I julklapp fick Viktor två leksaker som för honom är hans klara favoriter. Den ena är hans lektunnel som han gärna kryper igenom flera gånger om dagen, och även älskar att slänga sig på så den "säckar" ihop. Där emot har han en fegis (jag ser på för många thriller filmer, och serier, så jag inbillar mig att det ska ligga någon och lura inne i tunneln på nätterna till mamma som inte vågar ha den utsläppt (den är 145 cm lång) när det blir natt, så hon sätter alltid ihop den, och sedan är för lat kommande dag att släppa ut den igen.

Men den andra leksaken, leksaken som verkligen är favoriten nummer ett, tar han flera gånger om dagen går och bär på, skakar på, och envisas med att försöka pricka rätt är hans hink med tillhörande klossar. Han älskar att gå och bära på hinken, och gärna skaka på den så det ekar bland klossarna där i. Och han vill gärna att man ska öppna den, hälla ut klossarna, och titta när han duktigt lägger i rätt kloss i rätt hål. Den senaste veckan har han blivit så självsäker på de runda. Han plockar snabbt upp en rund och lägger (utan att man visar honom) i den i rätt hål, sedan tar han nästa rund, och sedan den sista. Ibland ger han sig på de fyrkantiga, trekantiga, och de stjärnformade. Men då vill han gärna trycka ner dem i det runda hålet också. Men ojojoj, vad glad han blir när han fåt i dem! :) 

Igår fick Viktor prova en smoothie för första gången, med smaken banan och mango. Och han älskade det (ja, den var riktigt god tyckte mamman i familjen med)! Han hade flaskan (sugröret dög inte på långa vägar för honom!) i högsta hugg, och gick omkring i hela huset och drack sin smoothie :) Ni ska få se hur söt han är när han går omkring och dricker! 

Men att ge honom ett sådant sent mellanmål som vid 19:30 då det vanligtvis är läggdags för killen gjorde att han int eens drack upp hälften av vällingen när vi väl kom hem 21:15. Men han sov hela natten som vanligt ändå, och kanske var det för att han fått smaka mycket gott under dagen, och även fått lekt och busen en massa med oss, farföräldrarna, farbröder, faster, och alla som var där och firade hans farfar på den stora dagen.

För ett par veckor sedan hade vi en jobbig natt. Viktor var vaken i timmar och bara skrek, och ingenting som vi gjorde tycktes vara bra nog för honom. Och vi som blev bortskämda redan när Viktor var liten och började sova hela nätter vid två månaders ålder tyckte natten var en riktig pain in tha ass! Men det var inte så konstigt att Viktor inte kunde sova när hans tredje tand bestämde sig för att tränga igenom just då, mitt i natten. 

Nu har tanden kommit ner en bit, och varje gång Viktor skrattar, eller pratar ser man hans tre tänder. Men det ser samtidigt ut som han har en lite glugg. Det är nämligen så att han har de två tänderna längst fram i underkäken, och sedan bara en i överkäken. Och så fort jag ser den där lilla gluggen tänker jag på den dagen han kommer vara stolt över att han dragit ut en mjölktand och det då kommer vara en glugg där som han komme rvilja visa upp för alla! 

Den stora 1 års dagen närmar sig med stormsteg. Och samtidigt som jag fruktar lite över att tiden har gått så otroligt snabbt, så förunnas jag över att han har lärt sig så himla många olika saker under det här första året.

Jag ser så mycket fram emot hans dag! Han blir 1 år på en söndag, och då ska vi ha ett barnkalas då alla barnen i föräldragruppen kommer tillsammans med sina föräldrar. Och på lördagen ska vi ha släktkalaset. Två dagar där all fokus bara kommer hamna på Viktor, där det bara är han som kommer få vara i centrum. Oj, vad han kommer att älska det! Även om han kommer i stort sätt reagera ungefär lika dant som alla andra dagar så är det hans ett års dagen, den speciella fördelsedagen utav dem alla. Tänk, min lilla kille blir snart 1 helt år! <3

Jag är så glad för att ni alla tog er tiden att läsa om mina framtida ändringar, mina funderingar, min ångest, min glädje, och allt vad det hör till. Jag är även väldigt glad att ni ville dela med er om vad ni tycker och tänker, både som kommentarer, mail, och över en kopp kaffe. 

