Hejsan Bebis! 

Hur har du det där inne i din swimmingpool? Jag kan tänkte mig att det är trångt, men du är väldigt flitig på att röra på dig ändå. Du visar mig hela tiden att du finns där inne så jag inte ska glömma bort dig. Och de senaste dagarna har jag uppskattat det lite mer eftersom din mamma varit så sorgsen.

Mer eller mindre tror jag att du märkt att din mamma till och från har fällt stora krokodiltårar, och haft väldigt svårt för att få någon ork till att göra någonting. Men just då visar du dig påmind där inne i magen, och det känns lite lättare på något sätt. Du får mig att tänka positivt mitt i allt det här negativa, och det är en väldigt bra egenskap!

Trots att din mamma är väldigt nedstämd stundvis, och gladare stundvis nu, så betyder inte det att vi kommer ligga i soffan och proppa i oss massa godis och glass. Nej, nu vet du mycket väl att din mamma måste göra någonting för att skingra tankarna. Så om vi tar det lugnt en dag, så betyder inte det att vi kommer ta det lugnt dagen efter. Men blir det för mycket för dig får du sätta ner foten! 

Men jag ska tala om för dig att det är viktigt att man får prata ut, och framför allt gråta ut, det känns så mycket bättre då. Och trots att det inte blir som din mamma nu tänkt att framtiden kommer att se ut så kommer vi ändå få det bra - det måste vi fokusera på! Vi har gjort något bra mitt i allt det här sorgliga, och hemska.

De senaste veckorna har du börjat puta ut med rumpan något otroligt mycket när din pappa pratat med dig, eller om man nämner honom. Jag undrar vad det är ett täcken på? Igår när din mormor och moster lyssnade på dina hjärtljud började du puta jättemycket med rumpan då med. Så din mamma är väldigt nyfiken på vad du tänker där inne när vi pratar med dig.

Du har även den sista veckan givit mig både värk i korsrygg, och i höfter. Lite småvärk i magen, och ett grymt tryck neråt. Och kanske känner du att det är dags att titta ut? Men än är det inte Februari, så ett par dagar till kan du få vänta, det tycker i alla fall mamma och pappa.

Imorgon ska vi iväg på en liten shoppingrunda. Egentligen skulle det bli en stor runda, men mamma och pappa minskade ner den. Och din mormor säger glatt, 'Ta med alla papper i fall att!'. Ja, din mormor är helt säker på att mamma inte kommer gå med dig i magen fram till 21 Februari. Och kanske har hon rätt?

Puss och kram, din mamma.

Jag mår väldigt dåligt på grund av omständigheter som händer i livet för tillfället, och på grund av det kommer uppdateringar, och svar på kommentarer vara nästintill noll. Men jag kommer tillbaka, bara jag får hämta mig, och smälta lite först.

För ett par veckor sedan drömde jag om den så kallade 'kommande förlossningen'. Men förlossningen ägde rum i hallen, i det huset jag bodde i som liten. Den ägde även rum mitt på sommaren när alla var bortresta, eller ute på diverse saker, och jag fick en liten pojke i min famn efter en så kallad drömförlossning som inte innehöll någon smärta alls. 

Förra veckan hade det kommit ett litet fint paket i min brevlåda. Och paketet innehöll boken I huvudet på din bebis, skriven av Maria Zamore.

Än så länge har jag bara titta igenom den lite för att se vad den handlar om, och jag tycker den verkar bra. Och eftersom boken inte bara handlar om första året i barnets huvud, utan även tills den blir äldre så kommer den bli intressant att läsa juh mer barnet växer, och juh äldre barnet kommer bli. 

Februari brukar vara en vintermånad, en månad som består av kyla. Och eftersom Bebis är beräknad att komma i Februari måste vi ha någonting i vagnen som gör att Bebis håller värmen när vi ska gå ut på våra promenader.

I flera månader har jag letat efter täcke, kudde, och lakan till just en vagn, men utan framgång. Men för drygt en månad sedan hittade jag en internet sida med just täcke, kudde, och lakan till vagn. Och meningen var att jag skulle beställa det just i helgen. Men jag har börjat tveka. En åkpåse kanske är bättre? 

Samtidigt som vintern och kylan sakta men säkert börjar försvinna så känns det smidigare med ett täcke just av den anledningen. Men åh andra sidan är åkpåsen 1 meter lång och kan därför användas nästa höst / vinter när det börjar bli kyligare, eftersom den även går att använda till sittande barn. 

