Viktor har alltid varit envis och bestämd. Och jag har många gånger undrat över hur det kommer bli när han inte får som han vill, och framför allt när trotsen kommer och knackar på våran dörr dag in och dag ut.

Än så länge har han inte "kommit på" det där med att lägga sig på golvet i affären och gråta hysteriskt när han inte får det han vill ha, men det kanske bara är en tidsfråga? Han gråter tyck-synd-om-mig-gråt istället. Men han har kommit på det där med trots. Framför allt när det är dags att sova för natten.

För ca. tre - fyra veckor sedan började han med att totalt vägra sova. Att ligga i sängen och dricka vällning går jättebra så länge någon sitter bredvid och läser en bok, men så fort boken är slut, eller personen i fråga reser sig upp, så reser sig även Viktor upp ur sängen och börjar gråta. Många kvällar framåt 22-tiden (Viktor lägger sig för natten 19:30) har vi gett upp och tagit en promenad med vagnen, där han somnar på ca. 20-30 minuter. Men att gå med vagnen varje kväll känns väldigt lyxigt, speciellt när det regnar. 

I början av förra veckan var det två kvällar som gick förånadsvärt bra. Sedan kom sjukdomen och satte stopp - sömnlösa nätter. Och nu är vi här igen. Trotsen på kvällarna. 

Och idag drömde jag om min egentid vid tvn med både godis, chips, och Coca Cola. Mitt soffläge kändes som en dröm att få infinna sig i. Men icke, trotsen satte stopp. Och nu, 2 timmar och 30 minuter efter att vällingen serverats så ser min lilla kille väldigt trött ut. Eller? 

I förmiddags ringde det en man från Kommunen till mig. Han talade om att de hade en förskoleplats till Viktor, i augusti, på vårat förstahandsval. Min första reaktion var bara glädje och lycka. Han ska börja i augusti som vi ville, och han ska börja på förskolan som vi önskade och placerade som nummer ett.

Nu har även en del andra känslor blandat sig in. Den största är rädslan. Inte rädslan för att lämna bort honom till personal som är utbildade för jag vet att de kommer ta bra hand om honom, och att han kommer tycka om att leka med nya saker och framför allt nya barn. Men rädslan för hur hans reaktion kommer bli när vi lämnar honom, och rädslan för att jag måste släppa kontrollen om min egna son (kontrollfreak som jag är!) sätter käppar i hjulen.

Blandade känslor virvlar i kroppen. Vilken tur att jag ska jobba i sommar, mer eller mindre varje dag, så att jag får känna hur det är att vara ifrån honom "på riktigt", även att han under den tiden tillbringar sina dagar tillsammans med sin pappa. Och den största turen - det är över två månader kvar, så vi hinner förbereda oss! Men tills dess, när allt sätter igång, ska jag njuta fullt ut av min lilla glädjespirare! <3

Åh. Jag har haft världens finaste lilla hjälpreda i köket idag! <3 Så stolt!

Förra veckan hade vi långa, soliga, och varma dagar. Och Viktor får tyvärr stå ut med eftermiddagssolen som ligger och steker på hans rum. Trots öppet fönster (bara en liten öppning), nerdragen rullgardin (luften utifrån kommer då inte in ordentligt), och fläkt så har det varit jättevarmt i hans rum då det är dags för honom att somna, men under natten, och tidiga morgonen, blir det så mycket svalare att det istället nästan blir kallt för honom. Typiskt!

Varje år vid den här tidpunkten annordnar de blivande studenterna på Barn&Fritidsprogrammet här i staden en Lekvecka, och i år var det min systers tur att annordna den. Kan ni tänka er att min lillasyster tar studenten om mindre än en månad? Min lillasyster! Är det meningen att jag nu ska börja känna mig gammal? 

Så under en veckas tid är en av de största parkerna i Vimmerby fylld med barn som springer och leker. Det finns hoppborgar, kubbspel, hinderbana, ansiktsmålning, kuddstångskrig, zumobrottning, och en lekpark ett stenkast bort. Jag och Viktor har tillbringat tre dagar (därav de olika kläderna lillkillen har på sig) den här veckan just i den parken, och vad passade inte bättre att solen stod högt på himmlen och att hans moster var en av ledarna? Perfekt! 