Som jag känner just nu så vill jag komma tillbaka och berätta om vårat liv, Viktors utveckling, om mig själv, och hur det är att vara Viktors mamma. Jag kommer med andra ord fortsätta precis som tidigare tills hans ett års dag är här. Och vad som sker efter det har jag just nu lagt på hyllan så det ska slippa sätta mer bollar i huvudet, och käppar i hjulen på/för mig. 

Än en gång så vill jag tacka för all respons som ni har givit mig! <3

Det är någonting som inte känns rätt. Och det har inte känts rätt på flera veckor, på flera månader.

Jag har länge (även min sambo har) ifrågasatt mitt bloggande, speciellt det som handlar om Viktor. Mina nära och kära. Jag tycker det är jättekul, och framför allt intressant och facinerande, hur barn utvecklar sig med åren, och vad de lär sig. Det första levnadsåret är alltid det största, det är då det mesta händer, och det är även det som facinerar mig mest. Med andra ord har det aldrig direkt varit någon tvekan från min sida att berätta om Viktors utveckling, såväl för min egna skull som påminnels, som för eran att få läsa om hans framsteg. Men det som alltid har legat och tygnt ner mina axlar är att jag i varje inlägg som handlar om Viktor inte bara berömmer honom, och visar vad han precis lärt sig. Nej, jag även utelämnar honom som person. Jag berättar om honom. Och han har ingen talan. Det är jag, och hans pappa, som bestämmer om vad det är som är okey, och inte okey att skriva om honom.

Men de senaste (minst tre månaderna) så har den där frågan varit tyngre än någonsin! Men jag har samtidigt alltid försvarat min fråga, såväl om jag ställer den själv, eller om min sambo ställer den. "När Viktor blir ett år blir han också ett litet barn. Bebisen har snabbt vuxit ur hans kropp. Och det är även då jag ska sluta att utelämna honom, och hans utveckling på samma sätt som jag hittills har gjort. Från den dagen han föddes så har han varit en egen individ, med en egen personlighet, men den visar sig mer och mer för varje timma ett års dagen närmar sig, och juh äldre han blir, juh mindre behöver jag "skryta" om honom. Han ska inte behöva vara den största anledningen till att jag bloggar, för han har en intressant mamma, och det var hon som startade bloggen långt innan han föddes!"

Filmen handlar om det gifta paret Peter och Alison och deras respektive bästa vänner Messer (Eric) och Holly. Peter och Alison försöker para ihop sportälskande evige ungkarlen Messer med den driftiga konditorn Holly men med katastrofalt resultat - de avskyr varandra från första stund. Peter och Alison får en dotter, Sophie, som Holly och Messer blir gudföräldrar till, och när föräldrarna omkommer i en trafikolycka dömer rätten dem båda till delad vårdnad. De rekommenderar att de för Sophies skull ska bo tillsammans i hennes föräldrahem. Ingen av dem har någon erfarenhet av små barn och de har väldigt olika syn på hur man tar bäst hand om en liten ettårig flicka. Dessutom avskyr de varandra - eller?

Igår blev våran fina lilla prins 11 månader, och det betydde att det bara var en månad kvar till den stora ett års dagen! Tänk att det snart har gått ett helt år sedan han föddes! En liten kille på 49 cm, är nu en stor kille (även att jag alltid kommer se honom som min lilla kille) på närmare 78 cm!

