Varje år vid den här tidpunkten annordnar de blivande studenterna på Barn&Fritidsprogrammet här i staden en Lekvecka, och i år var det min systers tur att annordna den. Kan ni tänka er att min lillasyster tar studenten om mindre än en månad? Min lillasyster! Är det meningen att jag nu ska börja känna mig gammal? 

Så under en veckas tid är en av de största parkerna i Vimmerby fylld med barn som springer och leker. Det finns hoppborgar, kubbspel, hinderbana, ansiktsmålning, kuddstångskrig, zumobrottning, och en lekpark ett stenkast bort. Jag och Viktor har tillbringat tre dagar (därav de olika kläderna lillkillen har på sig) den här veckan just i den parken, och vad passade inte bättre att solen stod högt på himmlen och att hans moster var en av ledarna? Perfekt! 

Viktor har trivts som fisken i vattnet bland alla "stationer" som funnits. Och alla barnen - gud, så intressanta! Det fanns många tillfällen han struntade blankt i mig och bara sprang iväg för att leka med ett annat barn, eller vid en annan "station". Som tur var hade vi första dagen vi var där i stort sätt hela Barn&Fritidsprogrammet som barnvakt ;) Så nu håller vi en tumme, eller två, för att det blir likadant när det är dags för inskolning i höst (men det lägger vi på hyllan ett par månader till!).

Jag har varit hemma i stort sätt sedan augusti 2010. Med andra ord har jag varit hemma i 1 år och, i skrivande stund, 9 månader. Och i lördags börjar jag jobba, och i söndags gjorde jag ett pass till, och nu har jag fyra på raken.

I februari, stax efter Viktors 1 års dag, bestämde jag mig för att söka ett sommarjobb till Kommunen här i staden pga. att jag inte riktigt visste hur jag skulle göra till hösten. Jobba? Plugga? Båda? Tre dagar efter att jag skickat in min ansökan ringer en kvinna till mig och frågar hur min sommar ser ut, och jag berättar för henne att som läget ser ut nu (eller just då, den dagen i februari) så har jag ingenting för mig än att fortsätta vara mammaledig om inget jobb dyker upp. Hon frågar hur läget ser ut för ett ev. jobb veckorna 26 - 32, och jag svarar henne att jag inte kan jobba mer än 50% eftersom sonen inte ska skolas in på förskola fören efter sommaren, och att min sambo bara har semester vecka 28 - 31. Hon låter positiv och glad, och innan vi lägger på säger hon, "Men då räknar jag med dig i sommar!". Okey, har jag fått ett jobb nu? Eller, har jag eventuellt fått jobb nu?

För en månad sedan ringde det en man till mig som frågade mig samma fråga. Även han var positiv och glad, och ville gärna träffa mig för att prata jobb. Jag talade om för honom att jag trodde att jag hade jobb för sommaren, men att jag inte visste eftersom kvinnan inte hört av sig mer än den där dagen i februari. Vi bokar i alla fall ett möte. Ett möte som slutar med en anställning maj - augusti, samt helger i höst / vinter.

Och här sitter jag nu - med två jobb. Det ena på ett älderboende här i staden, 50% och varannan helg jobb. Det andra är ett städjobb på ett av stadens populäraste ställen - ALV (Astrid Lindgrens Värld), ca. 50% och varannan helg jobb under sommaren, men dessför innan jobb varje helg, och alla röda dagar, samt augusti ut och fortsättning på helger under höst / vinter. 

Nu har jag jobbat mina tre första pass på ALV och jag tyckte det var jättekul! Att jag inte kunde sova natten innan, och att klockan ringde 4:50 var kanske inte det absolut roligaste - men jobbet var kul! :) Imorgon och fram till söndag har jag tre pass som jag ser fram emot. Helgen efter det ytterligare ett pass och så vidare till midsommar, för då börjar även mitt andra jobb. Varje dag. Ena dagen på ena stället. Andra dagen på andra stället. Tredje dagen på båda, och så vidare. Ett pussel.

