Hejsan Viktor!

Nu är du redan 7 månader gammal. Tiden den bara springer iväg, och jag letar desperat efter en stoppknapp, men tyvärr än så länge utan resultat. Men någonstan så måste det väl finnas än? Tänk, det är inte ens ett halvår kvar tills du blir 1 år. ETT ÅR! 

För varje dag som går lär dug dig antingen nya saker, eller så blir du bättre på de saker som du redan kan. Du kan sitta jättestadigt, och du kan sträcka dig riktigt långt för att nå någonting utan att ramla. Du kan ta en brödbit som ligger framför dig och stoppa in den i munnen, fast det ibland kan hamna på golvet. Du kan starta tvn direkt när du får tag i tvkontrollen, och även med dvdkontrollen. Du kan vinka om du bara vill, vilket inte är direkt på beställning ;) Du kan resa dig från liggande till sittande till att stå genom att bara hålla i våra händer. Du kan gå med hjälp att vi håller i dina händer, än så länge är det dock fortfarande på tå. Du kan ligga på mage och snurra runt, och du kan även sitta på rumpan och snurra runt. Du kan även prata något fruktansvärt - hela tiden!

Ja, det är mellan 7 - 9 månader som det mesta i utvekligen händer sägs det. Och om jag inte hinner med nu, hur ska jag då hänga med dessa två månader? Det sägs också att man ska göra de minsta förändringar som möjligt under den här perioden då bebisarna oftast är väldigt rutinmedvetna, och kinkiga. Så ska man flytta in sin bebis i eget rum så är det med andra ord bäst att göra det antingen innan 7 månader, eller efter 9 månader. Det sägs även att bebisar omkring 8 månader blir väldigt mammiga. Ja, det kan bli en jobbigt Oktobermånad med tanke på att jag ska åka till Ullared och du ska ha en heldag tillsammans med din pappa - den absolut första ensamma heldagen sedan du föddes! Jag tror att det kommer gå galant, och jag håller mina tummar för att du inte ska bli så mammig, och har slutat böka med maten. Ja, ibland så duger maten, men dagen efter, eller till och med veckan efter är det inte lika gott, och då spottar du ut den - rakt ut. Kanske är det de där tänderna som är jobbiga i munnen?

För ett par månader sedan skulle du bara hoppa, hoppa, hoppa, och gärna hoppa lite till. Men nu vill du hellre gå hela tiden, och av någon konstig anledning har lära - gå - stolen helt plötsligt blivit väldigt tråkig att gå omkring i. Ja, det är bättre att hålla i någons händer och gå omkring. Du tror gärna att du även kan släppa våra händer och plocka upp saker längs vägen som ser roliga ut, tex. en sko, en leksak, en kontroll, en napp och så vidare. Sitter vi med dig nera på golvet mittemot varandra sträcker du dig efter våra händer, tar tag, och ska ställa dig upp direkt. Jag försöker verkligen få dig att förstå att din rygg inte klarar av det för att du är så liten, men inte vill du lyssna på mamma då ;) 

När du vaknar på morgonen ligger du alltid och pratar, du sätter igång direkt när ögonen öppnas på dig. Det ärså mysigt att höra hur du vänder, och vrider på dig samtidigt som du byter tonart. Ibland låter du som en liten tjej, och ibland låter du jättearg. Från en dag till en annan bara sa det poff, och från att bara pratat med vokaler så kom det in konsenanter. Bababa, och dadada, är flitigt anväda i din mun. Även 'hej', och 'oj'.

Nu går det även ganska så bra att bada dig! Vi fick lite tips på hur vi skulle kunna göra för att du skulle vänja dig, och tycka om vattnet igen efter din lilla olycka. Det ena tipset var att vi skulle bada dig i diskhon, och du verkligen älskade det! Men i all evighet kan vi inte bada dig där i, så efter en stor tvekan fyllde jag upp vårat badkar med ungefär 7 cm (jättelite med andra ord) vatten, och satte dig där, och du satt där och plaskade lite, och sträckte dig efter alla dina badleksaker. Det känns bra att du äntligen accepterar vattnet igen, men samtidgt är det lite läskigt att sätta dig i stora badkaret ifall att du skulle få för dig att du skulle ha badleksaken som är längst bort. Ja, du rör dig precis på samma sätt på lekmattan som i badkaret nu mera.

Nu ett par nätter har du tyvärr sovit lite oroligt. Jag vet inte om det kanske kan vara magen som spökar lite då vi ett tag bytte till en annan flaska, eller om det är tänder, eller om du drömmer, eller om du helt enkelt är pigg. Jag hoppas för både din, och min, skull att det snart vänder.

PS. I veckan när din pappa kom hem från jobbet och frågade om du hade bajsat under dagen brast du ut i skratt. Varje gång pappa sa ordet 'bajs' började du skratta helt hysteriskt. Jag vet inte hur många gånger vi sa just det ordet under de 10 minuterna? Men oj, vad roligt vi hade, och vad vi skrattade!

Nej, men nu måste jag nog ta och fortsätta leta efter den dära stoppknappen så jag hittar den någon gång!

Puss och kram, din mamma.