Från att bara gny lite till att säga ord. Från att bara haft föda från flaska till att bara äta från flaska ett enda mål om dagen. Från att ha legat stilla på samma ställe och röra armar och ben okontrollerat till att kunna gå, nästan springa fram. Vår lilla kille har blivit stor! <3

Det absolut finaste vi har är våran son, och det är inte mer än rätt att just ett foto på honom ska hamna på väggen! Och såklart ska han sitta just där vi tillbringar den mesta tiden, och så vi kan småkika på honom trots att han sover. Utan tvekan hamnade fotot över våran ena soffa (den enda soffan som har vägg bakom sig). Och det blev såklart min favoritbild från när vi var på "Modell för en dag" och fotograferades.

Hur det blev i helhet får ni se den dagen jag får tummen hur och fotar / filmar våran lägenhet :)

Vid förra BVC - besöket så "opererades" Viktor. Den lilla kulan han har på/som navel(n) skulle tas bort, och det gjorde enklas genom att knyta en tråd hårt, hårt, hårt runt naveln så allt näring skulle försvinna. Och tillslut skulle den dö, och till bort, precis som navelstumpen gjorde strax efter födslen.

Men nu har det gått en månad utan att någonting hänt så jag ringde till Viktors BVC - sköterska som talade om att de hade läkartider idag, men allting var tyvärr fullbokat, men att vi kunde få en klämtid vid 13:30 så de fick titta på det, och kanske även göra om "operationen". Tur att jag hatar att vara sen och var på plats en kvart tidigare, och att de fått en avbokning så vi kunde komma in direkt!

BVC - sköterskan såg också att kulan var helt oförändrad, och bestämde tillsammans med läkaren (inte samma som förra gången) att de skulle knyta runt en ny tråd. Och till en början gick det bra, och Viktor låg snällt ner (han hatar att ligga ner när han inte ska sova) och bara tittade på oss, men när läkaren gjorde en knut, och drog i allt vad han kunde så började Viktor gråta. Krokodiltårarna kom, skriken som ibland blir tytsa pga. att luften i lugnorna tar slut, och det knallröda ansiktet fick mitt hjärta att brista! Där stod jag och försökte hålla fast, och trösta, min son när jag själv hade gråten i halsen.

Hoppas bara det går vägen den här gången! Kulan blev vit direkt efter att tråden knytits fast, så den försvinner nog snart! :)

Måndagen den 23 januari ska jag använda ett av mina presentkort jag fick i julklapp - frisörbesök. Men jag har inte en aning om vad jag vill göra med mitt hår.

Den här frisyren jag har nu har jag mer, eller mindre, haft i flera års tid. Jag trivs i den men jag känner att jag vill, och behöver, göra något nytt. Nu har jag luggen lite kortare än det övriga håret, sådär att det går att fånga upp det bakom örat (ofast har jag dock luggen uppsatt åt ena sidan), och så har jag små små variationer av etapper.

Och samma sak gäller färgen. Strax innan jul färgade jag håret mörkbrunt, och jag kände direkt att jag behövde göra ljusa slingor i det för att det var så mörk, så även en tid för slingning av håret är bokat. Men just nu är håret inte så mörk längre, utan det är faktiskt riktigt snygg. Men har det blekt såhär pass mycket nu så kommer det juh blevkas mer så något måste jag göra. Och jag måste bestämma om jag ska vara mörkhårig, eller ljushårig? Om jag ska lägga i någon annan färg som tex. lite rött? 

Vågar ni komma med åsikter, och förslag på hur jag ska göra med mitt hår? Jag skulle bli så tacksam :)
Och glöm inte att ge mig tips på en bra och smidig barnvagn!

Igår hade vi snö på backen, idag har snön försvunnit ganska så helt pga. plusgrader, och en stark sol. Det sägs att det ska bli minusgrader igen, och kanske kommer även snön tillbaka? Men just idag känns det verkligen som det är vårdags eftersom solgalsögonen nästan är ett måste när man ska gå ut, och framför allt köra bil.