Så vad är bäst - täcke, eller åkpåse?

Hejsan Bebis!

Idag är det den 21 Januari, och du är beräknad att titta ut och vara i din mammas, och din pappas, famn den 21 Februari. Och kanske är det så att du väljer att komma just det datumet, om exakt en månad? Men du kan även komma inom två veckor likaväl som det kan dröja sex veckor innan du är här. Men både mamma och pappa vill ha ett Februaribarn, så du får gärna hålla dig inom ramarna.

Samtidigt som både din mamma, och din pappa, vill ha dig här ganska så snart för att vi är så nyfikna och längtar efter dig, vill vi att du ska komma ut den dagen du är redo! Så jag hoppas att du har det bra där inne i din swimmingpool som dessvärre bara blir mindre, och mindre för dig.

Imorse tömde en sköterska din mamma på lite blod - två rör. Och trots att din mamma är väldigt rädd för nålar och knappt kan titta när de sticker henne i fingret, fast man då inte ner nålen, så lät hon sköterska röra på nålen för att hitta blodkärlet hon stuckit i. Men det hjälpte inte, så hon fick sticka om. Och där satt din mamma med tänderna i läppen, försökte slappa av, en tom mage som skrek efter frukost, ett illamående som satt i halsgroppen, och ett huvud som snurrade. Men din mamma tänka på dig, och den dagen du ska titta ut kommer det göra mer ont än när de sticker in nålar för att ta prover, så det gick över förväntan bra. Nu ska vi bara vänta på provresultaten och hoppas att mamma inte har någon graviditetsklåda, lever - eller gallbesvär som gör att kroppen kliar.

Du vet om att din mamma har lite svårt för att sitta stilla längre stunder, och är väldigt gärna uppe och går och pysslar. Men den senaste veckan har det blivit lite svårare. De där enkla sakerna som att stoppa i en kontakt i eluttaget nere vid listen, att plocka upp en krona man tappat på golvet, eller att tvätta bort sminket vid ett kanske lite för lågt handfat är inte så lätt längre. Ibland tänker jag att det går fort, så jag kan göra det lite snabbt, men när jag väl börjar känner jag att jag kommer "klämma" dig, och då får jag komma på en annan lösning.

Men det är egentligen bra att du är i magen så att din mamma kan komma på lite lösningar, för sedan när du är ute så kommer hon ändå få fortsätta med att komma på lösningar. Allting går inte tillbaka till hur lätt det var innan bara för att du bestämt dig för att titta ut. Och visst är det bra att få använda hjärncellerna, och bara ta det där viktiga och strunta i resten när man inte kan, och när man inte orkar? 

Men jag tror inte riktigt du tror på de där orden eftersom du vet att din mamma lätt klättrar på väggarna om hon är stilla för länge, eller inte kan göra det hon vill. Men nu när du är i magen gör du mig påmind. Du trycker, vrider, vänder, sparkar och slår där inne i magen när du är inte är med på notorna. Du är snäll som redan nu tänker på din mamma! <3

Och vill du veta planen för helgen? Den är att bara mysa och ta det lugnt. Så vi får se om både du, och din pappa, kan hålla mamma på plats. Men det tror jag allt. Mys med de två bästa säger mamma inte nej till i första taget! Okey, bortsett från att det ska städas så ska vi bara mysa :)

Puss och kram, din mamma.

På dagens MVC - besök skulle vi skriva ihop en sammanfattning om hur jag tyckt att graviditeten varit, och även hur jag tänker när jag hört ordet 'Förlossning'.

Och egentligen ska jag inte klaga alls på min graviditet! I början hade jag illamående i stort sätt varje morgon, som däremot försvann framåt lunch - tid. Omkring vecka 20 fick jag problem med bäckenet och införskaffade mig då ett stödbälte som fick smärtan att försvinna. Men nu på slutet när det börjat bli tungt, och jag inte längre kan göra det jag vill kunna börjar det bli jobbigt. Men det är juh det som hör till när man närmar sig målet på resan :) 

Jag hade även en del funderingar som jag var tvungen att ta upp. Det första var de där järntabletterna som har fått mig att må lite dåligt, och eftersom jag inte kände att jag behövde ta dem så slutade jag. Men för att vara på den säkra sidan tog vi och kollade värdet - och nej, jag behöver inte börja på nytt med dem!