Idag har jag och min fina lilla familj varit på upptäckardag. I veckan fick vi en katalog i brevlådan där det stod ca. 25 - 30 platser som gick att besöka i Vimmerby Kommun, och eftersom vädret idag var väldigt fint, varmt, och härligt (igår blåste det halvt storm och regnade) bestämde vi oss för att besöka ett par av platserna som hade djur.

Först blev det en resa åt ena hållet, sedan in till staden igen för att sedan åka åt andra hållet, köra lite fel, torka upp lite kräks från en åksjuk kille, och sedan hitta till det andra stället. Och nog var det mysigt, och intressant. Viktor var så intresserad av alla djuren, men även av sandlådor vi stötte på, stenar som låg längs vägen, barn som sprang omkring, farbröder och damer som vinkade, hälsade, och pratade med honom. När vi kom hem var vi överrens om att vi snart få hitta på ännu en utflykt (förra helgen var vi faktiskt ute och fiskade på kvällen - härliga vårväder!).

Viktor som bara sov ca. 15 minuter på hela dagen (vaknade omkring 8:30) somnade som en stock när klockan slagit 19:30 här hemma. Lilla prinsen, en slagen hjärte, ungefär :) <3

Hemma hos oss är vi väldigt bortskämda med att sova länge på morgonen, och det är väldigt sällan vi kliver upp ur sängen tidigare än 08:00, med ibland händer det - som idag. Viktor ropade så glatt ifrån sitt rum redan innan klockan hunnit slå 05:30, och eftersom Erik skulle upp och göra sig iordning till jobbet så hämtade han in Viktor till mig (ibland somnar han snällt om i våran säng, även om det nu är sådär flera månader sedan). Jag minns att jag kikade lite när de kom genom dörröppningen och det enda jag såg var ett stort leende från mitt minsta hjärta. Och jag minns att jag sa till honom, "Viktor, vi ska inte le nu, vi ska sova!". 

Snällt låg Viktor bredvid mig i sängen i ca. två minuter, men sedan började han peta mig på munnen, på näsan, och på ena ögat. När jag då öppnade mina ögon började han skratta helt hysteriskt! Efter en lång skrattattack från lilleman så satte han sig upp och visade bestämt att han ville gå ut i köket och äta frukost. Och även hela frukosten satt han och skrattade något fruktansvärt. Och trots att jag var hur trött som helst (eftersom jag aldrig kommer i säng innan 23:00, och måste läsa innan jag somnar) så kunde jag bara le och skratta med :)

Efter frukosten var vi hurtiga och tog oss en powerwalk (ja, Vikor fick snällt sitta i vagnen även om han gärna går annars. Men mycket till powerwalk blir det inte då). Klockan var då strax innan 07:00 och frosten låg kvar på vissa ställen på marken. Vi fick även se en man som skrapade rutorna på sin bil. Tänk vad mycket vi missar, och vad korsta dagar vi får när vi ligger och sover till klockan ca. 09:00 på morgonen?! 

Men åh andra sidan tyckte Viktor att vi skulle sova en sväng redan klockan 08:30 (då hade han i och för sig varit vaken i 3 timmar), och visst sov vi. Enda till klockan 12:00. Så frågan är den om det är bättre att sova till 09:00 och bara sova 1 timma - 1½ timma mitt på dagen, eller om man ska kliva upp vid 05:30 och sedan sova bort 3½ timma på förmiddagen? Jag föredrar det vanliga, att sova till 09:00. Shit, det kommer inte bli lätt att börja jobba på lördag när jag ska vara på plats redan 06:00 (mer om det i ett annat inlägg)! 

Jag kommer alltid minnas den dagen Viktor började gå, gå på heltid. Och i flera veckor efter den dagen fylldes mina ögon när jag fick se honom träna på att bara bli bättre och bättre, och få balansen på plats. Idag är det över fyra månader sedan han tog sina första steg (16 December 2011), och han började gå på heltid (25 December 2011) och mina ögon fylls inte på samma sätt. Nej, nu fylls mina ögon när jag får se lyckan i hans! Den lyckan han visar mig varje dag - vare sig vi är inne eller ute, vare sig vi hittar en sten eller inte, vare sig vi busar eller bara ligger och myser. 