Viktor har trivts som fisken i vattnet bland alla "stationer" som funnits. Och alla barnen - gud, så intressanta! Det fanns många tillfällen han struntade blankt i mig och bara sprang iväg för att leka med ett annat barn, eller vid en annan "station". Som tur var hade vi första dagen vi var där i stort sätt hela Barn&Fritidsprogrammet som barnvakt ;) Så nu håller vi en tumme, eller två, för att det blir likadant när det är dags för inskolning i höst (men det lägger vi på hyllan ett par månader till!).

Hemma hos oss är vi väldigt bortskämda med att sova länge på morgonen, och det är väldigt sällan vi kliver upp ur sängen tidigare än 08:00, med ibland händer det - som idag. Viktor ropade så glatt ifrån sitt rum redan innan klockan hunnit slå 05:30, och eftersom Erik skulle upp och göra sig iordning till jobbet så hämtade han in Viktor till mig (ibland somnar han snällt om i våran säng, även om det nu är sådär flera månader sedan). Jag minns att jag kikade lite när de kom genom dörröppningen och det enda jag såg var ett stort leende från mitt minsta hjärta. Och jag minns att jag sa till honom, "Viktor, vi ska inte le nu, vi ska sova!". 

Snällt låg Viktor bredvid mig i sängen i ca. två minuter, men sedan började han peta mig på munnen, på näsan, och på ena ögat. När jag då öppnade mina ögon började han skratta helt hysteriskt! Efter en lång skrattattack från lilleman så satte han sig upp och visade bestämt att han ville gå ut i köket och äta frukost. Och även hela frukosten satt han och skrattade något fruktansvärt. Och trots att jag var hur trött som helst (eftersom jag aldrig kommer i säng innan 23:00, och måste läsa innan jag somnar) så kunde jag bara le och skratta med :)

Efter frukosten var vi hurtiga och tog oss en powerwalk (ja, Vikor fick snällt sitta i vagnen även om han gärna går annars. Men mycket till powerwalk blir det inte då). Klockan var då strax innan 07:00 och frosten låg kvar på vissa ställen på marken. Vi fick även se en man som skrapade rutorna på sin bil. Tänk vad mycket vi missar, och vad korsta dagar vi får när vi ligger och sover till klockan ca. 09:00 på morgonen?! 

Men åh andra sidan tyckte Viktor att vi skulle sova en sväng redan klockan 08:30 (då hade han i och för sig varit vaken i 3 timmar), och visst sov vi. Enda till klockan 12:00. Så frågan är den om det är bättre att sova till 09:00 och bara sova 1 timma - 1½ timma mitt på dagen, eller om man ska kliva upp vid 05:30 och sedan sova bort 3½ timma på förmiddagen? Jag föredrar det vanliga, att sova till 09:00. Shit, det kommer inte bli lätt att börja jobba på lördag när jag ska vara på plats redan 06:00 (mer om det i ett annat inlägg)! 

Jag kommer alltid minnas den dagen Viktor började gå, gå på heltid. Och i flera veckor efter den dagen fylldes mina ögon när jag fick se honom träna på att bara bli bättre och bättre, och få balansen på plats. Idag är det över fyra månader sedan han tog sina första steg (16 December 2011), och han började gå på heltid (25 December 2011) och mina ögon fylls inte på samma sätt. Nej, nu fylls mina ögon när jag får se lyckan i hans! Den lyckan han visar mig varje dag - vare sig vi är inne eller ute, vare sig vi hittar en sten eller inte, vare sig vi busar eller bara ligger och myser. 

Mina ögon fylls av den lyckan, och den glädjen, och den kärleken som det absolut finaste som finns ger mig - min son! <3

För två veckor sedan upptäckte vi att Viktor börjar bli åksjuk när vi är ute och åkte i bilen. Inte under varje resa vi gör, utan speciellt när vi åker på krokiga vägar (jättekul att det bara finns krokiga vägar till Viktors farmor och farfar - not!) eller att körningen blir ryckig av någon anledning. När han var mindre somnade han så fort man åkt ett par meter i bilen, men nu kan han lätt vara vaken en bilresa på ca. 1 timma.