Sedan frågade jag även omkring mitt illamående och matlusten som försvunnit. Och min Barnmorska sa att det lätt kan bli så mot slutet när man har en stor mage och det inte får plats så mycket i magsäcken. Men att det är viktigt att jag äter vanlig mat, i den mån som jag får i mig, och inte slutar helt med det och bara livnär mig på smörgåsar.

Jag frågade även omkring min klåda som mer eller mindre har plågat mig i omkring tio dagar. Och för att vara på den absolut säkra sidan skrev hon ut en remiss till Vårdcentralen, och Lab, då jag imorgon ska ta prover för att se så det inte är någonting som spökar. Varför proverna inte kunde tas nu på plats är för att man måste ta dem på fastande mage.

Vi tog även blodtrycket, som dessvärre låg på 120/80 idag. Högt, men inte farligt. Vi mätte magen till ett mått på 34 cm. Och vi lyssnade på Bebis hjärtljud som idag låg på 137 slag/minut. Vi tittade även hur Bebis låg, även att vi redan visste att han/hon fixerat sig. Och precis som jag trodde så låg han/hon med huvudet väldigt långt ner i bäckenet, och det förklara det tryck jag känner mer eller mindre varje dag.

Från 3 Januari - 2011, Vecka 32
Magmått: 32 cm.
Blodtryck: 110/65
Hjärtslag: 150 slag/minut
Viktuppgång: + 12 kg

Från 9 December - 2010, Vecka 29
Magmått: 29 cm.
Blodtryck: 120/65
Hjärtslag: 142 - 144

Från 11 November - 2010, Vecka 25
Magmått: 27 cm.
Blocktryck: 110/65
Hjärtslag: 125 - 144

Min mamma är så söt. I höstas kom hon på idén att hon skulle sticka något klädesplagg till våran lilla Bebis, och drog därför med mig till en av garnaffärerna i stan för att titta på mönster. Jag fastnade ganska snabbt för ett mönster, och min mamma fastnade för samma.

Men eftersom vi ville att Bebis ska kunna använda den flitigt och inte växa ur den så fort så valde vi att hon skulle sticka den så Bebis kan ha den på sommarkvällar och mot hösten då det börjar bli kyligt ute.

I veckan fick jag med mig den färdigstickade tröjan hem, och jag bara älskar det lilla motivet - så himla söt! Och eftersom det blev garn över hade hon även påbörjat ett par söta små strumpor till. Min söta lilla mamma! <3

Igår tillbringade jag min eftermiddag hos min kusin, hans sambo, och deras sex veckor gamla son Erling. Det är så mysigt att gå den lilla promenad som är hem till dem, och umgås med dem eftersom det de har varit med om senaste tiden kommer jag och min sambo snart vara med om. Det är också väldigt mysigt och skönt att vi kommer bra överrens, har saker att prata om, och kan umgås trots den åldersskillnad som faktiskt är.

Och sedan när Bebis kommit till våran famn ska jag och Carro gå på barnvagnspromenader under våran mammaledighet :) 

Erling, nästan sex veckor gammal.

Från och med nu går de flesta på kontroller en gång i veckan eller varannan vecka. Är detta din första graviditet har barnet förmodligen fixeras sig i bäckenöppningen nu. Magen sjunker ner och det blir lättare att andas men du kanske behöver kissa oftare.

Nattsömnen blir ofta avbruten då du behöver ändra läge med kroppen. Det kan hända att du även drömmer mycket och att drömmarna är ovanligt livliga. Många är de tankar som du bearbetar inför förlossningen och den nya familjen.

Du behöver:
- Ett gammalt lakan
- Valfritt, snyggare yttertyg, på ca. 1,5 meter
- En dragkedja / karborreband till ena yttersidan av yttertyget
- En tallrik, gärna med en diameter på 35 cm
- Ca. 20 - 30 liter stoppning (Styrolitkulor)

Så här gör du:
1. Tvätta tygerna i 60 grader innan du börjar sy i dem.
2. Stryk tygerna så att de blir alldeles släta.
3. Vik lakanet dubbelt och nåla ihop det.
4. Rita upp mönstret direkt på tyget. Hörnen låter du vara vinkelräta.
5. Runda av hörnen med hjälp av tallriken.
6. Nåla utmed kanterna.
7. Lägg 1 cm sömnsmån runt hela mönstret och klipp ut.
8. Sicksacka kanterna.
9. Sy ihop amningskudden, men lämna en liten öppning i böjen.
10. Vänd påsen ut och in så att rätsidan kommer utåt.
11. Fyll amningkudden med stoppning. Inte för hårt för då år den inte att knyta ihop, och den smarta babysitter - funktionen försvinner. Tyget töjer sig däremot vid användning så stoppa heller inte i för lite. Lagom är bäst!
12. Sy igen stoppningshålet för hand.

