Varje dag tillsammans med Viktor är helt underbara. Det är väldigt sällan (läs: aldrig) som han vaknar på fel sida, och är gnällig en dag. Han vaknar alltid med det största leendet. Trots att jag sovit dåligt en natt, har ont i huvudet, är sjuk, eller bara allmänt trött i kroppen så känner jag mig alltid lite bättre när jag går in till Viktor på morgonen, och han ger mig det här underbara leendet. Dagen blir som förtrollad, och helt underbar av detta leende. Ja, även att jag på kvällen kommer vara helt slut pga. dagen.

Ja, för i över en veckas tid har Viktor kommit på att man inte behöver sova. Nej, aldrig. Det spelar ingen roll om det är dag, eller natt, om han är trött, eller inte, om han ska sova i sin säng, mamma och pappas säng, eller soffan. I sin säng ställer han sig bara upp, och hoppar. Ni skulle se vad lycklig han är när vi öppnar dörren till honom, och han står där och hoppar, och hur det sedan ändras när vi lägger ner honom igen. Han kör på - upp igen! Och oftast är han uppe, och hoppar redan innan vi hunnit kliva ut ur rummet.

I våran säng sätter han sig upp, ställer sig på alla fyra, och klättrar på oss. Ja, han sätter sig överallt. Och nu har han blivit så stor att ge honom lite mat i flaska så han får suga sig trött, och somna inte fungerar. Det fungerar inte heller att få honom sova i vagnen inomhus trots att vi kör över samma (jävla) tröskel hela tiden. Nej, han förstår att det är vårat sätt att få honom att somna på. Ibland fungerar våran säng utmärkt, det känns som att det är den där närheten han behöver. Men ibland fungerar inte ens det. Det som alltid fungerar utan någon protest är att somna i bilen när vi kör en längre sträcka, eller när han somnar i vagnen under en promenad, men vem vill behöva göra detta varje gång det vaknas sovtime för Viktor? Nej, ibland gäller det att bara köra slut på honom. Leka, och busa till vilken grad som helst så han nästan däckar.

Men att natta en liten Viktor som är så envis, lika envis som sin mamma, är inte lätt. Att behöva gå in till honom minst 50 gånger på en kväll, och lägga ner honom i sängen förstör hela kvällen när man skulle kunnat få slappna av. Att behöva försöka få honom att somna i minst 2 timmar innan man totalt ger upp, och bara vill börja gråta är inte kul. Men jag hoppas att det snart väder, och att han inser att han måste sova för att orka med dagen så han inte blir sådär gnällig som jag vet att han blir om han inte sover. Ja, det är då han blir den där gnälliga killen som han säkert skulle vara om han vaknade på fel sida. Men det gör han inte, han är bara grymt envis med att inte sova.

Nej, varje dag står vi inför detta problem. Och det gör mig både trött i kropp, och huvud. Och när jag väl får tid för mig själv att slappna av, så är det precis det jag behöver - slappna av! Och då är inte bloggen prio ett.

Här hemma ska vi stå överallt. Det går tydligen att ställa sig mot precis vad som helst. Skohyllan, skötbordet, matstolen, lära gå vagnen, tv - bänken, mamma och pappas säng, lära gå stolen, soffan, soffbordet, golvhyllan, i egna sängen, leksaksbacken. Ja, i princip överallt.

Dessvärre är inte alla dessa saker anpassade till just detta. När Viktor väl kom på idén att gå omkring i hela lägenheten bara vi höll i hans händer för flera månader sedan blev han väldigt orolig, och ledsen, så fort vi släppte ena handen. Han kände sig inte trygg, och det gör han fortfarande inte. Men ändå ska han upp och stå mot allting. Men att ta sig ner är väldigt läskigt. Än har han inte kommit på att han måste böja på knäna för att sätta sig ner lite mindre dramatiskt, nej, det är en hård smäll på rumpan, och kanske så pass hård att han slår i sitt huvud i väggen, eller golvet, vilket resulterar i en väldigt ledsen, och rädd, Viktor. Men ofta, istället för att bara släppa det han har tagit tag i för att ställa sig upp så gnäller han tills man kommer och sätter ner honom. Men då ska han upp igen.