Det börjar med att han får svårt att sitta stilla, och försöker kravla sig ur bältets grepp. Han blir även väldigt svettig, speciellt i huvudet så håret lockar sig. Sedan börjar han gnälla lite, och efter ett tag blir gnället till skärande skrik, och sedan kräks han. Ibland kan han ha den turen att det bara blir en uppstötning, men ibland blir hela han, skolen, och bilsätet fullt med kräks.

När jag var liten var jag med väldigt åksjuk, och det höll i sig enda tills jag började åka buss till skolan varje dag i gymnasiet, så kanske är det så att Viktor har ärvt det utav sin mamma? Det tråkigaste är att det inte finns något vi direkt kan göra, utan vi får låta honom "plågas" och kräka ner sig under våra resor. 

När Viktor fyllde år fick han både ritblock och kritor. Och väldigt fort hittade Viktor ett intresse för kritorna, inte just den här biten att måla utan den biten att leka med dem :) Kritorna han fick gick nämligen att stapla på varandra, och för en liten kille som gärna tränar på motoriken så passade det perfekt. Men ett par sträck på första teckningen fick vi allt. 

Förra veckan, efter ca. en månads uppehåll, tog jag fram både block och kritor igen, och trots att det var ganska så kul att stapla kritorna på varandra den här gången också, och trots att de smakade ganska så gott, så fick vi en sper fin teckning att hänga upp på kylskåpet med många fina färger! <3 Det är så kul att se skillnaden på dessa två teckningar, den ena gjord vid 12 månaders ålder, och den andra vid 14 månaders ålder.

Innan Viktor föddes hade jag en lista med saker som skulle inhandlas till hans ankomst. En speciellt sak på listan var en snuttefilt. Min mamma tyckte däremot inte att det var en bra sak att inhandla eftersom han skulle bli så beroende av den, och med tiden skulel vi ha svårare att ta den ifrån honom och tvätta den. 

När Viktor var ca. fyra månader kunde jag inte stå emot längre. Jag köpte honom en snuttefilt från Dinglisar. En elefant. Varför det blev just en elefant var för att den ljusa gråa färgen skulle bli så bra, det skulle inte synas direkt när den blev smutsig.

Den där söta lilla snuttefilten blev direkt populär, och enda sedan den dagen har han alltid velat ha den när det är dags att sova, när han är rädd, när han är ledsen, eller när han bara vill gosa lite. Men han har även den senaste tiden blivit expert på att slänga ner den i toaletten. Och det går fort, så fort att man inte hinner hindra honom.

I lördags gjorde han det igen. Så vi gorde valet att köpa en till. Viktor fick välja mellan en zebra, en ko, ett lejon, en giraff, och en kanin. Utan tvekan valde han lejonet, och började gosa direkt - fem minuter senare sov han gott i vagnen med nya snutten.

Enda sedan Viktor var precis nyfödd har vi fått ärva både kläder och skor ifrån en av Eriks arbetskamrater som har en son som är ca. ett år äldre än Viktor. Till förra hösten fick vi både gummistövlar, tygskor, och idrottskor av olika slag, former, och storlekar. Vissa var mer använda än andra, och vissa var inte använda ett dugg.

Redan då hittade Viktor intresset för skorna med Blixten McQueen. Men det är inte först nu när snön försvunnit och 21:orna sitter bra på fötterna som han får använda dem, och han verkligen älskar dem! Flera gånger om dagen går han till sin lilla plats med skor (där det just nu står tre olika par) och hämtar just de skorna med Blixten på. Och det absolust häftigaste av allt är att han går och hämtar skorna om man frågar honom vart Blixten McQueen är :) Blixten har snabbt blivit en favorit här hemma, och pryder både skor, handdukar, bilmattor, och andra saker.