Jag och Viktor startade dagen med att plocka undan alla ljusstakar, ljusstjärnor, och pyntet i granen. Själva granen får pappan i familjen hjälpa till med att slänga ut, och lulgardinerna i vardagsrummet får sitta kvar någon vecka till (eftersom jag inte har någon annan gardin att sätta upp där pga. att det är så stort, och den vi hade innan jul inte passade alls färgmässigt!). Sedan tog vi bilen och åkte för att köpa lite blommor till fönstren med färg i - ljusgröna, vita, gula! Nu känns det som vår i våra fönster :) 

Vilken jobbigt söndagskväll och natt vi har haft! 

Vi brukar alltid ge Viktor välling omkring 19:30 - 20:00 på kvällarna, men igår var han så trött efter att han bara sovit en gång på dagen, och även tagit sig ett kvällsbad så vällingen serverades vid 19:20. Men den skulle han inte ha! Utav de 275 ml välling han får så fick jag i honom 60 ml. När Erik sedan kom hem ifrån träningen så tog han över, och efter mycket om och men så åt Viktor upp allting. Men själva matningen tog nog nästan 1 timma.

Sedan vaknar han omkring 22:00 och gnäll lite, men gnällen blir till skrik när vi lyfter upp honom i famnen. Vi försöker lugna ner honom och efter ett tag är han lugn, men så fort vi börjar närma oss hans rum får han panik igen och hoppar i famnen. Vi funderar kring vad det kan vara, vi vet att tänderna spökar eftersom han har lite feber på kvällskvisten, och även matvägrar (precis som han gjorde sist), men vad kan detta vara - andra kvällen irad! Erik frågade om det kunde vara magvärk, och vi drog chansningne på att det kunde vara det (Viktor har sedan vi började med mat fått katrinplommon varannan / vartredje dag för magens skull, men för 1,5 vecka sedan slutade vi. Men magen har varit okey sedan vi slutade) och gav honom 1 fjärdedel liten burk katrinplommon. Sedan somnade han om. Och vi gick och la oss.

Klockan 23:20 släckte Erik sin lampa och skulle sova. Klockan 23:55 släckte jag min lampa och skulle sova. Klockan 00:20 väcker Viktor oss. Att försöka trösta honom och få honom att somna om i sin säng fungerar inte, och inte heller i våran. Vi bestämmer oss att ge honom lite ersättning (00:44) så han somnar om - men icke! Äta upp den skulle han allt, men inte sova. Så fort vi lägger honom ner får han panik och skriker så han nästan tappar andan. Det är magvärk! Jag bestämmer mig för att ta febern med mycket idominsalva på ifall att det skulle vara så att han inte vågar att bajsa för att det gör ont, och tiden där på skötbordet var så lugn, han tyckte nog det var skönt. Han fick även en panodil sub så magvärken skulle upphöra lite. Vilket jag tror släppte ganska så fort för han blev lugnare och lugnare, och mer lik sig själv och även kunde ge oss lite leenden.

Långa jobbiga timmar var det tills Viktor till slut somnade vid 02:30, och jag kunde få sluta mina ögon omkring 03:00. Och Erik måste tyckt det var extra skönt eftersom han skulle upp och jobba vid 05:30. 

Jag och Viktor sov sedan till och från enda till 10:45 idag. Så hur maten, sovpassen, och nattningen kommer bli idag är en stor fråga för jag har inte en aning!

Idag har vi en riktig pulkadag. De där som egentligen är måsten på våran söndags lista som att handla lite smått till veckan, städa, plocka bort julsakerna och julgranen, tvätta, diska, planering inför födelsedagspresenter, och planera lite smått inför ett kommande kalas med både det ena och det andra lägger vi alltså på hyllan idag och går ut en sväng till :) 

Jag är så sugen på att ge mig ut i barnvagnsdjungeln igen! Att titta, att känna, att få prov köra, att få provsitta (Viktor såklart!), att få någonting att fundera, och prata om.