Han kryper i rasande fart. Han är på allting han inte får röra, och tyvärr så känns lägenheten för liten med för många farliga saker, så jag tror vi får barnsäkra ännu mer än bara vassa hörn, brydnadsaker som är farliga, kontaktuttag, och kablar som ligger här och var. Och eftersom han kryper i rasande fart är han även väldigt snabb att ställa sig upp. Visst, det är mycket roligare för både honom och mig när han kan krypa efter, och göra det som faller honom in. Men att jag längtade till detta? Tänk vad bra jag hade det när han bara satt där jag satte ner honom, i stort sätt.

Viktor började för ett par veckor sedan att förstå grejen med att själv ställa sig i krypställning ifrån en liggande potion, och strax där efter började han också med att sätta sig upp helt själv från liggande läge. Han började också med den kända gungande rörelsen fram, och tillbaka, när han stod på alla fyra.

Och visst, nu har det släppt. Dock inte den där vanliga krypningen. Nej, här hemma ska vi köra på det mest avvancerade som finns till att börja med, och kanske göra det lite lättare med tiden? Men han tar sig framåt, och för att ha gjort det ordentligt för första gången i torsdags (typiskt att jag då inte var hemma, men roligt för Erik att vara den första att se lite framsteg så jag inte berättar allt för honom) så kan han nu ta sig fram i rakertfart! 

Ja, ibland kan jag ångra lite att jag längtade tills han skulle börja krypa när det nu är svårt att bara gå och kissa 1 minut, ooch han då redan har gett sig på rackartyg! 

Hejsan Viktor!

Det är inte klokt vad tiden går, och vad mycket nya saker du lär det. Den här månaden har det hänt nya saker hela tiden, och jag blir så glad, och lycklig, varje gång du gör nya framsteg. Jag klappar händer, talar om att du är duktig, och ler stort. Och du blir så lycklig av det, du ler, och skrattar!

Du har nu fått din första tand, vänster fram. Och den andra, höger fram, är påväg upp eftersom tandköttet nyligen har spruckit. Du kan ställa dig på alla fyra och gunga, ibland drar du även under benen till magen. Men än har du inte kommit på hur man ska göra för att krypa. Ibland sträcker du dig efter någon leksak du vill ha, ibland försöker du komma till den men vågar inte riktigt "komma till skott", och ibland skriker du lite för att du inser att du inte når.

Du kan sätta dig upp från liggande, och det går riktigt fort. Du kan även ställa dig upp när du håller i tex. sängen, eller i mina, eller pappas, händer. Du försöker även resa dig upp mot skohyllan, skötbordet, och andra hyllor, men du har inte riktigt förstått det där med att få ett bra tag så att det går lättare, så oftast kommer du inte längre än att du står på knäna.

I fredags (14 oktober) föll du ner ifrån min, och pappas, säng. Du låg där på mage och lekte, medans jag stod med ryggen åt dig för att plocka fram kläder när jag plötsligt hör, "boom". När jag vänder mig om ligger du inte kvar i sängen, och det är då du börjar skrika, och gråta. Men du blir tyst, och lugn, så fort jag tar upp dig. Du fick inget märke efter fallet, och efter bara 15 minuter rörde du dig precis som vanligt igen, så jag tror att du hasade ner från sängen, och så blev fallet på fötterna lite för hårt att du satte dig på rumpan, och sedan trillade ner på sidan, så att det var din ena axel som tog emot fallet, så huvudet slapp.

