Strax efter att vi idag klivit upp, och fått ner frukosten i våra magar så får vi två glada besked på telefon.

(1) Första beskedet handlade om Viktors dagis. För två veckor sedan fick vi det bekräftat att Viktor har fått en dagisplats på det dagiset vi önskat, och att han ska börja i mitten av augusti. Idag ringde det en kvinna till mig från just det dagiset och ville tala lite om inskolning. När vi presenterat oss utbrast hon, "Är du Veronikas syster?". När jag talat om för henne att det var jag sa hon att det var hon som var min systers handledare under de veckor hon hade praktik där, och att det var på hennes avdelning som Viktor ska börja på den 14 augusti klockan 10. 

Det är nämligen så att det dagiset vi valde i första hand till Viktor är dels ett av de nyare i staden, det ligger ca. 5 - 10 minuters gångväg ifrån vårat hus, de har väldigt mycket utomhuspedagogik och tillbringar med andra ord större delen av dygnets timmar utomhus och för en liten kille som älskar att vara utomhus passar det perfekt, och att min syster haft praktik där och berömt det riktigt ordentligt så föll lotten på det dagiset. Att vi idag fick det bekräftat att Viktor ska få börja på just den avdelningen, med just den förskoleläraren som min syster haft som handledare gör att jag känner mig otroligt trygg inför starten! :)

(2) Strax därefter fick jag ett glädjande besked när det plingade till i telefonen. Mina fina vänner Linda och Fredrik fick inatt sin dotter Maja <3 Efter mycket väntan, och längtan, med två veckors övertid blev de igår igångsatta. Hela gårdagen, och natten har jag tänkt och drömt om hur det går för dem, och allting gick bra, och alla mår bra - fantastiskt. Nu längtar jag verkligen efter att få bebismysa och träffa deras nya familjemedlem, vilket jag nog inte är ensam om ;)

Jag längtar tills nästa gång jag får ha en liten bebis sovandes på min arm.

Att Viktor varit såhär liten är för mig helt otroligt!

Det absolut finaste vi har är våran son, och det är inte mer än rätt att just ett foto på honom ska hamna på väggen! Och såklart ska han sitta just där vi tillbringar den mesta tiden, och så vi kan småkika på honom trots att han sover. Utan tvekan hamnade fotot över våran ena soffa (den enda soffan som har vägg bakom sig). Och det blev såklart min favoritbild från när vi var på "Modell för en dag" och fotograferades.

Hur det blev i helhet får ni se den dagen jag får tummen hur och fotar / filmar våran lägenhet :)

Den här helgen tillbringade jag, och min sambo, i Göteborg tillsammans med hans arbetskamrater med respektive. Istället för det årliga julbordet bjöd chefen med sitt arbetslag till en helg i Göteborg med god mat, god dryck, hotellövernattning, och 'Jul på Liseberg'.

På bussen till Göteborg satt jag och var förväntansfull på vad helgen skulle bjuda på, och jag kände mig inte alls orolig över att inte ha en aning om vad för bus min mamma, pappa, och syster, skulle hitta på med Viktor. Däremot var hemresan betydligt mycket värre för då längtade jag bara hem, och specielllt till Viktor. Helgen var över, och hemresan skulle ta fyra timmar eftersom vi skulle stanna på vägen och äta. De fyra timmarna hem kändes mycket längre än de fyra timmarna till Göteborg.

Men när vi kom fram till Göteborg, och hotellet, blev vi bjudna på buffémat, och dryck, på hotellets resturang. Sedan chekade vi in, tittade på hotellrummen, och varvade ner lite för att sedan trotsa regnet och gå ut och kika lite på staden. När klockan sedan blev 18:15 tog vi bussen till Liseberg där vi ännu en gång blev bjudna på mat, och dryck, och även livesång från ett litet band. Efter maten gick vi och strosade lite inne på Liseberg för att sedan börja gå mot hotellet, och puben som låg bredvid för att bli bjudna på ännu mer dryck! 

