För ett par dagar sedan när jag kikade in på Giselas blogg hittade jag en fantastisk sak hon fixat med sin dotter Ebbas säng. Spjälskyddet hade hon satt ca. varannan innanför, och varannan utanför sängens spjälor. Och anledningen var för att Ebba är duktig på att sparka ner det, precis som Viktor! Så jag testade hennes knep igår, och spjälskyddet sitter uppe idag trorts en liten kille som levt livet i sängen inatt.

Jag tänkte inte lägga så mycket energi på att förklara varför resesängen inte är något direkt alternativ till att söva Viktor i (läs de två inläggen under ifall ni undrar). Men eftersom ett par tyckte att de

Sedan Viktor började gå med hjälp av våra händer vill han hålla oss i båda händerna. Så fort vi drar (ja, vi måste verkligen dra bort handen eftersom han håller så hårt) bort ena handen så gnäller han. För honom är det en trygghet att hålla oss i båda våra händer, och han känner sig otrygg annars. Och mycket har nog att göra med att han inte känner sig så stadig.

När han sedan började resa sig upp i sängen höll han i sig med båda händerna. De gånger han släppte ena handen så tappade han balansen de flesta gånger och landade då oftast på rumpan, men ett par gånger i liggläge, vilket gjorde honom riktigt rädd. Det är samma sak nu när han ställer sig mot allt som finns, han måste hålla med båda händerna, och släpper han ena handen blir inte balansen så bra, och han blir rädd.

Och eftersom han än är så pass liten och inte riktigt förstår hur man ska börja på knäna för att på ett mer säkert sätt sätta sig ner utan att hamna på en duns på rumpan, och kanske så hård duns att han även ramlar baklänges och slår i huvudet i golvet, så brukar han gnälla när han vill ner, när benen inte längre orkar. Ibland försöker han, och det går bra om föremålet han håller i är lite lägre. Men när det är högre som tex. sängen och resesängen blir han rädd och gnäller. Och det är när han gnäller, eller pratar, vi går in till honom och lägger honom till rätta.

Och nu efter att han lärde sig stå upp i resesängen så är det klart det är kul att ställa sig i även den. Trots att den itne är lika hård ifall balansen skulle försvinna, och han inte slår sig direkt, så blir han rädd. Och oftast så gråter han av rädsla, inte för att han får ont, utan för att han blir rädd. Och inte vill vi ha en kille som till sist skriker när vi inte kommer, och benen inte längre orkar bära. 

På dagarna när han ställer sig mot tex. skohyllan får han snällt gnälla, och försöka. Jag pratar med honom, och jag finns nära. Ja, för det är på det sättet han lär sig. Men när han är trött så försvinner balansen redan då, och då tycker vi här hemma att det är dumt att han ska skrika sig lite piggare för att han blir rädd. Och vem är inte rädd för att slå sig?

Jo, men dessa används flitigt i detta hem? Inte direkt. Tur att de är upp till 7 år, men innan de används behövs det nog finputsas lite på dem ;) 

Jag är arg, frustrerad, ledsen, och besviken på samhället. Jag kan inte riktigt sätta ord på mina känslor, eller på mina tankar. Men det finns en familj i mitt huvud om jag tänker på, och som verkligen berör mig. 

Tänk att en människa, en människa som lider av en speciell sjukdom, kan styr andra människors liv så som hon gör mot den här familjen. Att en människa verkligen vill att andra människor ska må så dåligt. Tänk att en människa vill få den här familjen att lida 'så in i vassen'!

Under eftermiddagen idag åkte vi ut till Locknevi för att hälsa på lite, eventuellt fiska, och andas lantluft. Vi tittade på höstens alla fina färger, och Viktor fick gå omkring (han håller i våra händer och går, och har gjort i en månads tid) i löven, vilket var väldigt facinerande när det prasslade runt fötterna, tyckte han :)

I fredags när min kära lillasyster var på kvällsbesök hos oss. Ja, hon gav till och med Viktor vällingen, och la ner honom i sängen - helt däckad var han! :) Gullet. Men i alla fall, hon visade mig en väldigt frän video på Youtube, och sedan dess har jag kikat på just den här videon hur många gånger som helst!

Grabbarna i videon menar att man kan spela, och sjunga, i stort sätt alla låtar om man bara har fyra ackord. De rätta arckorden. Jag tycker videon är fräck, grabbarna är fräcka! Speciellt han som spelar kebord när han sjunger Take On Me med sin ljusa stämma ;) 

Förra tisdagen gjorde jag mitt absolut första träningspass sedan Viktor föddes. Att promenera och strosa lite, och en del (väldigt få) pawerwalker så tycker jag att min kropp återhämtat sig väldigt bra ifrån graviditeten, och magen har sjunkit in väldigt fint. Men det finns fortfarande lite kvar, sådant 'fett' som jag ser, men knappt någon annan, som jag vill bli av med. 