Samma kväll var vi och tog modellbilder. Du blev så himla fin, och du var så himla naturlig! Hela tiden vi var borta så var du snäll, glad, och hur lugn som helst. Du blev inte rastlös ööver huvud taget, och kanske var det för att det fanns så myckeet att titta på? Jag trodde du skulle vara rastlös, uttråkad, och inte alls godkänna att bli fotad med starka ljus. Men vad fel jag hade! Du var så duktig, så himla duktig! <3

Igår var vi och badade i en basäng för första gången. Jag var jättenervös över hur du skulle reagera eftersom du varit rädd för vatten en tid. Ja, den tiden är nu förbi när du försöker ställa dig upp i badbaljan, men att få vatten över huvudet är blad det värsta du vet om! Men det gick jättebra i basängen. Vi badade faktistk bubbelpool, varmt och härligt :) Dock var det under den tiden du skulle sovit, så du var väldigt trött, så efter 15 minuter klev vi upp. Men vi ska åka dit nästa tisdag igen, och försöka vänja dig lite vid att bada i basäng.

Just nu sitter jag och har lite ångest över morgondagen. Det är första morgonen på över 8 månader som jag inte är med och tar upp dig, ger dig frukost, tar på dig kläder för dagen och så vidare. Första gången på över 8 månader! Du ska umgås med din pappa hela dagen, och ni ska ut till dig farmor, och farfar, under dagen. Bara umgås, leka, och ha det bra. Medans jag ska ska spendera pengar på Gekås. 

Ikväll har jag kramat, pussat, och myst med dig lite extra. Jagh ar givit dig så mycket kärlek jag bara kunnat nu ikväll (mer än vad jag gör dagligen), och du ger såg himla mycket kärlek tillbaka, så myckt som bara du kan. Om du bara visste hur mycket jag älskar dig, min underbara son! <3

Förra veckan började Viktor med två nya saker. Det ena var att forma läpparna lite som en pussmun och sedan andas bara genom munnen med ett litet flåsande ljud (vilket syns på vissa av bilderna från 'Modell för en dag').

Det andra var att rynka ihop näsan, och bara andas genom den med ett litet flåsande ljud. Oftast uppkommer denna flåsing under matningen, vilket gör att jag skrattar hysteriskt, och Viktor tittar på mig med en frågande blick. Men tydligen är detta någonting som Viktor gulligt nog ärvt efter sin mamma som gjorde samma sak när hon var liten (finns bild på det om ni vill se?).

I fredags klockan 15:30 hade jag en bokad tid tillsammans med min fina familj, och lillasyster, för 'Modell för en dag'. Efter en hektisk förmiddag med att både välja outfit, fixa håret, ta hand om en liten Viktor som absolut inte ville sova, och hinna äta lite mat innan vi åkte så var det skönt att sätta sig i stolen och bli lite ompysslad med make up. Sedan var det dags att inta plats framför kameran. Och oj, vad roligt det var! :) Och inte tala om våran fotograf - han var toppen!

Idag blir min underbara son hela 8 månader gammal <3

Tiden tillsammans med Viktor är den bästa tiden på jorden. Att den dock ska springa iväg så fort är en nackdel, och visst saknar jag den där nyfödda lilla plutten som man kunde sitta och snosa på i timmar! Men jag bara älskar att se Viktors personlighet växa, och hur han förändras, och lär sig nya saker för varje dag som går. 

Jag ger honom så mycket kärlek som det bara går, och han ger tillbaka så mycket kärlek som bara han kan! Om han bara visste hur mycket både jag, och hans pappa, älskar honom! <3

Jo, men dessa används flitigt i detta hem? Inte direkt. Tur att de är upp till 7 år, men innan de används behövs det nog finputsas lite på dem ;) 

I torsdags hade Viktor fått en spricka i tandköttet. Och i fredags kunde man känna den där lilla tanden lite. Och i lördags började den synas. Den vänstra lilla framtanden. Vi var helt till oss här hemma, och helt fokuserade på den där vänstra framtanden att vi inte ens lagt märke till att även den högra börjar tränga sig igenom. Snart har vår lilla kille två små tänder! :)

Och jag var snabb med att inhandla en tandborste, och även tandkräm till lillkillen. Tandborstningen började vi med redan i fredags kväll. Även om tanden än inte är så långt framme så tänkte vi att det är bra att börja vänja honom vad man gör med en tandborste, och även det att det är en sak som kommer ske både morgon, och kväll. Vi var även väldigt noga med att tandborsten bara fick vara inne i badrummet, och därför börja med den rutinen på stört. Än har vi inte börjat med tandkrämen, och det gör vi nog inte fören tänderna är uppe ganska så mycket.

