Strax efter att vi idag klivit upp, och fått ner frukosten i våra magar så får vi två glada besked på telefon.

(1) Första beskedet handlade om Viktors dagis. För två veckor sedan fick vi det bekräftat att Viktor har fått en dagisplats på det dagiset vi önskat, och att han ska börja i mitten av augusti. Idag ringde det en kvinna till mig från just det dagiset och ville tala lite om inskolning. När vi presenterat oss utbrast hon, "Är du Veronikas syster?". När jag talat om för henne att det var jag sa hon att det var hon som var min systers handledare under de veckor hon hade praktik där, och att det var på hennes avdelning som Viktor ska börja på den 14 augusti klockan 10. 

Det är nämligen så att det dagiset vi valde i första hand till Viktor är dels ett av de nyare i staden, det ligger ca. 5 - 10 minuters gångväg ifrån vårat hus, de har väldigt mycket utomhuspedagogik och tillbringar med andra ord större delen av dygnets timmar utomhus och för en liten kille som älskar att vara utomhus passar det perfekt, och att min syster haft praktik där och berömt det riktigt ordentligt så föll lotten på det dagiset. Att vi idag fick det bekräftat att Viktor ska få börja på just den avdelningen, med just den förskoleläraren som min syster haft som handledare gör att jag känner mig otroligt trygg inför starten! :)

(2) Strax därefter fick jag ett glädjande besked när det plingade till i telefonen. Mina fina vänner Linda och Fredrik fick inatt sin dotter Maja <3 Efter mycket väntan, och längtan, med två veckors övertid blev de igår igångsatta. Hela gårdagen, och natten har jag tänkt och drömt om hur det går för dem, och allting gick bra, och alla mår bra - fantastiskt. Nu längtar jag verkligen efter att få bebismysa och träffa deras nya familjemedlem, vilket jag nog inte är ensam om ;)

Jag längtar tills nästa gång jag får ha en liten bebis sovandes på min arm.

Att Viktor varit såhär liten är för mig helt otroligt!

Viktor har alltid varit envis och bestämd. Och jag har många gånger undrat över hur det kommer bli när han inte får som han vill, och framför allt när trotsen kommer och knackar på våran dörr dag in och dag ut.

Än så länge har han inte "kommit på" det där med att lägga sig på golvet i affären och gråta hysteriskt när han inte får det han vill ha, men det kanske bara är en tidsfråga? Han gråter tyck-synd-om-mig-gråt istället. Men han har kommit på det där med trots. Framför allt när det är dags att sova för natten.

För ca. tre - fyra veckor sedan började han med att totalt vägra sova. Att ligga i sängen och dricka vällning går jättebra så länge någon sitter bredvid och läser en bok, men så fort boken är slut, eller personen i fråga reser sig upp, så reser sig även Viktor upp ur sängen och börjar gråta. Många kvällar framåt 22-tiden (Viktor lägger sig för natten 19:30) har vi gett upp och tagit en promenad med vagnen, där han somnar på ca. 20-30 minuter. Men att gå med vagnen varje kväll känns väldigt lyxigt, speciellt när det regnar. 

I början av förra veckan var det två kvällar som gick förånadsvärt bra. Sedan kom sjukdomen och satte stopp - sömnlösa nätter. Och nu är vi här igen. Trotsen på kvällarna. 

Och idag drömde jag om min egentid vid tvn med både godis, chips, och Coca Cola. Mitt soffläge kändes som en dröm att få infinna sig i. Men icke, trotsen satte stopp. Och nu, 2 timmar och 30 minuter efter att vällingen serverats så ser min lilla kille väldigt trött ut. Eller? 

Att köpa barnvagn är en djungel. En stor djungel om man absolut inte vet vad det är man är ute efter. För oss var det en djungel då Viktor låg i magen. Men halvvägs in i graviditeten hittade vi en ny, fin, stadig vagn för ett bra pris - och vi slog till. En Emmaljunga Sport Dou Combi.

Vi var (är) så nöjda med den. Framför allt liggdelen som var både lång och bred. Men när Viktor var ca. fyra månader och absolut inte ville ligga ner mer och vi skulle börja ha honom lite halvsittandes i sittdelen kändes den för stor, för bred. Så förra sommaren köpte vi en till vagn. Ett impulsköp. En Britax B - Smart 4 med både mjuklift, sittdel och babyskydd. Och under sommaren användes den, även lite till hösten. Men inte mycket, och vi övergick ganska fort till våran Emmaljunga och sålde sedan vid årsskiftet Britaxen.

Nu har vi i flera månader varit på jakt efter en ny vagn. En ersättar vagn, eller en extra vagn? Ja, det är fortfarande frågan. Den här gången hade vi mer krav - svängbart framhjul / svängbara framhjul, fullt liggläge, bra sufflett, liten och smidig uppfälld som ihop fälld, ta liten plats i bilen, helst inte väga över 10 kilo gram, vikten på barnet ska vara hög, luftjul, och så vidare. Och efter mycket tittande, provköranden, provsittanden, klämma och känna. Ja, efter flera månader (ca. tre - fyra månader för att vara exakt!) så hittade vi en som vi båda tyckte mycket om, och stämmde in på alla våra krav. Och framför allt - Viktor sitter bra i den! 

Så Viktors nya vrålåk (som för den delen det tjaffsas lite om vem som ska köra) sedan ett par veckor tillbaka är en Mountain Buggy Swift i färgen svart och chiliröd. Och vi är så nöjda! 

I förmiddags ringde det en man från Kommunen till mig. Han talade om att de hade en förskoleplats till Viktor, i augusti, på vårat förstahandsval. Min första reaktion var bara glädje och lycka. Han ska börja i augusti som vi ville, och han ska börja på förskolan som vi önskade och placerade som nummer ett.

Nu har även en del andra känslor blandat sig in. Den största är rädslan. Inte rädslan för att lämna bort honom till personal som är utbildade för jag vet att de kommer ta bra hand om honom, och att han kommer tycka om att leka med nya saker och framför allt nya barn. Men rädslan för hur hans reaktion kommer bli när vi lämnar honom, och rädslan för att jag måste släppa kontrollen om min egna son (kontrollfreak som jag är!) sätter käppar i hjulen.

Blandade känslor virvlar i kroppen. Vilken tur att jag ska jobba i sommar, mer eller mindre varje dag, så att jag får känna hur det är att vara ifrån honom "på riktigt", även att han under den tiden tillbringar sina dagar tillsammans med sin pappa. Och den största turen - det är över två månader kvar, så vi hinner förbereda oss! Men tills dess, när allt sätter igång, ska jag njuta fullt ut av min lilla glädjespirare! <3