Och för att bli av med det där så tyckte jag att det bhövdes lite extra, och eftersom min syster, och min mamma, börjat på Zumba följde jag med dem för att testa. Och vad passar inte bättre än redan dansanpassad och rörlig kropp om inte lite Zumba? Jo, det passade som handen i handsken, eller kanske som foten i balettskon!

Den enda vilan på en timmas passet var när en låt tog slut, och en ny tog sin början. Med andra ord vad det en kämpig timma för min kropp. Och idag ska jag på det igen, så när terminen är slut lär min kropp orka med i både tempot, och rörligheten som krävs för att dansa Zumba :) Idag ska jag försöka att komma ihåg att dra in magen under hela danspasset.

När Viktor låg i magen fick jag en lite ljusbrun hormonrand från magen och neråt. På något sätt tyckte jag att den var charmig, och den fick mer än gärna sitta där. Kanske tyckte jag den var charmig bara för att dök upp utan förvarning, och för att den dök upp för att jag hade ett barn i min mage? 

Den där hormonranden såg jag i och för sig knappt. När jag tittade på magen i spegeln, eller när jag 'lutade' mig över magen. Ja, då syndes den. Och det var då den var charmig. Men nu? Nej, nu tycker jag inte att den är så charmig längre. Nej, för nu är Viktor utanför magen, och jag behöver inte 'luta' mig över min mage för att behöva se den. Nej, den sitter där - fortfarande. Väldigt blek, men den syns. Hur länge ska den sitta där egentligen?

Varje sommar är det en såkallad skärgårdsvecka i Västervik. Det är mycket folk, och det är stånd med både det ena och det andra, så som godis, korv, kakor, marmelader, fisk, och så vidare, uppställt. Det finns även gamla ånglok på plats. Med andra ord är det riktigt mysigt, dock är det inte så stort och det är det som är det tråkiga. Men en mysig känsla får man allt när man traskar omkring och kikar.

Efter mycket om har jag nu beslutat mig för att göra om på bloggen. Bloggen ska handla om mitt liv tillsammans med min underbara sambo Erik, och våran helt underbara son Viktor!

I det stora hela kommer allting handla om hur det är att vara mamma till Viktor, vad som händer i hans utveckling, och vad som händer i våra liv när våran son växer och prövar oss för att hitta vart våra gränser går. Dock kommer det nog inte bli så jättemycket mer bloggande för juh äldre Viktor blir, juh mer energi och tid kräver han. Men det mesta som händer omkring honom skriver jag i breven till honom, och de publiceras även här på bloggen. Med andra ord kommer bloggen i stort sätt fortsätta som den gör nu, men allt gammal ska bort, allt som hända innan jag träffade Erik ska bort.

Jag ska även fortsätta med bok- och filmtips, och jag ska skärpa till mig när det gäller shopping till Viktor - jag ska ta bild, och lägga ut det!

När vi träffade våran föräldragrupp för första gången var det någonting inom mig som sa att vi skulle hålla ihop, och ses med jämna mellanrum sedan när barnen var födda. Och självklart blev det så, och än så länge ses vi varannan vecka vilket är jättekul! Däremot är det lite svårt att koncentrera sig på alla, och prata med alla, när vi är sju stycken, och speciellt när barnen är vakna och vill ha uppmärksamhet. Men kul är det ändå :)

Igår hade vi just en sådan träff, och med tanke på det varma vädret bestämde jag att vi skulle ta bilen ner så vi slapp den stekande solen i ryggen för hela den långa uppförspacken hem (tar ca. 20 minuter att gå, och det är uppför hela vägen). Och innan vi skulle träffas på ett fik i stan klockan 12 hämtade vi upp en vän till mig som är i samma föräldragrupp, och hennes son.

Vi bestämde oss för att parkera i ett parkeringshus så vi slapp ha en varm bil när vi kom tillbaka, och bara ett par meter innan parkeringshuset blir vi påkörda av en annan bil! Vi stod stilla och blinkade vänster, och där stod bilen med tanten i, och utan att titta höger (därifrån vi kom), eller rakt fram (där vi stod), och bara hade ögonen åt sitt vänster gasade hon till och körde rakt in i våran bil.

Tack och lov var det ingen vidare fart inblandad, och barnen satt bra där i sina babyskydd. Skyddade och bra. Men jag, och min vän, fick under dagen lite ont i nacken. S senare idag ska vi på undersökning alla fyra för att se så allting står rätt till, och så får vi det dokumentrat i fall att något skulle uppstå senare.

Jag ska även tillägga att damen tog alla skader på henne eftersom det var hon som gjorde fel. Hon meddelade det, och ursäktade sig så fort hon klev ut ur bilen.