När klockan närmade sig 23:00 var jag så trött att jag tog med mig min sambo tillvårat rum, där vi stupade i säng, och tittade på andra halvleken fotboll - El Clasico, där Barcelona vann med 3 - 1. Sedan sov vi gott till klockan ringde 07:00 för att äta det nästa bästa av allt - hotellfrukosten! Sedan sov vi ett par timmar till tills det var dags att sätta sig i bussen hem.

Nästa år skulle jag vilja ta med mig Viktor till Liseberg och mysa runt i vintertiden. Men med honom skulle jag inte vilja åka buss så många timmar.

Under tiden som Viktor låg i magen lärde jag känna många andra blivande mammor genom bloggen, och många av dem har jag fortfarande kontakt med - vissa lite bättre, och vissa lite sämre. Och även att jag inte är någon direkt storbloggare och bara uppdaterar när tid och prd finns så är det många som stannar kvar hos mig. Mångag som jag så gärna skulle vilja träffa, dessa fina personer som fått sina efterlängtade barn, och även träffa deras små underbara bebisar (vissa börjar redan komma upp i 1 års åldern - galet!). Vissa av dem har jag redan fått möjligheten att träffa, vissa har jag redan bestämt träffar med, och vissa är sådana som jag nästan skulle kunna göra allt för att få träffa.

En av dem som jag nästan skulle kunna göra allt för att få träffa är min fina vän Jessica, och hennes sötnos till dotter Alicia, som så snällt gjort min nya design. Trots att jag gav henne i stort sätt fria händer, till att jag nästan smällt henne på fingrarna har hon inte gjort en min - hon har fullföljt det jag velat. Och jag är så otroligt glad för att hon lagt ner sin tid (oftast nattetid) på att fixa iordning här inne. Tack så mycket för hjälpen, fina Jessica! <3

I fredags klockan 15:30 hade jag en bokad tid tillsammans med min fina familj, och lillasyster, för 'Modell för en dag'. Efter en hektisk förmiddag med att både välja outfit, fixa håret, ta hand om en liten Viktor som absolut inte ville sova, och hinna äta lite mat innan vi åkte så var det skönt att sätta sig i stolen och bli lite ompysslad med make up. Sedan var det dags att inta plats framför kameran. Och oj, vad roligt det var! :) Och inte tala om våran fotograf - han var toppen!

Idag har vi i familjen N. Lindebrand något spännande att se fram emot! Vi ska nämligen åka iväg till Kalmar. Vad ska vi då ta och göra i Kalmar? Jo, vi ska träffa underbara Jennie, hennes Micke, deras hund Gizmo, och deras söta dotter Malva! :) Ännnnntligen!

Som vi har pratat om att vi måste ses. Redan innan lilla Malva föddes hade vi bestämt det! Och vi hade / har även bestämt att våra små bebisar ska bli ett par, eller kanske bästa vänner. Ja, det kan vi kanske inte bestämma åt dem, men vi kan försöka att ses så mycket som möjligt så de lär känna varandra, och trivs i varandras sällskap. Jag menar, vad är dryga 13 mil om man gör det för sina barn? Just precis - ingenting!

Planera för dagen är i det stora hela ett varv på stan, och sedan laga middag tillsammans. Och redan nu vet jag att det kommer bli en toppendag.

Förra veckan gjorde vi ett besök på Ölands Djurpark. Och visst, Ölands Djurpark slår verkligen inte Kålmorden (det är bara de djurparker jag besökt), men det är något mysigt över Ölands Djurpark ändå. 

Viktor tittade med stora ögon på de flesta djuren, men mest på fåglarna. Och jag förstår honom, skulle jag vara fem månader skulle jag nog inte heller förstår vad det var för något speciellt med alla dessa djur. Men han tyckte nog det var kul att han moster även följde med som kunde leka lite med honom när hans mamma, och pappa, spelade och åkte lite karuseller.

Och en hel drös med gosedjur vann han också! Och när vi kom till att dra i ett snöre för att vinna ett gosedjur fick han välja snöre, ochdet tyckte han var väldigt spännande. Han fick däremot en riktgit ful, och äcklig gummigroda av sin pappa som han älskar, men jag tycker den är vidrig. Konstigt vad olika smak man kan ha. Mamma, och son.