! Fodralet syr du ihop på samma sätt som innerkudden, men tänk på:

- Att inte glömma "stopparna" , som gör att amningskudden går att knyta ihop. Klipp en tygbit i fodraltyget på 4 x 20 cm. Sicksacka kanterna, vik tygbiten dubbel och ha 1 cm sömsmån. Sy ihop. Nåla fast den i ändarna på kudden samtidigt som du nålar ihop tyget.
- Sätt dragkedjan / karborrebandet på ena yttersidan.

Hela den här måndagen har jag tillbringat hemma hos min familj tillsammans med min mamma, som var den enda lediga. Men så jätteledig blev hon inte när jag kom, för på mitt schema stod det att vi skulle jobba, och då använda symaskinen - och det var där jag placerade henne! 

Vi skulle sy iordning ett drag till dynan som är till våran pall som står i hallen. Till pallen följde det med en vit dyna som dessvärre inte är avtagningsbar, och därför gör den väldigt svår att tvätta. Och vad är då inte bättre än att göra just ett drag?

Vi skulle även sy en amningskudde eftersom jag hört många som tipsat att de är väldigt bra. Och istället för att lägga pengar på att köpa en, så la jag pengar på tillbehör till en. Och i priset fick jag då en amningskudde jag själv gjort, med det tyget jag själv valt ut, och även en dags arbete. 

Efter att vi vikt, mätt, stoppat, och sytt var vi klara. Och då tyckte vi det var dags för en promenad då vi suttit på rumpan i stort sätt hela dagen. Dessvärre är det varken lätt, eller torrt, att gå promenader i detta slask som är utanför. För antingen är det just slask, vatten, eller isgata. 

Från och till under den närmsta veckan har det kliat på min kropp. Lite på benen, lite på armarna, lite i huvudet, lite på magen, lite på ryggen - lite här och där med andra ord. Och det är inte så speciellt sexigt att ha rivmärken över hela kroppen. Visst, det är som en tatuering gjord av mig själv, men det är fortfarande inte speciellt sexigt.

Klådan har oftast kommit kvälltid, och speciellt då det är dags att krypa ner i sängen. Men den har även infunnit sig dagtid, trots att jag inte tänkt på det sådär jättemycket. Och eftersom jag sköter om min kropp väldigt noga och smörjer in den med hudkräm efter var, eller varannan, dusch kan det inte vara så att min kropp är torr.

Så igår sökte jag på internet om klåda under graviditeten. Och till svar fick jag att det kallas graviditetsklåda och ungefär två av hundra gravida kvinnor får just detta i sen graviditet, men att det brukar avta tre veckor före beräknad förlossning.

Klådan dyker oftast upp under kvällstid, men sätter sig främst i handflator och fotsulor, därav jag inte känt någon klåda alls. Det står även på sidan att man kan få klådnedsättande medicin om det då kan konctateras att det är klåda, och inte är någon allergi, hudsjukdom, gallstens besvär, eller leversjukdomar. 

Men, det står även det att klådan inte är farlig för mamman alls. Men det kan ha en verkan på barnet och leda till för tidig förlossning, eller syrebrist.

Så trots att jag ska till MVC på torsdag ska jag ringa dem imorgon och höra vad de tycker. Om jag kan vänta tills på torsdag, eller om de vill att jag ska titta in tidigare? Kanske vill de även ta några prover för att utesluta både det ena och det andra? För vad jag vet har jag inte bytt några hygienartiklar, tvättmedel, eller ätit någonting som jag inte tål.

Hejsan Bebis! 

Hur mår du där inne i magen? Jag har en känsla av att du tycker det är bra eftersom din mamma är väldigt duktig på att "vagga" dig om dagarna då hon har väldigt svårt för att vara still i långa perioder. Men nu måste hon tyvärr börja lugna ner sig efterdom magen sjunker, och du trycker dig neråt så det värker i höfter och rygg om jag anstränger mig för mycket.