Mina ögon fylls av den lyckan, och den glädjen, och den kärleken som det absolut finaste som finns ger mig - min son! <3

För ett par veckor sedan fick jag en utmaning av fina Sanna där jag ska berätta 5 saker som ni inte vet om mig :) Spännande! 

1. Jag är oerhört pedantiskt och klarar inte av när saker och ting inte står på rätt plats, perfekt, och fritt från damm. Och det gäller bara hemma hos mig själv. Tyvärr är min sambo och son inte lika pedantiska, så vem tror ni får städa efter dem?

För två veckor sedan upptäckte vi att Viktor börjar bli åksjuk när vi är ute och åkte i bilen. Inte under varje resa vi gör, utan speciellt när vi åker på krokiga vägar (jättekul att det bara finns krokiga vägar till Viktors farmor och farfar - not!) eller att körningen blir ryckig av någon anledning. När han var mindre somnade han så fort man åkt ett par meter i bilen, men nu kan han lätt vara vaken en bilresa på ca. 1 timma.

Det börjar med att han får svårt att sitta stilla, och försöker kravla sig ur bältets grepp. Han blir även väldigt svettig, speciellt i huvudet så håret lockar sig. Sedan börjar han gnälla lite, och efter ett tag blir gnället till skärande skrik, och sedan kräks han. Ibland kan han ha den turen att det bara blir en uppstötning, men ibland blir hela han, skolen, och bilsätet fullt med kräks.

När jag var liten var jag med väldigt åksjuk, och det höll i sig enda tills jag började åka buss till skolan varje dag i gymnasiet, så kanske är det så att Viktor har ärvt det utav sin mamma? Det tråkigaste är att det inte finns något vi direkt kan göra, utan vi får låta honom "plågas" och kräka ner sig under våra resor. 

Mamman och pappan i familjen är precis hemkomna från ett par timmar på egen hand med fina vänner. Först god mat, och sedan ett biobesök där filmen Battelship visades med både tex. Alexander Skarsgård, och Rihanna i.

Battelship är just en sådan film som jag inte tycker om. Overklig. Mina förhoppningar på filmen var inte allt för höga när vi klev in, och satte oss på våra platser, men förväntningarna växte under minuternas gång, och i slutbetyg får filmen ett stort plus. Helt klart en film som jag kan se igen! :)

När Viktor fyllde år fick han både ritblock och kritor. Och väldigt fort hittade Viktor ett intresse för kritorna, inte just den här biten att måla utan den biten att leka med dem :) Kritorna han fick gick nämligen att stapla på varandra, och för en liten kille som gärna tränar på motoriken så passade det perfekt. Men ett par sträck på första teckningen fick vi allt. 

Förra veckan, efter ca. en månads uppehåll, tog jag fram både block och kritor igen, och trots att det var ganska så kul att stapla kritorna på varandra den här gången också, och trots att de smakade ganska så gott, så fick vi en sper fin teckning att hänga upp på kylskåpet med många fina färger! <3 Det är så kul att se skillnaden på dessa två teckningar, den ena gjord vid 12 månaders ålder, och den andra vid 14 månaders ålder.

I nästan exakt tre veckor har jag varit ifrån bloggen, och det var faktiskt varit väldigt skönt! Jag är en sådan människa som oftast kommer på inlägg bara sådär, oh så formulerar jag meningarna i huvudet innan jag skriver ner dem till ett inlägg. Men tar det lite för lång tid innan inlägget skrivs så blir inlägget aldrig lika bra som det var i huvudet, och då blir jag inte nöjd. Även om jag bara ska visa kläder som Viktor fått så måste inlägget vara perfekt, likaså bilden. Perfektionist är vad jag är! Och det har varit jätteskönt att slippa tänka på samma inlägg en hel dag tills jag fått tillfälle att skriva det, eller att ta den perfekta bilden.