Jag är arg, frustrerad, ledsen, och besviken på samhället. Jag kan inte riktigt sätta ord på mina känslor, eller på mina tankar. Men det finns en familj i mitt huvud om jag tänker på, och som verkligen berör mig. 

Tänk att en människa, en människa som lider av en speciell sjukdom, kan styr andra människors liv så som hon gör mot den här familjen. Att en människa verkligen vill att andra människor ska må så dåligt. Tänk att en människa vill få den här familjen att lida 'så in i vassen'!

När Viktor låg i magen ville min mamma väldigt gärna sticka en tröja till honom. Och eftersom vi inte visste om det skulle bli en liten flicka, eller en liten pojke, var det svårt att hitta ett passade motiv till båda könen. Efter mycket om och men, och även letande i både den ena, och andra pärmen i syaffären här i staden hittade vi ett som vi båda fastnade för. 

Det blev en vit stickad tröja med en grön groda på, och ett par strumpor i samma färg, i storleken ca. 6 månader. När Viktor sedan föddes, och bara var ett par veckor gammal fick jag en till stickad tröja i min hand. En mellanblå tröja med snörning framtill som var i storleken 0 - 3 månader.

Idag när jag, och Viktor, åkte ner för att hälsa på hans mormor lite snabbt kom hon fram med ännu en stickad tröja! Den här gången var det en mörkblå, och vit, randig tröja, men tre knappar i uppkant, i storleken ca. 1 år, som hon tyckte skulle vara bra för honom att ha under overallen nu i vinter.

För drygt en månad sedan hade Viktor mellan 37,9 - 38,2 i temp när det var dags att sova för natten. Många sa att det nog var tänderna som spökade, vilket var mycket troligt. Men det kom aldrig någon tand.

Nu i drygt 1½ vecka har Viktor bajsat varje dag (vilket annars är varannan, var tredje), och då har det varit i lösare form, och upp till fyra - fem gånger om dagen. Och det var då vi själva började ana att dessa tänder nu äntligen var påväg upp. Men det kom aldrig någon tand.

Men igår när jag tittade Viktor i munnen syndes det att tandköttet börjat spricka lite, och idag hade det spruckit ännu mer. Och en tand både syndes, och kändes. Viktor första tand! Så idag var jag snabb med att både köpa tandborste, och tandkräm till honom. Och ikväll tog vi första borstningen - helt urmysigt!

På en cirkus någonstans i 30-talets USA hittar Jacob ett nytt liv efter att hans föräldrar dödats i en olycka. Där finner han också kärleken i cirkusens stjärna Marlena men för att kunna vara tillsammans måste de bryta sig loss från det enda liv de känner till.

När mamma kokar nappar, och nappflaskor för fulla muggar, leker Viktor med alla skor i skohyllan! Ja, Viktor tyckte nog att det var bättre att ge mamma lite mer sysselsättning under dagen ;) Men nu är alla nappar, och flaskor kokade, och även alla skorna står i skohyllan.

Här i Vimmerby har man ingen kontroll på vikten vid sju månader, och man inte vill, eller har behov av en kontroll då. Så sist Viktor var och besökte sin BVC - sköterska var för två månader sedan, så idag längtade både jag, och han, efter att få se vad både vikten, och längden, hamnade på.

När Viktor var sex månader visade vågen 10,240 kilogram, och längden var på 71 cm. Så jag hade på känn att han närmat sig ett kilo på dessa två månader, och vuxit ca. 3 cm på längden. Och på längen hade jag helt rätt! 74 cm lång är min lillalånga kille. Men på vikten hade jag helt fel! På dessa två månader har Viktor bara ökar 410 gram i vikt, och vågen visade 10,650 kilogram idag.