Just nu sitter vi och lyssnar på den låten jag spelat mest under graviditeten, och även den låten som kommer bli just din låt eftersom den kommer att spelas på ditt dop när den dagen kommer. En lugn, och fin låt, som jag tror att du tycker om eftersom du brukar lugna ner dig där inne i magen när vi spelar den för dig. Och den gör faktiskt mig lugn också, och det är bra nu när vi har städat och haft oss hela förmiddagen, och precis kommit hem med veckas storhandling av mat.

Igår var vi på våran första Föräldragruppsträff, och det var ganska så roligt. Människorna som går i våran grupp är allt ett glatt gäng, så jag tror vi kommer att trivas bra med dem allihopa! Och i gruppen är mamma och pappa beräknade att få dig först, så vi får se om du är den första utav oss sju par som ser världens ljus med dina små ögon.

Jag pratade även lite med mormor igår om den kommande förlossningen. Och eftersom det är genom en väldigt trång gång du ska komma ut är din mamma lite nervös för den där smärtan, och även ifall någonting skulle hända med dig så sjukhuspersonalen måste göra någonting akut som kan göra din mamma stressad så du mår ännu sämre. Men din mormor svarade mig, 'För det första är kvinnokroppen skapad för att föda barn, så det kommer du klara galant. Och för det andra så vet personalen bäst, så du ska inte stressa upp dig, och absolut inte nu i förväg'. Och jag vet att din mormor har rätt! 

Och om hon har ännu mer rätt så vet hon även vad du är för någon liten filur där inne, och hon vet även om när du kan tänkas komma. Och jag hoppas faktiskt att hon har rätt i när du tänker titta ut. Mammor brukar veta bäst, så jag håller mig till mormors tankar och spekulationer.

Jag och din pappa har även tagit fram de där namnlistorna nu, så nu ligger de på köksbordet. Och varje gång ögonen hamnar på listorna så fastnar vi för ett namn och så känner vi lite på det. Mest om det skulle vara ett namn som vi skulle vilja döpa dig till. Vi känner att det är dags att vi börjar "rensa ut" de namnen som vi inte skulle kunna tänka oss så vi inte har allt för många namn som snurrar i huvudet på oss när du väljer att titta ut. Men kanske är det så att inget namn passar, utan vi kommer på det när vi tittar på dig? Det återstå att se.

Ikväll har vi tänkt att bara ta det lugnt och mysa. Vi ska se på Lets Dance, och äta gott hela kvällen. Och jag tror inte att du säger emot det! Du brukar tycka om det din mamma stoppar i sig, så blir du som din mamma när du kommer ut så blir du ett riktigt gottemonster! <3 

Puss och kram, din mamma.

Vare sig om man är gravid, eller inte gravid, finns det ett såkallat ringtest man kan göra för att se vad det är för kön man väntar på sitt barn, sina kommande barn, i vilken ordning, och hur många det kan tänkas komma.

För att utföra testet behöver man en slät ring som man låter hänga i en sytråd. Den dinglande ringen placerar man sedan över vänster handled, och får den så stilla som möjligt, och det är mycket lättare om någon annan håller i tråden med ringen än du själv. När ringen sedan börjar känna av kroppen aura börjar den röra på sig. Antingen cirkulerar ringen vilket tyder på att det är en flicka, eller så dinglar ringen fram och tillbaka vilket tyder på att det är en pojke. 

Efter ett tag så kan ringen sakta ner sitt tempo, och sedan fortsätta med samma rörelse som den gjorde precis innan, eller byta och göra den helt andra rörelsen. Det är då ringen visar det nästkommande barnet. Och sedan fortsätter det så enda tills ringen automatiskt stannar. Och då kan man se vad det är för kön man väntar, och i vilken ordning de kommer, och även hur många barn man kan tänkas få. Är man gravid kan man även utföra testet över magen där då auran är som starkas.

Min mamma har utfört testet på sig själv fyra gånger efter att hon fått mig och min syster. Och varje gång har ringen visat Flicka - Pojke - Flicka. Och min mamma fick ett tidigt missfall mellan mig och min syster, som dock gjorde att de inte kunde se vad det var för kön, men som mycket möjligt skulle kunna vara en pojke. Eftersom testet även kan läsa av missfall, och även eventuella tidigare barn med annan partner (om man gör testet på båda två). Min mamma har även gjort testet på mig tre gånger, varav den ena var på magen, och testet har visat samma resultat alla tre gångerna. Och även min sambo fick samma resultat som jag.

