ÄLSKADE UNDERBARA UNGE, OM DU BARA VISSTE

HUR MYCKET MAMMA & PAPPA ÄLSKAR DIG <3

Vårat skötbord till Viktor var 72 cm långt innan min snälla pappa ställde upp och byggde om det till oss. Ja, får våran lilla kille var inte så liten länge för han bara sprang iväg på sin längd. Och det där lilla skötbordet gjorde att han hela tiden, vid varje blöjbyte, slog i antingen huvudet, eller fötterna. Stackarn! Och ramen runt om var heller inte så speciellt hög, och med lite fart så skulle han ligga på golvet.

Min pappa förlängde då det till 90 cm, och en mycket högre kant så han inte skulle rulla ner. Men Viktor tycker bara att det är ännu roligare att försöka komma över (eller om han bara vill hänga över?) den där höga kanten nu. Och eftersom han inte lyssnar på 'Ajabaja', eller något annat får man ibland skrämma honom och skrika till för att han ska förstå, eller bara rulla tillbaka honom.

Ja, nu är det mer match över det hela - både för Viktor att försöka komma över, och för mamma och pappa när det är blöjbytardags. Nej, det måste vara full koll på plutten varje gång det är blöjbyte!

Strax innan Viktor blev fem månader. Ja, för att vara exakt började vi för två månader sedan att introducera mat för honom. Både kött, och fisk av olika slag, och han tyckte om det. Alltihop. Han gapade, och svalde, och gapade, och svalde.

Men sedan en dag bar tvärvände det. Han som hade sina favoriter som lasange, potatis & rödspätta, och spagetti & köttfärssås, bara vägrade det. Ena dagen kunde det slinka ner utan några som helst problem, medans nästa dag vägrade han öppna munnen. Som tex. i söndags fick han kalkon som han smakat än gång tidigare och då tyckte det var supergott, i söndags var det också supergott, men inte i måndags. Igår ville han inte ha lasangen, men idag gick det nr utan problem.

Och de gånger han tvärvägrar att äta brukar jag ge honom hans efterrätt och sedan ersättning. Och så fort han hör, eller ser att jag byter skål från mat till efterrätt blir han helt lycklig, och gapar stort. Fick Viktor själv bestämma skulle han vilja äta gröt, och efterrättr (som består av frukt / bär) jämt. Ja, det går alltid ner.

Men varför denna variation? Varför tvärvägrar han ibland, och ibland bara älskar han det som bjuds? Kan det vara så att det är lite känsligt, och gör lite ont i hans mun? För två - tre veckor sedan hade han konctant feber på kvällstid och gredlade floder, så ja, kanske spökar det i munnen på min plutt. I början tyckte jag att det var jobbigt att han ibland matvägrade, men nu har jag vant mig, och han säger till om han är hungrig, och det fixar sig på ett eller annat sätt - men varför?

Att planera in en resa när det finns barn i bilden måste man vara beredd på att allt kan hänga, tex. en bajsblöja måste bytas, maten kommer upp och kläderna behöver bytas, eller kanske matdags. På våran resa från Vimmerby till Kalmar var det matdags för Viktor. Och även vi vuxna ville ha något att tugga på, och bilen ville ha lite bensin. Så vi hann med tre stopp längs vägen, och bli 30 minuter försenade pga. det.

Men vad gjorde det? Absolut ingenting. Jag och Jennie hann allt att prata om både det ena, och det andra. Jag tror inte vi var tysta ens en sekund? Det kändes som att vi setts, och pratat, vid flera tillfällen innan trots att vi bara haft internetkontakt. Men oj, vad bra vi kom överrens. Vi klickade direkt med varandra!

Och jag smälte även när jag såg lilla gosiga Malva. Och speciellt sockertoppen Gizmo. Oj, vilken gosig och mysig hund! Viktor tyckte med att han var riktigt gosig, och framför allt spännande. Stackars Gizmo som var nyfiken och skulle lukta på Viktor fick tillbaka ett hårt grepp från lillkillen i sitt öra, men Gizmo gjorde inte en min!

Vi har Viktors matschema hängandes på vårat kylskåp. Och schemat följer vi ganska så slaviskt, beroende på vad klockan visar, men oftast håller sig Viktor 3 - 4 timmar mellan måltiderna. Blir det så att vi åker iväg och  vet om att det kan vara svårt att hitta ett ställe att ge honom vanlig mat på blir det istället ersättning till mat, och på ersättning håller han sig alltid 4 timmar. 

Frukost: 1 potion havregröt med två iskuber frukt / bär. Varannan dag katrinplommon för magens skull.
Mellanmål: 200 ml ersättning, eller frukt & macka, eller fruktyoghurt & rån.
Lunch: ½ stor burk vanlig mat, och ½ stor bruk med erfterrätt som består av frukt / bär.
Kvällsmål: 1 potion havegröt, eller vetegröt, som är smaksatt.
Inför natten: 260 ml havrevälling.
Ev. nattmål (fram till klockan 06:30): 200 ml. ersättning.

Viktor är ganska så duktig när det gäller att sova under dagarna med. När han kliver upp vill han gärna sova två timmar efter. Tex. går vi upp vid 8 så vill han sova vid 10 - tiden. Så mellan frukost och mellanmål, ev. lunchen sover Viktor 1 - 2 timmar. Sedan sover han även mellan lunchen och kvällsmålet 1 - 2 timmar. Och det är även allt han sover tills det är nattningsdags mellan 19:30 - 20.