När snön försvinner, och våren närmar sig, känner jag att jag vill ha en liten och smidig vagn till Viktor. Nu när han går på pass mycket så är det såklart det som gäller, och inte kommer han att gå mindre! Och därför känner jag att en liten och smidig vagn passar bra. Så att han får gå lite, åka lite, och sova i vagnen när det väl behövs. Och framför allt vill jag ha en som tar liten plats i bilen så man lätt kan åka till tex. IKEA och handla något lite större, och inpackat, som får plats trots en vagn (om det inte är så att vagnen då snällt får lägga sig i ett säte på bilen).

Men det finns såklart krav! Svängbara hjul som går att låsa. Smidig. Liten. Lättkörd. Fullt liggläge. Bälte. Suflett. Gärna vändbar sittdel (om det är så att vagnen ska sparas, och det bara går att köpa till en liggkorg när nästan barn kommer). Varukorg. Och inte allt för dyr. 

Har ni någon / några som ni rekommenderar? Eller är det så att ni har någon / några som ni inte alls rekommenderar?

Hejsan Viktor!

Jag kan inte riktigt förstå att det snart gått ett år sedan du föddes, tog dina första andetag i denna värld, och gav oss alla så mycket lycka och kärlek på samma gång. Tänk attt du kan sprida så himla myckte gäldje genom att bara finnas, le lite, och säga ett par ord. Tänk att det går att älska någon så mycket som jag, och din pappa, älskar dig! Det går inte att sätta ord på den kärleken som man har till sitt barn, den kärleken som vi har till dig <3 Du ger oss så mycket varje dag. För oss kommer du alltid att vara våran lilla kille, även att du nu börjar bli en stor kille.

Men oj, vad det har hänt så mycket från sist jag skrev till dig - så himla mycket! Listan kan göras lång, men jag får nog göra den kort. Det började med att du lärde dig att resa dig upp mot möbler, att böja på knänen och sätta dig ner försiktigt, du förstod att du kunde stå själv ett par sekunder och pilla på saker, men när du kompå dig själv blev du rädd och tog tag i närmsta möbel. Du började förstå innebörden av ord, och vart vissa saker i lägenheten finns, tex. så kan du visa upp ditt rum om man frågar dig vart Viktors rum är, och du vet vart du ska gå om vi ska äta, byta blöja, eller bada.

Du har  även lärt dig att gå! Det absolut största i utvecklingen var när du tog dina absolut första steg (10 månader & 4 dagar). Den kvällen kunde du gå uppåt år en meter om du bara ville, och man lurade dig lite, men sedan släppte det. Vissa dagar gick du ett steg, vissa två, och vissa dagar gick du inte alls. Men att gå och hålla n¨gon i handen gick hur bra som helst, det kändes tryggt. Men sedan, rätt som det var på juldagskvällen gick du ifrån pappa i soffan fram till tv - bänken en meter bort (10 månader & 13 dagar). Och sedan den dagen har du bara gått, gått, gått, och gått ännu mer :) Så från ditt första steg på egen hand (fot) tills att du började gå tog det bara nio dagar, och två dagar efter det gick du även med skor på dig.

Du har alltid varit en sådan glad liten kille som älskar allt som innehåller lek och bus. Du älskar att styra och ställa, du möblerar gärna om så att vi ibland hittar en kloss i en sko, hårborsten i toaletten, kex vid blöjorna, babyoljan i köket, och så vidare. Du har även kommit på hur du ska öppna våra köksskåp, och det gör du mer än gärna, och så river du ut allt som finns där inne. Ibland vände du tex. uppåner på en påse skorpor, och började gnaga på! Men det du älskar mest av allt är närr någon jagar dig. Du lyser som en sol, skrattar, och skyndar iväg! :)

Du har även varit med om din första jul! Det blev en lång dag, många ansikten, mycket mat, många paket, och många röster så du var helt slut när det var dags att sova, men du hade ingen ro i kroppen att koppla av. Men det är inte så konstigt när det gått i ett hela dagen sedan vi klev upp. Men många fina paket fick du, och massor av saker till ditt rum - ditt fina barnrum! <3 Och du har även varit med om ditt första nyår, även att du sov vid tolvslaget så var du med hela dagen och firade lite smått med god mat, och glada människor. Nästa år får du kanske vara uppe och titta på alal fina raketer som skjuts över staden (eller vart vi bestämmer att fira nyår).