Enda sedan vi bestämde att Viktor skulle döpas 14 maj har jag haft otroligt svåra klädproblem. Jag har letat i affärer både här, och där. Jag har letat på internet, och beställt hem. Till slut föll allting på en klänning jag bara använt en enda gång, men naturligtvis hittar jag en klänning när jag väl bestämt mig. Med andra ord - beslutsångest vilken jag ska ha?!

GRAVIDITET

När fick ni reda på att du var gravid? 20 Juni 2010.
Var det planerat? Nej.
Mådde du illa under graviditeten? De första månaderna från dag till dag.
Hade du mycket foglossningar? Inte så värst. Försvann efter att jag köpt ett stödbälte.
Hade du någon hormonrand? Ja.
Fick du bristningar? Nej.
Vad trodde du att det skulle bli för kön? Jag var het hundra på att det var en pojke :)
Vad ville du att det skulle bli för kön? Spelade absolut ingen roll så länge det var en frisk bebis.
Hade du några speciella cravings? Coca cola.
Vad gillade du för mat? Mina matvanor var som vanligt.
Någon maträtt du avskydde? -
Hade du halsbränna? Lite mot slutet.
Behövde du kissa ofta? Oftare än vanligt, och en gång varje natt.
Hur mycket gick du upp? 16 kilo gram.
Är du nöjd över din graviditet? Ja, något fruktansvärt! 
Var du rädd för förlossniningen? Jag var rädd för hur ont det skulle göra då min smärtgräns är väldigt låg.

FÖRLOSSNINGEN
När startade din förlossning? Efter 23:00 den 11 Februari.
Vilken vecka var du i? 38+3.
Gick du över tiden? Nej.
Hur startade din förlossning? Slemproppen började gå vid 19:00, och sedan kom värkarna efter 23:00.
När åkte ni in? Klockan 03:15 på natten. 
Hade du någon bedövning/smärtlindring? Lustgas i 15 minuter två timmar innan han föddes.
Hur länge hade du värkar? Från första värken blev det under 7 timmar.
Tyckte du att värkarna gjorde ont? Ibörjan var de hanterbara, men vid 03:30 tiden blev de allt för starka, och jobbiga, vilket visade sig var för att jag var helt öppen.
Grät du? Ja, när Viktor kom ut! <3
Skrek du? Ja, lite grann i början innan jag insåg att jag koncentrerade mig mer av att knipa igen och fokusera på att andas.
Hur länge hade du mellan värkarna i öppningsskedet? Mellan 23:00 - 03:30 kom värkarna med 6 - 8 minuters mellanrum, och mellan 03:30 - cirka 06:30 kom värkarna med 2 - 3 minuters mellanrum.
Hur lång tid tog krystvärkarna? Strax över en timma.
Vem var med på din förlossning? 1 barnmorska (som sedan byttes av till en annan barnmorska 5 minuter innan han kom), en undersköterska, och Erik.
Hade du ont efteråt? Lite i magen efter allt tryckande efter livmodern.
Är du nöjd över din förlossning? Jag hade en drömförlossning så jag kan inte vara annat än nöjd!

BEBISEN
Mådde bebisen bra när den kom ut? Ja, han skrek direkt! :)
Vad blev det för kön? En pojke.
Vad vägde han/hon? 3435 gram.
Hur lång var han/hon? 49 cm.
Huvudomfång? 35 cm.
Ville bebisen amma på en gång? Nej, bara ligga och mysa.
Hade bebisen gulsot? Lite grann, dock blev det lite mer efter ett dygn.
Mådde bebisen bra under bb-tiden? Ja, han hade det jättebra! 
Vad fick han/hon för namn? Viktor.
Var ni överens om namnet och varför blev det just det namnet? Ja. När vi fick reda på att vi var gravida så var Viktor det självklara favoritnamnet. Och när han kom ut så stod det mellan Viktor, och Leo. Men det var absolut ingen Leo.

Jag mår väldigt dåligt på grund av omständigheter som händer i livet för tillfället, och på grund av det kommer uppdateringar, och svar på kommentarer vara nästintill noll. Men jag kommer tillbaka, bara jag får hämta mig, och smälta lite först.

Igår tillbringade jag min eftermiddag hos min kusin, hans sambo, och deras sex veckor gamla son Erling. Det är så mysigt att gå den lilla promenad som är hem till dem, och umgås med dem eftersom det de har varit med om senaste tiden kommer jag och min sambo snart vara med om. Det är också väldigt mysigt och skönt att vi kommer bra överrens, har saker att prata om, och kan umgås trots den åldersskillnad som faktiskt är.

Och sedan när Bebis kommit till våran famn ska jag och Carro gå på barnvagnspromenader under våran mammaledighet :) 

Erling, nästan sex veckor gammal.