Hejsan Viktor!

Jag kan inte riktigt förstå att det snart gått ett år sedan du föddes, tog dina första andetag i denna värld, och gav oss alla så mycket lycka och kärlek på samma gång. Tänk attt du kan sprida så himla myckte gäldje genom att bara finnas, le lite, och säga ett par ord. Tänk att det går att älska någon så mycket som jag, och din pappa, älskar dig! Det går inte att sätta ord på den kärleken som man har till sitt barn, den kärleken som vi har till dig <3 Du ger oss så mycket varje dag. För oss kommer du alltid att vara våran lilla kille, även att du nu börjar bli en stor kille.

Men oj, vad det har hänt så mycket från sist jag skrev till dig - så himla mycket! Listan kan göras lång, men jag får nog göra den kort. Det började med att du lärde dig att resa dig upp mot möbler, att böja på knänen och sätta dig ner försiktigt, du förstod att du kunde stå själv ett par sekunder och pilla på saker, men när du kompå dig själv blev du rädd och tog tag i närmsta möbel. Du började förstå innebörden av ord, och vart vissa saker i lägenheten finns, tex. så kan du visa upp ditt rum om man frågar dig vart Viktors rum är, och du vet vart du ska gå om vi ska äta, byta blöja, eller bada.

Du har  även lärt dig att gå! Det absolut största i utvecklingen var när du tog dina absolut första steg (10 månader & 4 dagar). Den kvällen kunde du gå uppåt år en meter om du bara ville, och man lurade dig lite, men sedan släppte det. Vissa dagar gick du ett steg, vissa två, och vissa dagar gick du inte alls. Men att gå och hålla n¨gon i handen gick hur bra som helst, det kändes tryggt. Men sedan, rätt som det var på juldagskvällen gick du ifrån pappa i soffan fram till tv - bänken en meter bort (10 månader & 13 dagar). Och sedan den dagen har du bara gått, gått, gått, och gått ännu mer :) Så från ditt första steg på egen hand (fot) tills att du började gå tog det bara nio dagar, och två dagar efter det gick du även med skor på dig.

Du har alltid varit en sådan glad liten kille som älskar allt som innehåller lek och bus. Du älskar att styra och ställa, du möblerar gärna om så att vi ibland hittar en kloss i en sko, hårborsten i toaletten, kex vid blöjorna, babyoljan i köket, och så vidare. Du har även kommit på hur du ska öppna våra köksskåp, och det gör du mer än gärna, och så river du ut allt som finns där inne. Ibland vände du tex. uppåner på en påse skorpor, och började gnaga på! Men det du älskar mest av allt är närr någon jagar dig. Du lyser som en sol, skrattar, och skyndar iväg! :)

Du har även varit med om din första jul! Det blev en lång dag, många ansikten, mycket mat, många paket, och många röster så du var helt slut när det var dags att sova, men du hade ingen ro i kroppen att koppla av. Men det är inte så konstigt när det gått i ett hela dagen sedan vi klev upp. Men många fina paket fick du, och massor av saker till ditt rum - ditt fina barnrum! <3 Och du har även varit med om ditt första nyår, även att du sov vid tolvslaget så var du med hela dagen och firade lite smått med god mat, och glada människor. Nästa år får du kanske vara uppe och titta på alal fina raketer som skjuts över staden (eller vart vi bestämmer att fira nyår).

Den senaste tiden har du även blivit väldigt kramig av dig. Du går gärna fram till folk och kramar dem om de sitter ner på golvet. Men mamma, och pappa, kramar du mest, och då spelar det ingen roll om vi sitter på golvet, sitter på en stol, står, eller går, du kommer och kramas ändå! Och du vill heller gärna inte vara utan oss, ser du oss inte så börjar du att gråta och blir rädd för att vi lämnar dig - men det skulle aldrig hända, det lovar jag dig! 

Förresten, visste du att ditt namn betyder segrare på latin? Och det passar på dig eftersom du nästan alltid segrar, och vinner, när vi inte är överrens. Jag är inte van vid att ge med mig, men när det gäller dig så är det nästan ett måste. Det går inte att ha flera envisa personer under samma tak utan att det ska bli konflikter, och det blir det -tro mig! Det finns ingenting som säger att en bebis på snart 11 månader inte kan skapa konflikter. Nej, för du kan det!

De senaste, och även pågående, konflikterna vi har handlar om din mat och sömn. Om du fick bestämma så skulle du inte behöva sova på dagarna. Om du fick bestämma så skulle du matvägra i evigheter, eller bara äta det som du vill ha (vilket inte innehåller lagad mat). Och ibland får du bestämma, för ibland orkar jag inte med att höra dig skrika i panik för att du verkligen inte ska sova, eller att du spottar ut, och leker, med maten för att du verkligen inte vill ha den. Men det är tråkigt att det blivit så eftersom du tidigare har (utan problem) sovit två gånger på dagen, och (utan problem) ätit upp all din mat. Men kanske är det tänder på G? Men då tycker jag att de kan få komma upp nu, för det har faktsikt gått tre veckor med detta bök fram och tillbaka.

PS. Det var faktiskt så att jag, och din pappa, kollade upp namnbetydelsen på de namnen vi tyckte var fina, så pass fina att vi skulle kunna låta vårat barn heta det. Men hade namnet en knasig betydelse så strök vi det namnet från listan.

Puss och kram, din mamma.