borta. Äntligen!

Nu känner jag mig dock någorlunda handikappad. Lite som jag har nackspärr eftersom jag knappt kan vrida på huvudet utan att det spänner, och ömmar. Men det får mer än gärna spänna, vara ömmet och svullet ett tag, för jag slipper i alla fall en röd varande knöl på halsen som var så stor som en vanlig tagent på databordet.

Jag tycker så bra om våran föräldragrupp. Vi mammor kommer så bra överrens, och likaså papporna (i hope, eftersom de inte träffats lika mycket som vi mammor. Nej, för vi träffas varannan vecka, och det tycker jag är helt okey :) 

Här om kvällen hade vi en grillkväll inlagt på schemat. Och vi skulle vara hos en av mammornas sommarstugor. Och inte vilken sommarstuga som helst. Nej, Sörgåden där 'Alla vi barn i Bullerbyn' spelades in.

Och vilken trevlig kväll vi hade! Vi pratade om allt mellan himmel och jord. Ja, det finns nog ingenting som jag inte skulle kunna berätta för någon i gruppen om. Och det absolut bästa av allt är att vi kommer så bra överrens, trots att det skilljer lite år både hit, och dit, så är det inte någon som fryser ut någon annan.

Nej, vi skulle inte kunna fått en bättre grupp. Kanske ska sattsa på att bli gravida igen samtidigt också ;) ?!

Jag har börjat införa 'Ajabaja' - metoden här hemma. Och Viktor är allt bra duktig på att lyssna, men han tycker absolut inte om det!

Han har bra länge velat känna på allt, och framför allt stoppa allting i munnen. Allting ska man känna, och smaka på för att se o det går att tugga på. Och just nu är det min Iphone som ligger överst på listan. Och så fort han har den och den närmar sig munnen säger jag 'Ajabaja'. Han tittar då ledsamt på mig, och drar ut underläppen. Ibland kommer även ett skrik för att han inte får göra som han vill.

Ja, min kille är allt bra bestämd, och han vill gärna ha allt på sina villkor, och får han det inte så kommer underläppen fram.

Idag var det dags för ett BVC - besök, och även 5 månaders vaccin.

Men som vanligt tog vi vikt och längd det första vi gjorde. Och min lilla kille börjar verkligen bli stor. 9400 gram, och 70 cm lång! Det är tur att både vikt, och längd stannar av lite, för han växer så fort min lilla kille. Däremot kan han fortfarande ha storlek 62 i långtröjor, och byxor. Men i bodys måste det vara en storlek större för att de annars stramar för mycket kring halsen.

Vi pratade även om Viktors matvanor. Han som sovit hela nätter från 1,5 månaders ålder har nu kommit in i en period då han ibland ska äta klockan 3 på natten, vilket jag inte tycker han behöver. Och ibland är det inte heller mat han vill ha mitt i natten, ibland ligger han bara fel i sängen, och efter att ha försökt hitta en skön ställning vaknar han till och somnar inte om utan mat. Förra måndagen började vi ge Viktor 50 ml välling blandat med 120 ml ersättning, men strax ökade vi upp till 100 ml vällning i samma mängd ersättning. Dock är det som tidigare - ibland mat vid 3 - tiden på natten. BVC - sköterskan tyckte att vi skulle testa att bara ge Viktor välling till natten eftersom han är en sådan allätare och slukar i sig allt som kommer i hans väg. Så nästa operation blir välling!

Vid förra besöket tyckte även BVC - sköterskan att vi skulle byta ut ett mål ersättning till gröt med lite fruktpuré i, och det har gått hur bra som helst! Mellan målen ersättning håller han sig fyra timmar, och efter en potion gröt håller han tre timmar, om han inte tar sin förmiddagsvila i samma veva, för då kan han hålla sig längre.

När det kom till vaccinationsdelen gick det som tidigare. Första sprutan var ingenting, han gjorde inte en min. Men när andra sprutan kom skrek han i ca. 5 - 10 sekunder, och sedan var allt bra igen, och vi alla tre i rummet fick ett leende. Sockertoppen min <3 Nu återstår det bara att se hur det blir under natten. Sist jag tryckte på benen bara skrattade han högt, så nu håller jag mina tummar så vi kan ta en tripp till Ölands Djurpark imorgon.

Födelsevikt (12 Februari): 3435 gram. 49 cm lång.
Utskrivningsvikt (15 Februari): 3200 gram.
Utskrivningsvikt (15 Februari): 3200 gram.
Andra BVC - vikten (22 Februari): 3380 gram.
Tredje BVC - vikten (1 Mars): 3760 gram. 52 cm lång.
Fjärde BVC - vikten (10 Mars): 4450 gram. 54 cm lång.
Femte BVC - vikten (24 Mars): 5300 gram. 57 cm lång.
Sjätte BVC - vikten (8 April): 5935 gram. 60 cm lång.
Sjunde BVC - vikten (19 April): 6505 gram. 62 cm lång.
Åttonde BVC - vikten (12 Maj): 7200 gram. 65 cm lång.
Nionde BVC - vikten (9 Juni): 8250 gram. 67 cm lång.
Tionde BVC - vikten (12 Juli): 9400 gram. 70 cm lång.

