Mina fötter tyckte inte om långpromenaden som jag tog idag.

Kanske får jag skylla mig själv när jag tog mina sämsta promenadskor,
och dessutom när jag helt lät bli att knyta de? Nej, jag skyller på skorna.

.. sin pojkvän, och en mumsig tårtlängd!

Behöver jag tala om att jag vill ha en Walk In Closet? Trodde nästan att det
skulle vara väldigt onödig information.

Och jag som satt här med ett jättebra övertalningssätt till min pojkvän, men han
svarade bara, 'Det är klart du får. Men jag vill ha en vanlig hederlig garderob'.

Men han vet lika väl som jag att det inte kommer på fråga!

Nu i mars börjar alla tv - program som har haft uppehåll. Vissa kommer i nya säsonger, vissa fortsätter i säsonger, och vissa är helt nya men även något som man inte kan missa.

Jag har nyss skrivit upp alla program som jag tittar på, och i veckan blir det väldigt många. Och det värsta är att de flesta program går vid samma tid. Vad ska man då se på?

Typiskt.

Sedan jag var liten har jag aldrig kunnat uttal kotlett på rätt sätt. Jag sätter dit ett N i ordet som förvirrar allting, speciellt för mig då jag aldrig lär mig det rätta uttalet.

Säger någon till mig att vi ska äta fläskkotlett så kan jag lätt säga det i efterhand. Men ska jag själv tala om för andra vad det blir för middag då det serveras kotletter säger jag fläskkontlett.

Och just därför säger jag kött itsället.

I vårat kök har vi en skärbräda i trä som är gömd under köksbänken. I skärbrädat finns det en skåra som gör det lättare att dra ut och in skärbrädat när det är dags för användning, eller när det är slut på använding.

I den där lilla skåran bukar oftast all saft från frukter samlas, och det brukar resultera i att saften åker ner på golvet. Eller rättare sagt, droppar ner på golvet.

Igår skaar jag en saftig apelsin. Och som förväntat rann saften till skåran, och sedan droppade det ner på golvet. Jag tog tag i disktrasan och började torka upp på golvet när jag kände en droppe i huvudet. Men först kunde jag inte förstå vad det var, men sedan kom jag på det - apelsinsaften!

Om jag hade tänkt till en sekund längre när jag tog disktrasan så skulel jag börjat torka bort saften i skåran, och inte saften på golvet.

Men vadå, apelsinsaft i håret kanske gör nytta?

Igår testade jag mina bakkunskaper. Sockerkaka, paj och chokladbollar går som en dans när det är det som ska bakas. Men igår testade jag något nytt, någonting som jag aldrig gjort tidigare, men som är riktigt gott. Semlor.

Men om vi bortser från att det var mjöl mest på mig och på golvet, och att jag inte kan beräkna hur mycket en lite bulle jäser på 30 minuter så gick det bra. De blev väldigt stora med tanke på min dåliga kunskap om jäsning, men de såg väldigt fina ut.

Typiskt nog vaknade jag inatt med feber och en värkande hals. Och enda gången jag kan äta någonting utan den enorma smärktan och sedan få ner biten i magen är när en värktablett gjort susen.

Vad ska jag nu göra med alla semlor? Hela min familj kommer äta upp de, och jag får inte ens smaka.

PS. Det skulle bli 14 semlor, men jag fick bara 8. Förstår ni hur stora de blev då?

Pangbom! Smärtan i magen kom som ett hårt knytnäveslag. Myskvällen med lillasyster och vännerna fick ta sig en snabb vändning när jag i nästan illfart var tvungen att åka hem.

Sedan var det konstaterat - magsjukan hade drabbat mig.

Enivs som jag är kan jag dock inte acceptera att jag blir sjuk. Jag får panik, ångest, hyperventilerar och bara gråter. Jag arbetar emot min sjukdom hela tiden. Min mamma sitter på sängkanten och andas lugnt i takt med mig, precis som jag varit gravid. Och min lillasyster sitter på andra sidan och gör mig sällskap - i timmar!

Det bästa med magsjuka är att man bara är superdålig en dag, och att det sedan sakta men säkert blir bättre.

Jag får inte upp filpaketet! Jag menar - hur svårt kan det egentligen vara? Tydligen skitsvårt!

Korken sitter som jag vet inte vad. Det bränner i fingrarna när jag försökt att skruva och ta i allt vad jag har. Att skära med en kniv runt korken fungerar inte heller. Att öppna på det vanliga tradionella sättet är lögn då förpackningen bara går sönder. Och att använda disktrasan för bra grepp var rena skämtet.

Jag tog en banan i all ilska, och låt filen stå framme under tiden. Och gissa vad? Den gick att öppna! Hallelujah moment!

PS. Jag saknar de gamla tradionella förpackningarna!

/Miss M.

Sverigest största gottegris är jag - Mikaela Elisabet Kimberly Lindebrand. Det finns nästan inte någon dag i veckan jag inte äter någonting som inte är bra för hälsan. Alltifrån godis till chips, och sedan vidare till Nutella på frukostmackan.

Jag har försökt med nyårslöftet, 'Ett nyttigt år', alltför många gånger för att veta att det inte biter på mig. Men iår - upp till bevis. Jag mot världen, och jag ska vinna! Det kommer bli en fight med svett och tårar inblandade, men det ska inte få mig att röra lördagsgodiet mina föräldrar köper, eller chipspåsen som kommer fram när mina vänner bjuder på filmkväll.