Antingen stämmer testet, eller så stämmer det inte? Det återstå att se den dagen det är dags att föda! :)

Jag är så trött på det här hormonmonstret som lever inuti mig!

Ena sekunden kan jag vara jättearg för världens minsta sak, tex. om min sambo inte tar av sig mössan i hallen, utan lägger den i soffan. Och andra sekunden kan jag vara hur ledsen som helst och känner mig helt värdelös och tårarna är svåra att få stopp på. Och emellan de perioderna är jag mitt vanliga jag. 

Jag förstår att min sambo inte alls kan ha det lätt. Han vet aldrig vilket humör jag är på när jag kommer hem. Och oftast så får han tackla situationen ifrån vad han märker från dörr öppning. Men det är inte alla gånger det där humöret stämmer, utan det kan snabbt vända och hamna på ett annat plan.

Är jag jättearg är det min sambo som får ta all skit - vad det än kan handla om. Är jag jätteledsen och känner mig värdelös är det min sambo som får trösta mig - vad det än är som fått mig att bli ledsen. Och varje gång jag varit antingen jättearg, eller jätteledsen, mår jag dåligt efteråt. För inte är det meningen att min sambo ska behöva stå ut med mitt monster som lever inuti mig? Jag tycker så synd om honom, samtidigt som jag inte kan hjälpa det! På något sätt så måste det ut, och ibland till vilket pris som helst. Men jag är samtidigt väldigt glad att han är så förstående och vet hur jag är när jag är mitt vanliga jag.

Förlåt <3

Efter mycket om och men bestämde jag mig för hur jag skulle göra med mitt hår.

Med tanke på att jag i Augusti klippte av håret ett par decimeter, och även la i två nyanser av en brun färg för att komma närmare min naturliga hårfärg för att sedan fortsätta på den vägen och sakta men säkert bli mörkhårig, var inte tanken att jag skulle bli ljus - igen! Men av alla dessa år som jag blekt håret till ljusare nyanser, och varit mer eller mindre blond, och trivts i det så himla bra så var valet ändå ganska så enkelt.

Håret behövdes inte klippas. Och det är mycket tack vare att jag inte använder varken plattång, locktång eller hårfön, och att jag är väldigt noga med att använda inpackning två - tre gånger i veckan. Och för att inte lägga ut en större summa pengar på en frisyr jag inte trivs med helt och hållet, och som heller kanske inte skulle stanna kvar och göra sig rättvis i mitt 'gravida hår', valde jag den billiga varianten - mamma!

Så i helgen gjorde vi en Make Over. En Hair Make Over. En riktigt ful utväxt, och rester av håret, fick många partier av en väldigt blond variant. Och jag gör inget annat än trivs! Blond, och blåögd - jag bara älskar't! Men sedan är planen den att i höst, när håret behöver klippas, ska jag samtidigt bli mörkar igen, och då är Bebis så pass stor att min mamma kan ta hand om honom/henne under ett frisörbesök. Fast det finns inga garantier på att jag kommer bli mörk till hösten - men leka med tanken går i alla fall ganska så bra :)

Vecka 35 (34)

Det är inte ovanligt att modern får ont i ryggen eller bäckenet i det här stadiet. Anledningen är att ligamenten och musklerna i korsryggen har mjukats upp av graviditetshormonet relaxin. Även barnets tyngd påverkar bäckenet att vidga sig inför förlossningen. Brösten är nu tyngre och bröstvårtorna blir större.

Ditt barn är omkring 33 cm långt från huvud till stjärt och väger ca 2,6 kg. Barnets centrala nervsystem håller på att mogna, matsmältningsapparaten är nästan färdigbildad och lungorna är vanligtvis helt färdiga. Risken för andningsproblem om barnet föds nu, är mycket mindre jämfört med för några veckor sedan. Nittio procent av alla barn som förds i denna vecka överlever utan några allvarliga men. Nu börjar barnets armar och ben bli knubbiga och fina. Barnet har väldigt lite rörelseutrymme så det fyller ut nästan hela livmodern och tvillingar är ännu mer trångbodda.

Jag tillhör den där kategorien människor som är fruktansvärt nyfiken, och har väldigt svårt för att inte spetsa öronen lite extra om några pratar lite tyst på andra sidan väggen. Och dessvärre har jag tillhört den kategorin enda sedan jag var liten, och enligt mina föräldrar var jag helt omöjlig!