Idag blir min underbara sockertopp 5 månader!
Gud, vad underbart det är att följa hans utveckling och se vilken personlighet han får. Men lite saknar jag allt den där lilla bebisen som sov så fridfullt i min famn bara ett par veckor gammal.

Äntligen hade tillvaron ordnat sig för Arbogatjejen Emma. Hon som alltid fallit för fel killar och tidigt blivit ensamstående mamma med två barn. Nu hade hon mött en trygg man och de planerade för ett liv tillsammans. Men en kväll stod någon ur det förflutna i dörren och på några sekunder var tragedin ett faktum. Emma blev svårt misshandlad av den tyska kvinnan. Hennes barn Max och Saga hade aldrig någon chans.

När Emma vaknade upp befann hon sig i en märklig polisutredning där hon hölls isolerad  utan att veta vad som hand henne - eller barnen. Hon som varit en vanlig småstadsflicka blev sedan rikskänd när hon valde att träfa fram och brätta om sina upplevelser. Hon möttes av djup beundran men också av misstro. "Hur kan hon se så glad ut?" Med sin sorg ifrågasatt tog sig Emma igenom två rättegångar. Men bakom fasaden pågick varje ekund en kamp för att orka ta sig tillbaka till livet.

Japp, om man bestämt ska sitta vid datorn (står på tvbänken pga. alla filmer / serier som ses om kvällarna som bara ligger på datorn) och läsa bloggar till frukost, och man har en son som är riktigt snabb i gå stolen, och ska komma åt allt! Nu har jag lär mig en läxa för den här gången, men hans armar lär juh inte bli kortare med tiden ;) 

Och nej, fil är inte kul att torka upp, det bara far omkring!

För ungefär fem - sex veckor sedan vände sig Viktor för första gången själv från rygg till mage. I början förstod han inte riktigt vad som hände, och hur han riktigt gjorde för att komma runt. Men efter lite träning kom han på det, och det gick fortare, och fortare över till mage. Och med tiden kunde han resa upp sig ordentligt så fort han kom över.

I samband med det tog vi bort kudden i sängen, och tack och lov för det, för jag vet inte hur många gånger han ligger på mage i sängen på morgonen. Ibland med fötterna där huvudet ska vara, ibland snett, ibland på tvären, och ibland vanligt. Men det är väldigt sällan han ligger på rygg, eller ena sidan när det är morgon.

Och för drygt två veckor sedan vände han för första gången sig från mage till rygg, och har därefter gjort det ett par gånger. Men än så länge har han inte riktgit kommit på den rätta tekniken, och ibland går det inte alls, och då blir han istället förbannad, lägger ner huvudet rakt ner i golvet och skriker.

Lilla killen blir bara större och större, och lär sig nya saker för varje dag! <3

Först måste jag bara tala om at läkarundersökningen på mig och Viktor gick bra. Viktor var det inga fel på, och mycket berodde nog på att han satt i sitt babyskydd i högra baksätet, och bilen körde in i oss på vänstra fraskärm så den bucklades och även lycktorna gick sönder. Och eftersom jag körde och fick ont i nacken efteråt så kunde jag fått en liten liten bristning i en muskel i nacken, men inget farlig.

Min första tanke när bilen körde in i oss hamnade på Viktor, och även Olliver på 3 månader som också satt i bilen, så hur jag slängde med huvudet tänkte jag inte på fören smärtan kom någon timma efter olyckan.


Igår fik Viktor prova spagetti och köttfärssås för första gången. Vi hade köpt en barnmatsbuk för 5 - 6 månader, och eftersom han snart är 5 månader tänkte vi smygstarta lite. efter första skeden tittade han på mig och gav mig världens leende, och sedan gapade han stort (som alltid när det är matdags), men efter att vi tagit en vattenpause så var inte maten god längre. Undra varför?

Annars äter Viktor allt han fåt i munnen. Så fort han fåt på sig hakklappen så blir han helt till sig och då ska det gå undan. Ställer man då fram skålen med mat framför honom så blir han ännu mer till sig och försöker med all sin kraft och tyngd få tag i skålen. Detsamma gäller när det är ersättningsdags, så fort flaskan syns blir han till sig, och då är ddet inte lätt att ha honom på armen samtidigt som man blandar för då kan det komma ersättning på hela golvet! Och när vi satt oss tillrätta gapar han stort.

Mitt underbara lilla matvrak till son! <3