Viktor var (är) en duktig kille. Första sprutan gjorde han inte en min på, han bara låg där och tittade på oss som om ingenting hade hänt. Men andra sprutan som var vävnadsretande märkte han av direkt när nålen stack honom i benet.

Han lilla fina ljusa ansikte ändrade färg till rött på bara en sekund, och skriket var så skärande i hjärtat att jag bara ville dra upp honom med än gång. Han skrek så mycket att han tappade andan så ont som det gjorde. Men efter ett par minuters vyssande i mammas famn var han nöjd. I alla fall tills jag satt ner honom i vagnen, då blev han ledsen eftersom den stod stilla, men så fort vi började gå blev han lugn.

Hemma skrek han lite extra mycket 30 - 45 minuter innan det var matdags vid varje mål. Och runt 20:00 när det var dags att ta på pyjamasen tog vi även en temp som visade 38 grader, och då fick han en panodil. Sedan somnade han så tyst och lugnt i sin säng.

Och dagarna efter har varit precis som vanligt. Han var varit svullen vid stickmärkerna, men han har inte reagerat när vi nuddat, eller han legat på sidan och tyckt emot dem. Han har inte haft någon feber, och han har inte varit gnällig. Han har varit precis som vanligt! :)

Så peppar peppar, hoppas det blir detsamma till nästa vaccin som kommer bli i juli.