Med andra ord har den här pausen varit sjukt välbehövlig, och framför allt att bara ta den och inte tala om det för någon. Bara sådär hux flux. Men ni anar inte hur mycket saker det är som har hänt! Viktor har lärt sig så himla många nya saker, han förstår mer och mer för varje dag, och han visar att han vill lära sig nytt (ni ska få ett inlägg på det). Han har dock svårt för var 'nej' betyder, men jag tror inte bara det är han av alla små barn som har det ;) Han är fortfarande världens busigaste duraellkanin som allid är glad och lycklig. Förskoleansökan är inskickad, två sommarjobb för mamman är fixad, pappan i familjen har fyllt år, en ny vagn till Viktor har vi troligen hittat och även enats om (nu är det bara att prova ordentligt, och köpa om den passar). Ja, ni hör, ni har läsning för ett tag framöver. Because now Im back on track!

Och mina underbara vänner, tack tack tack för att ni tar er tid för att skriva ner några rader till mig och Viktor. Det värmer i våra hjärtan att ni tänker på oss! <3 Från och med nu ska jag bli bättre på att svara er, så jag hoppas ni kommer tillbaka efter dessa veckor och lämnar era spår :)

Innan Viktor föddes hade jag en lista med saker som skulle inhandlas till hans ankomst. En speciellt sak på listan var en snuttefilt. Min mamma tyckte däremot inte att det var en bra sak att inhandla eftersom han skulle bli så beroende av den, och med tiden skulel vi ha svårare att ta den ifrån honom och tvätta den. 

När Viktor var ca. fyra månader kunde jag inte stå emot längre. Jag köpte honom en snuttefilt från Dinglisar. En elefant. Varför det blev just en elefant var för att den ljusa gråa färgen skulle bli så bra, det skulle inte synas direkt när den blev smutsig.

Den där söta lilla snuttefilten blev direkt populär, och enda sedan den dagen har han alltid velat ha den när det är dags att sova, när han är rädd, när han är ledsen, eller när han bara vill gosa lite. Men han har även den senaste tiden blivit expert på att slänga ner den i toaletten. Och det går fort, så fort att man inte hinner hindra honom.

I lördags gjorde han det igen. Så vi gorde valet att köpa en till. Viktor fick välja mellan en zebra, en ko, ett lejon, en giraff, och en kanin. Utan tvekan valde han lejonet, och började gosa direkt - fem minuter senare sov han gott i vagnen med nya snutten.

Vissa dagar får man lyxa till det lite extra. Och speciellt de dagar man inte känner att man är riktigt på topp - som idag. Och mellis är alltid gott, en glad liten kille är alltid det bästa, och att mysa till det i mystältet är skönt. Så varför inte allt detta tillsammans, vid samma tillfälle? Yes, vi kör på det! :) 

Enda sedan Viktor var precis nyfödd har vi fått ärva både kläder och skor ifrån en av Eriks arbetskamrater som har en son som är ca. ett år äldre än Viktor. Till förra hösten fick vi både gummistövlar, tygskor, och idrottskor av olika slag, former, och storlekar. Vissa var mer använda än andra, och vissa var inte använda ett dugg.

Redan då hittade Viktor intresset för skorna med Blixten McQueen. Men det är inte först nu när snön försvunnit och 21:orna sitter bra på fötterna som han får använda dem, och han verkligen älskar dem! Flera gånger om dagen går han till sin lilla plats med skor (där det just nu står tre olika par) och hämtar just de skorna med Blixten på. Och det absolust häftigaste av allt är att han går och hämtar skorna om man frågar honom vart Blixten McQueen är :) Blixten har snabbt blivit en favorit här hemma, och pryder både skor, handdukar, bilmattor, och andra saker.

Jag har sedan långt innan jul lovat er bilder från våran lägenhet så ni får se hur vi bor. Men tydligen är det lite svårt att få tummen ur alla gånger, men nu när alla julsaker är borta (okey, de har varit börta i nästan två månader) så har jag klickat av några bilder som jag fixat till er! :) Viktors rum har ni tidigare fått sett, så han rum är inte med här.