Hejsan Bebis!

Mår du bra där inne i magen? Jag känner allt mer och mer att det börjar bli för lite plats där inne för dig. Och nu när du också fixerat dig har du inte mer plats att röra dig på för det. Men jag tror du har hittat en väldigt skön ställning, för ofta putar du ut med rumpan strax till vänster om navel, och trycker med fötterna på mina högra revben, eller i högra sidan.

Ibland kan jag få känslan av att jag klämmer dig. Men ibland när jag bara ska plocka upp någonting snabbt ifrån golvet känns det lättare att börja på överkroppen, än att sätta sig ner på huk. Förlåt mig för det. Men nu känns det även som att jag lätt klämmer huvudet på dig när jag väldigt gärna vill sitta med benen i kors. 

Nu har din mamma börjat tröttna lite på att vara gravid. Visst, jag har bara en liten, en liten och söt, mage. Men det har helt plötsligt blivit väldigt mycket svårare att vända på sig i sängen, och framför allt att hitta en bekväm och skön ställning utan att känna att du inte ligger bra där inne. Ibland trycker du lite mot ömma punkter, men det är nog i ren protest! Om du skulle få bestämma skulle du nog välja att din mamma låg på rygg och sov, men då värker det tyvärr väldigt mycket i ryggen. Så om nätterna har vi lite gymnastik - vi vänder och vrider på oss, och testar nya sov ställningar nätterna långa.

Jag och din pappa är väldigt nyfikna på vad du är för någon liten varelse där inne. Vi har läst om sådant som är typiskt att ha en pojke i magen, och typiskt att ha en flicka i mage. Vi har även testat ett test som din mormor pratat mycket om. Vi provade testet två gånger, och båda gångerna gav det samma resultat. Och igår när vi även testade på ett helt nytt ställe så blev det samma resultat. Kanske stämmer testet?

Din pappa hörde i somras på radion att den mest dominanta i förhållande, det könet blev det på barnet. Och vem vet, kanske stämmer det? Tänker man sin in i vissa familjer som man känner så känns det så typiskt att det skulle stämma. Men vare sig du är en liten pojke, eller en liten flicka, så älskar och kommer vi älska dig lika mycket! <3 Du är en del av oss, en del av våran familj!

Och samtidigt som dagarna tills du är beräknad att komma till oss känns väldigt långt borta, så känns de även sådär nära att jag nästan blir nervös istället. Men jag tror att du känner att både din mamma, och din pappa, är redo för att ha dig här nu?! Men kanske är det bra om du stannar ett litet, litet tag till och växer på dig så du är stor och stark, och klarar av den stora världen som du snart kommer få se ljuset på?

Puss och kram, din mamma.

På grund av att båda mina föräldrar jobbade igår, och även min sambo, hade vi bestämt oss för att fira min syster idag istället. Men jag hade en annan plan också, som mer eller mindre lyckades igår.

Eftersom jag var den enda som var hemma hade jag bestämt med henne att vi skulle spendera dagen tillsammans, och vi hade även bestämt att jag skulle komma förbi vid 10:30. Men jag hade tänkt att komma dit tidigare, göra frukost på sängen och verkligen överraska henne! 

När jag precis fått av mig jackan, då jag gick in genom groventren till huset, hörde jag hur någon stod i köket och snöt sig. Min första tanke var att hon säkert skulle gå och lägga sig igen med tanke på att klockan bara var strax efter 09:00. Men icke!

Jag såg genom nyckelhålet hur hon började ta fram sin frukost, och utan att tänka ryckte jag upp dörren och skrek för full hals, 'BUUU'. Vilket var väldigt roligt, och ganska lyckat då både hon och min lilla kisse fick en hjärtattack :) Därefter gick jag och hämtade frallorna jag inhandlad, och även latten jag skulle tillaga. Och under den tiden jag fixade frukosten fick hon sina blommor och ett par lotter.

Dock tyckte min katt väldigt mycket om de där blommorna som stod så fint på bordet. Så utan våran vetskap bet han i ett av bladen och började traska iväg, vilket i sin tur resulterade i att hela vasen välte och det bara rann vatten på bordet, ena stolen och sedan ser på golvet. Sedan väntade en stor snöhög utanför fönstret som skulle skottas bort.