Den senaste tiden har du även blivit väldigt kramig av dig. Du går gärna fram till folk och kramar dem om de sitter ner på golvet. Men mamma, och pappa, kramar du mest, och då spelar det ingen roll om vi sitter på golvet, sitter på en stol, står, eller går, du kommer och kramas ändå! Och du vill heller gärna inte vara utan oss, ser du oss inte så börjar du att gråta och blir rädd för att vi lämnar dig - men det skulle aldrig hända, det lovar jag dig! 

Förresten, visste du att ditt namn betyder segrare på latin? Och det passar på dig eftersom du nästan alltid segrar, och vinner, när vi inte är överrens. Jag är inte van vid att ge med mig, men när det gäller dig så är det nästan ett måste. Det går inte att ha flera envisa personer under samma tak utan att det ska bli konflikter, och det blir det -tro mig! Det finns ingenting som säger att en bebis på snart 11 månader inte kan skapa konflikter. Nej, för du kan det!

De senaste, och även pågående, konflikterna vi har handlar om din mat och sömn. Om du fick bestämma så skulle du inte behöva sova på dagarna. Om du fick bestämma så skulle du matvägra i evigheter, eller bara äta det som du vill ha (vilket inte innehåller lagad mat). Och ibland får du bestämma, för ibland orkar jag inte med att höra dig skrika i panik för att du verkligen inte ska sova, eller att du spottar ut, och leker, med maten för att du verkligen inte vill ha den. Men det är tråkigt att det blivit så eftersom du tidigare har (utan problem) sovit två gånger på dagen, och (utan problem) ätit upp all din mat. Men kanske är det tänder på G? Men då tycker jag att de kan få komma upp nu, för det har faktsikt gått tre veckor med detta bök fram och tillbaka.

PS. Det var faktiskt så att jag, och din pappa, kollade upp namnbetydelsen på de namnen vi tyckte var fina, så pass fina att vi skulle kunna låta vårat barn heta det. Men hade namnet en knasig betydelse så strök vi det namnet från listan.

Puss och kram, din mamma.

År 2011 har så mycket känslor med sig. Det har utan tvekan varit det absolut bästa året i mitt liv för det har varit året som Viktor kom till världen, och just jag fick bli mamma till just den fina killen. Och det har varit en helt fantastisk resa som för det mesta varit positiv. Att få följa Viktors utveckling har varit helt underbart, och att få växa som människa tillsammans med honom har varit helt otroligt.

Men oj, vad året har gått fort! Det är drygt 1 månad kvar och sedan fyller Viktor 1 år. Han har snart varit med oss utanför mage i ett år, och jag kan knappt minnas hur liten han varit. I början låg han och sov mesta dels, och vaknade i stort sätt bara när det var matdags och blöjbyte. Men nu vill han knappt sova på dagarna, och det är bara en massa bus och lek dagarna i enda. Och det mest fantastiska av allt - han kan gå! Från att ha legat på rygg och rört armar och ben ofrivilligt till att kuna gå, att ta ena foten framför den andra och komma framåt. Helt fantastiskt!

Men innan Viktor kom till oss var jag stor som ett hus. Eller, jag kände mig i alla fall stor som ett hus. Speciellt i Januari månad. Då var den där kulan mest ivägen. Från att ha varit liten och söt till att vara ett stort hinder från att tex. diska, laga mat, sitte bekvämt, resa sig upp ur sängen och så vidare. Fin med stor var den. Och den minns jag inteheller nu.