Efter både vägning, och mätning, pratade vi lite om dessa olika sorters gröter. Viktor får gröt två gånger om dagen, på morgonen äter han en portion 4 månaders havregröt med två iskuber smak iblandat, och då håller han sig mätt i ca. fyra timmar, med ett sovpass. På eftermiddagen äter han en portion 6 månaders havregröt med smak, och då håller han sig mätt ca. två - tre timmar. Nu i helgen började vi ge honom 8 månaders fullkornsgröt med smak eftersom han närmar sig 8 månader, och då undrade vi om vi skulle ge honom samma gröt, fast utan smak, på morgonen. Viktors BVC - sköterska sa att de förr inte hade gröt från 4, 6, 8, 10 månader och så vidare, utan att det har tillkommit, och vill Viktor har halvregröt från 4 månader, och han håller sig mätt på det, så kan vi lika gärna fortsätta med den än att byta.

Jag frågade även om det här eviga bajsandet! När Viktor började äta mat blev det så att vi var tvugna att ge honom två iskuber med katrinplommon varannan dag för att han inte skulle få ont i magen. Men för 1½ vecka sedan började han bajsa mängder, allting mellan 1 - 5 gånger om dagen, och bara löst i olika mängder, utseende, och konsistens. Naturligtvis var våran första tanke att det var hans tänder som sakta men säkert börjat spöka med honom. Men vi kände, och kände, men nej, ingen tand. I förrgår kunde man börja se lite att tandköttet började spricka på vänster fram, men det är inte så poppis att kolla, och pilla, i killens mun, men kanske är hans första tand snart här! :)

Innan det var dags att gå frågade jag lite om Viktors navel. Den har alltid varit en fråga för mig, och jag har alltid haft frågor, och funderingar, kring den .. men jag har aldrig kommit ihåg, eller velat fråga. "Det är väl inte så farligt?", har jag hela tiden tänkt. Men idag frågade jag, och ett extra läkarbesök är nu inbokat om en månad.

En tioårig pojke försvinner från en middag i ett litet gotländsk fiskedrag, samtidigt som en annan försvinner från ett flyktingläger. Det blir upptakten till en rad skrämmande händelser på den gotländska landsbygden, där en serie brutala mord avlöser varandra.

Och det som börjar med ett sökande efter försvunna barn, leder Maria Wern och hennes kolleger allt djupare in i en härva av dolda agendor, personliga svek - och kopplingar till internationell kriminalitet.

Viktor är rädd för en speciell sak här hemma. Dammsugaren. Går man förbi honom med den när den är avstängd tittar han med stora ögon, och en nyfiken min. Men går man förbi honom med den när den är igång kommer hans surläpp fram, och han börjar gnälla. Med andra ord går det inte att dammsuga i samma rum som han sitter och leker i. Ibland går det inte ens att ha honom i famnen i samma rum. Nej, den är läskig, riktigt läskig!

Ibland går det dock att gå fram, och även ta lite på den, när den är avstängd. Men ibland totalvägrar han. Det är som att han går in i en vägg, han slänger sig bakåt. Jag hoppas att hans rädsla med tiden försvinner. Ja, inte tänker jag bli en mamma som går och plockar, och städar hans rum, när han blir så stor att han kan göra det själv.

Annies liv är en enda röra. Men när hon får reda på att hennes bästa vän Lillian är förlovad har hon inget annat val än att tacka ja till uppdraget som hennes brudtärna. Trots att Annie både är kärlekskrank och pank bluffar hon sig genom de dyra och bisarra ritualerna inför bröllopet samtidigt som hon får uppleva konkurrens om den närmaste vänskapen till Lillian.

Under eftermiddagen idag åkte vi ut till Locknevi för att hälsa på lite, eventuellt fiska, och andas lantluft. Vi tittade på höstens alla fina färger, och Viktor fick gå omkring (han håller i våra händer och går, och har gjort i en månads tid) i löven, vilket var väldigt facinerande när det prasslade runt fötterna, tyckte han :)