Så min lillasyster fyllde inte bara 18 år. Nej, hon fick en hjärtattack, en städning och en snöskottning på köpet :)

I början, när jag och Erik precis flyttat in i våran första gemensamma lägenhet, gjorde jag i stort sätt allt. Han jobbade mellan 06:30 - 16 fyra dagar i veckan, och då föll det sig automatiskt att jag skulle städa, tvätta, laga mat och diska. 

Men med tiden blev jag även större (inte allt för stor), och jag fick även problem med foglossning som gjorde det lite svårare att göra alla de där sakerna, speciellt tvätta och dammsuga. Och på grund av att vi inte har en tvättmaskin i lägenheten, utan måste gå ner till källaren som ligger fyra plan längre ner, och de dumma rörelserna man använder sig av när man dammsugar så hjälper nu Erik mig med det - helt guldvärt!

Men i söndags hände någonting jag blev väldigt förvånad över! Erik fick energi från ingenstans och började diska, och dammsuga. Igår när han sedan kom hem från jobbet lagade han mat, diskade, och började montera ner och montera upp saker i hela lägenheten. Var kom energin ifrån? 

Och själv blev jag placerad på en stol. Visst, jag kände mig ändå ganska så nöjd där på stolen. Min fina sambo hade en sådan energi som bara inte gick att strypa, och jag fick sitta och vila mina höfter som just den tiden var väldigt ömma. Men när jag sedan inte ens fick resa mig upp för att göra iordning chokladpuddingen vi skulle ha på kvällen var hans energi inte så rolig längre.

När klockan slog om och visade 10:30 kom min Barnmorska och hämtade mig. Det var dags för att väga mig, och även ta det där kända blodsockret som jag dessvärre inte tycker så vidare om. Men det är bara att bita ihop när nålen kommer fram, för det är bara bra att de har sådan koll som de har på än!

Från den dagen jag skrevs in (20 Juli 2010) hade jag idag gått upp 12 kilo gram. Och om jag ska vara ärlig så tycker jag att det är ganska mycket när jag har en sådan liten magen som jag har, och sedan inte har någon vätska i kroppen som märks över huvud taget. Men jag får skylla på mitt godisberoende, och att det varit jul ;)

Vi pratade lite smått om både förlossning, och den kommande smärtan. Även vad som skulle packas ner i väskan till BB - tiden, föräldragruppen som tar start nästa vecka, och alla inhandlade tillbehör till Bebis. Min Barnmorska ser så glad och intresserad ut när jag berättar vad jag tänker och tycker, men det måste vara saker hon hört tidigare? Men inte tröttnar hon inte!

Mot slutet av besöket var det dags att mäta blodtycket som låg där det brukar - 110/65. Vi mätte även min lilla mage som hade ett mått på 32 cm. Och inte behöver magen växa något mer, jag tycker den är så liten och söt som den är just nu. Men Bebis måste växa på sig lite innan han/hon väljer att titta ut, så några cm till godkänner jag allt :) Vi tittade även om Bebis fixerat sig där inne, och det hade han/hon allt gjort - men utan min vetskap. Jag har haft mina funderingar då jag haft smärta i höfterna, som ett tryck, och även känt av lite smärta nertill. TIll slut lyssnade vi på de små, söta, men snabba hjärtljuden som låg på 150 slag/minut.

Från 9 December - 2010, Vecka 29
Magmått: 29 cm.
Blodtryck: 120/65
Bebis hjärtljud: 142 - 144

Från 11 November - 2010, Vecka 25
Magmått: 27 cm.
Blodtryck: 110/65
Bebis hjärtljud: 125 - 144

Enda sedan första gången jag hörde Eagel Eye Cherry med låten Save Tonight har jag tyckt om den, och låtit den ligga nära hjärtat. Och lite över en månad sedan hörde jag samma låt fast med E.M.D, och då i ett lugnare tempo på en av de skivor jag bränt ut för att ha i bilen när jag och sambon ska åka iväg.

Men det resulterade i att jag alltid väljer vilken skiva jag vill lyssna på, och framför allt vilken låt jag vill lyssna på. E.M.D - Save Tonight blir det alltid, och inte bara en gång. Nej, det kan gå upp till fem gånger innan jag ger med mig och lyssnar på någon annan. Och min sambo som är en stor favorit av Petter får snällt låta mig lyssna på min låt och sjunga. Ja, för inte kan jag sjunga till Petter inte. 

Men han börjar lite smått tröttna på mitt behov.