Dock har mitt nyårslöfte inte börjat än - men det börjar så snart jag vaknar. Och varför jag har skjutit upp det är för allt kalasfirande för min lillasyster som nu är 17 år gammal!

PS. De flesta vet om att jag även har en stor titel som heter, 'Shoppaholic'? Men den titeln ska jag försöka få bort under året. Lillasyster och jag börjar träna två gånger i veckan med start på tisdag. Och för mycket kläder i garderoben är bara onödigt när och om min kropp ändrar form.

/Miss M.

Min mobil lever sitt egna liv. Eller så lever den mitt liv. Mikaela i ett nötskal. 

Jag som alltid har mobilen till hands stänger sällan av den. När den varit igång för längre blir den seg. Att gå in och svara på ett sms kan ta en minus, och att skicka iväg smset till rätt person kan ta en minut. Jag stängde av den, och tryckte på on - knappen. Efter fyra minuter kunde jag skriva min pinkod, och den blev som ny. Den blev snabb på nytt.

Nu stänger jag av mobilen en gång i veckan för att slippa få tillbaka segheten. Men då har ytterligare ett problem kommit upp. Den skriver vad den själv vill. Den lägger in egna ord i meningar, den lägger in smile mitt i en mening, och ett frågetecken kan sluta med ett bindesträck.

Ex. Jag tycker att det var ;) du.

Kanske är det bäst att lämna in mobilen på lagning innan garantin går ut i slutet av januari?

/Miss M.

Vissa dagar är för mycket. På schemat står det en mängd med saker som ska hinnas med under dagen. Tiden är snål, och ibland finns inte ens restid till nästa sak på schemat. Dagen blir hektisk. Och man somnar helt utslagen.

November månad har varit som en hel lång dag för mig. Schemat har nästan varit fullt varje dag. Och de dagar som inte har haft något inskrivet har inneburit obehagliga och sorgliga besked, bråk, små tjaffs och en hel annat.

Vissa dagar är för mycket. När man lägger sig i sängen på kvällen och sträcker ut ryggen gör den ont. Fruktansvärt ont. Och man vill bara somna, och man vill sova länge. Riktigt läng.

November månad har varit som en hel lång dag för mig. När jag lägger mig i sängen på kvällen och sträcker ut ryggen gör den ont. Fruktansvärt ont. Och jag drömmer om att få åka iväg lite, och släppa alla tankar och bråk som finns i mitt huvud när jag är i lilla Vimmerby.

Ibland är det skönt att bara få komma bort några dagar och tänka på annat. Så, nu reser jag bort.

/Miss M.

DÅ
Mikaela Elisabet Kimberly Lindebrand
- Jag lever i min mardröm, min död och min hemlighet.



NU
Mikaela Elisabet Kimberly Lindebrand
- Jag lever i min dröm, mitt liv och min styrka.




/Miss M.

Mikaela Elisabet Kimberly Lindebrand

Vad ska jag göra med min underbara balklänning?
Det ligger mycket kärlek kring den!



/Miss M.

Jag har en tendens att få panik och ångest när jag blir sjuk.

Trötta ögon, seg huvudvärk, täppt näsa och en värkande hals vaknade jag med i lördags morse. Hela dagen hade jag känsla 'på - väg - att - bli - sjuk'. Men ändå stod jag ute i de få grader värme som fanns. Tårna, och halva fötterna tappde känslen och fingrarna blev sega. Men ändå stod jag kvar.

När jag väl kom hem senare under natten bara skakade kroppen. Jag svalde en Ipren i samma stund som jag tog febern. Den visade 38,9. Jag trodde inte att jag hade feber, det var säker bara för att jag frös. Ett duntäcke och två filtar, en mysig katt och kläder så somnade jag.

Söndags morgonen började med en ny feber. 39,2. Jag hade feber. Jag var sjuk. Jag fick panik och bara grät. Jag kan inte ligga och bara tycka synd om mig själv. Jag som alltid är sprallig och positiv. Jag börjar kämpa emot sjukdomen och smärtorna bliv värre.

Natten till idag har varit hemsk. Jag har haft ont i hela kroppen och har knappt kunnat sova. Jag fortsätter att kämpa emot. Men influensa släpper inte på det.

/Miss M.

Jag har en svaghet som många andra ser som en fördel. En fördel med mig, men för dem. I flera år har många använt sig av min svaghet utan att jag märkt det. Men på senaste tiden har det blivit ner självklart att många använder den för att få sin vilja fram. Alla utom jag.

Jag har svårt för att säga nej när det gäller människor. Jag kan inte säga att en annan människo inte får smaka, göra på det eller det sättet, eller följa med. Och det är en fördel för andra. Eftersom jag inte kan säga nej till andra människor gör de som de själva vill, och sedan frågar de vad jag tycker. Jag som inte kan säga nej. Och jag kan bara svara ja.

/Miss M.

I mitt rum har varje sak sin plats. Några millimeter fel syns på en gång, och då står saken fel. Saken har sin plats, på sitt ställe. Och även om ingenting är rört i mitt rum märker jag om någon varit därinne. Jag kallas pedant. Fröken Pedant.

Nu ser det ut som en kafastrof. Det ligger papper, ljus, tillbehöv och filmer över hela golvet. Men jag ska faktiskt flytta om tre - fyra veckor, och då får det se ut som det gör i mitt rum just nu. En katastrof.

/Miss M.