På grund av att båda mina föräldrar jobbade igår, och även min sambo, hade vi bestämt oss för att fira min syster idag istället. Men jag hade en annan plan också, som mer eller mindre lyckades igår.

Eftersom jag var den enda som var hemma hade jag bestämt med henne att vi skulle spendera dagen tillsammans, och vi hade även bestämt att jag skulle komma förbi vid 10:30. Men jag hade tänkt att komma dit tidigare, göra frukost på sängen och verkligen överraska henne! 

När jag precis fått av mig jackan, då jag gick in genom groventren till huset, hörde jag hur någon stod i köket och snöt sig. Min första tanke var att hon säkert skulle gå och lägga sig igen med tanke på att klockan bara var strax efter 09:00. Men icke!

Jag såg genom nyckelhålet hur hon började ta fram sin frukost, och utan att tänka ryckte jag upp dörren och skrek för full hals, 'BUUU'. Vilket var väldigt roligt, och ganska lyckat då både hon och min lilla kisse fick en hjärtattack :) Därefter gick jag och hämtade frallorna jag inhandlad, och även latten jag skulle tillaga. Och under den tiden jag fixade frukosten fick hon sina blommor och ett par lotter.

Dock tyckte min katt väldigt mycket om de där blommorna som stod så fint på bordet. Så utan våran vetskap bet han i ett av bladen och började traska iväg, vilket i sin tur resulterade i att hela vasen välte och det bara rann vatten på bordet, ena stolen och sedan ser på golvet. Sedan väntade en stor snöhög utanför fönstret som skulle skottas bort.

Så min lillasyster fyllde inte bara 18 år. Nej, hon fick en hjärtattack, en städning och en snöskottning på köpet :)

Under eftermiddagen hade jag, min sambo, och min familj en träff med de nyblivna föräldrarna i våran släkt. Vi skulle för första gången få se den lille killen i verkligheten.

Och även att han var så snäll och sov i stort sätt under hela vårat besök så var det svårt att slita blicken ifrån honom. Med andra ord är han redan en chamör ;) Han hade små söta ljud som han gjorde när han sov, han var lugn, tyst och stilla. Och trots att det var många händer både här och där på honom så sov han en ganska så djup sömn.

Dessvärre gjorde han inte min längtan bättre. Nej, nu längtar jag något otroligt efter Bebis inne i magen! <3 Och när han/hon väl är ute, så ska vi ta mysiga och långa barnvagnspromenader tillsammans med lilla Erling, och hans föräldrar.

Min sambos lillasyster tog förra julen en mängd olika bilder på mig utomhus, i den mängden snö som fanns. Det var kallt, kallt, och åter kallt. Men bilderna blev väldigt bra.

I julklapp hade hon valt den bilden hon tyckte mest om, och ramat in den för att sedan ge till mig i julklapp. Den paketen gjorde mig väldigt glad, och jag blev väldigt glad för hennes omtanke. Även min sambo blev väldigt glad när han fick äran att placera ut bilden på valfri plats i lägenheten - vilket blev på en plats bredvid ett foto på honom :)

Cherry on top award: Tacka den personen du fick den av och kopiera utmärkelsen till din blogg. Dela med dig av tre saker som du gillar till dina läsare och skicka sedan vidare awarden till fem bloggare du gillar.

1. Jag har ett stort intresse för att inreda, möblera och dekorera. Skapa nya möjligheter, nya mönster, och nya tillgångar med bara mina händer och till viss del även tillbehör.

2. Jag tycker det är jättekul att fotografera - allt! Men önskar att jag hade en bra kamera som kan ge mig de där absolut bästa bilderna som jag eftersträvar så jag kan börja fotografera mer! (Önskar mig en i julklapp, men har en känsla av att den inte kommer ligga under granen, utan stå kvar på önskelistan).

3. Jag älskar att vara hemma och bara ta det lugnt, och ha det mysigt med nära och kära. Speciellt min fina sambo! <3 Dock har vi nästan hemmakväll varje kväll, men vi myser till det ordentligt till helgerna :)

Jag skickar awarden vidare till:

Igår hade jag en känsla av att någonting skulle hända. Någonting spännande, intressant, och som många nu gått omkring och väntat på ska hända. Och många har frågat sig - tidigt, eller sent? Och det hände!

Min kusin och hans sambo blev igår föräldrar till en liten son (BF - datumet var 16 December), vid 14:31. Och att se deras precis nyfödda son gjorde mig så otroligt glad. Att de äntligen fick honom i sin famn, att allting gick bra, och att de nu är en familj.

Och jag längtar tills jag med får uppleva den dagen! För jag skulle inget annat än ljuga om jag sa annat.

Den 3 December valde jag att delta i Lindas julkalender. Dels ville jag se om jag hade chansen att vinna, eftersom jag vanligtvis brukar ha den där enorma oturen som alltid förlorar. Och dels så var det även en lucka som passade mig helt perfekt (även att jag inte vet vad som kommer senare under December månad)!

Och imorse när jag loggade in på min blogg hade jag fått en kommentar just från Linda där det stod att just jag vunnit det som gömde sig bakom lucka 3. Och gissa om jag blev glad?! 

Tack Linda! :)

För flera veckor sedan handlade jag saker jag skulle ha till min egna adventsljusstake. Men eftersom vi var flera veckor ifrån första advent har jag inte kunnat fixa iordning. Men igår kväll, när jag ändå var i farten och städade av köket mer noggrant tog jag fram alla tillbehör och gjorde det fint.

Dock insåg jag att alla tillbehör som jag inhandlat inte skulle få plats på den där lilla ytan som fanns. Men jag blev väldigt nöjd ändå, även om mitt ögonmått och jag inte riktigt är överrens alla gånger! ;)

Yes! Jag satt som många andra under fredags kvällen och tittade på Idol. Och ja, jag blev som många helt mållös när Jay kom in och gjorde sitt "Madonna - nummer". 

Den killen vet hur man ska göra en låt till sin egna - ingen tvekan om den saken! Han kommer gå långt, hur det än slutar kring allt det här med Idol.

I lördags hade min sambos storebror anordnat en Halloweenfest hemma hos sig. Alla var tvungna att mer eller mindre vara utklädda vid ankomst, vilket nog ingen tänkte så hårt på efter all dricka som hälldes i allas munnar både hit och dit. 

På grund av min brist i klädgarderoben fanns det inte många kläder jag kunde ha, och även få fram en bra utklädnad, så jag gjorde mitt val lätt. Min sambo hade dock samma problem, trots att han inte har någon stor mage som gör det omöjligt att få på sig vissa kläder.

Efter mycket velande hit och dit, och även en hel del men i sammanhanget hittade vi varsin klädsel som skulle passsa för kvällen, och även inte vara sådär överdrivet seriös. Så med en sambo i passagerarsätet, med en öl i handen, och jag som förfare, med en Coca Cola i handen åkte vi ut till Halloweenfesten ute i skogen.

I 17 år har jag haft en katt som svansat och spunnit runt mina ben. Jag har haft en katt som busat och lekt som aldrig förr, vilket han fortfarande gör. Jag har haft en sängkamrat både vid magen och nere vid fötterna, och jag har haft någon att prata med vilket humör jag än varit på.

Nu när jag flyttat har jag inte den där katten runt omkring mig som jag är så van att ha. Jag har ingen som tigger så fint och prydligt som min katt gör varje morgon han vill ha skinka (även om han fått det två gånger tidigare, ska han ändå ha mer!).

Igår trotsade jag regnet och vandrade hem (förra hem?) för att hälsa på min underbarling till katt! Och det första vi gjorde när jag klev innanför dörren var att lägga oss i systers säng för att mysa, vilket senare gick vidare in till mina föräldrars säng :) Och strax innan jag skulle gå upptäckte han att mamma lagt fisk i bad för att tina. Och härlig som han är så ska han bara smaka - fryst som tinad! Och jag kunde inte göra annat än att sakna honom mer!