Dagar som idag blev det att vi klev upp vid 9:30, och hans första sovstund blev 11:40 - 13:30, sedan vägrade han sova mer under hela dagen, så det blev nattning redan vid 18:30. Spännande att se hur länge han sover nu! :) 

För ett par månader sedan började vi säga 'Ajabaja' till Viktor då han gjorde någonting han inte fick. Precis då i början tog han fram sin berömda underläpp och blev jätteledsen. Antagligen förstod han redan då att han inte fick göra som han gjorde. 

Men nu lyssnar han inte på det. Han bara tittar på oss, och ger världens sötaste leende som jag nästan smäler till, och det är väldigt svårt att le tillbaka. Och istället för 'Ajabaja' har vi även provat med 'Fy skäms', 'Nej, Viktor', och 'Jaja'. Men ingenting hjälper!

Och nu har han kommit på att han kan fräsa (precis som en katt, och vad jag vet har han inte stött på någon katt som fräst!), och spottas. Eller, han kom på det för ett par månader sedan, men nu har han kommit på att han kan göra det antingen precis innan han öppnar munnen för att få in skeden med mat, eller precis när maten kommit in i munnen. Ja, behöver jag säga att det kommer mat överallt när han gör sådär? 

Fast hans mamma skäller och blir arg, ler Viktor och är glad. Vid varje måltid. Och ännu gladare blir han när hon använder 'Ajabaja', 'Fy skäms', 'Nej, Viktor', eller 'Jaja'.

Tack så mycket för tipsen, och omtanken kring Viktors panik när det gäller badet! Tack tack tack :)

Ett av tipsen vi fick var att låta honom leka lite med vattenstrålen vid diskhon. Och sedan sätta i honom där och successivt fylla på med vatten varje gång det vaknades bad. Ett annat tips var att fylla badbaljan med vatten, lägga i leksaker och låta Viktor sitta bredvid och leka. Vi gjorde en kombo - vattenfylld diskho med badleksaker.

Viktor tittade. Fick ha fötterna i vattnet. Sträckte sig mog leksakerna. Och till sist satte vi i honom, och där satt han och lekte. Det kom även små plask. Ja, han godkände helt och hållet knepet! Kanske var det för att det var nytt? Men det gör ingenting - han badade! :)  

Jag är mamma till Viktor. Viktor är min son. Det är jag som bestämmer över honom till att han själv kan säga vad han vill göra, och inte vill göra. Jag vill inte utlämna honom, och jag vill inte skryta över honom. Jag vill bara berätta hur det är att vara mamma till just Viktor. Min fina, goa, söta, lilla Viktor <3

Men nu har jag kommit så långt att jag verkligen måste ställa en fråga. En fråga som för mig inte har något svar. I alla fall inget vettigt svar. Men kanske finns det någon som har det, och i så fall blir jag mer än tacksam för att få ta del av det svaret!

Viktor har alltid älskat att bada. När han var precis nyfödd tyckte han det var lite läskigt, men sedan sa det bara swisch och han älskade. Han sprattlade, skvätte, och han skrattade så högt han bara kunde. Från att han badat en gång till veckan fick det bli två gånger i veckan.

Men för drygt en månad sedan halkade han i badet. Vissa av er kanske undrar hur det gick till? Jo, han satt i baljan, och jag satt bakom honom med min vänstra arm hårt runt hans mage. Och så kom det en liten badanka flytande till hans vänsterhand, men han valde istället att ta sin högerhand och ta upp ankan med, och i samma veva som han fick upp ankan gled hans rumpa iväg, och mitt grepp förvandlades till det bästa någonsin till det sämsta någonsin. Viktors panna slog i baljans ena kant och ett jättelitet blåmärke dök upp som var borta efter tre dagar. Men efter det har han hatat att bada!

Vi har låtit honom ligga (han har alltid legat i en liten 'insats' i sin balja) i både sin balja, och i stora badkaret. Vi har låtit honom sitta både i baljan, och i stora badkaret. Vi har badat med honom. Vi har duschat med honom. Och han har även fått sitt själv och blivit duschad. Men han bara skriker. När han får ligga i sin balja, som i stort sätt är för liten nu, så lugnar han ner sig efter ett tag och kan bara sprattla. Medans han bara skriker i ren panik från början till slut av de andra sätten. Och jag förstår honom, han blev livrädd när hn halkade, och han är livrädd nu. Men på något sätt måste vi försöka övervinna den där rädslan - frågan är bara hur? Hur? Hur? Hur? 

Viktor är nu 71 cm lång. Än så länge kan han fortfarande ha bodysar i strl. 68, men det kanske bara säger poff och de kommer vara för små. Och hans garderob gällande kläder i strl. 74 är inte mycket att hurra över. Så för ett par veckor sedan klickade jag hem lite kläder i just strl. 74 till lillkillen (stora killen?), och tog även fram de kläder han fått i storleken.

Dagens besök på BVC gick väldigt fort.

Jag hade bara två frågor. Den ena frågan handlade om Viktors temp. De senaste dagarna har han legat omkring 38,2 i temp vid nattningstiden som är 20:00. Men under dagarna har han bara haft det normala, vilket är 37,5. Och sedan stiger den lite mellan varje blöjbyte som sker ungefr var tredje timma. Viktors BVC - sköterska trodde att det hade med hans tänder att göra eftersom han hela tiden skulle hålla på med fingrar, och kläder, i munnen.

Den andra frågan handlade om Viktors mat. Om vi hade lagt upp ett bra schema för honom med mat, och hon svarade att det var jättebra, och att vi absolut skulle hålla oss till det! Det var väldigt skönt att höra att vi har ett bra matschema för honom.

Och sedan var det även dags för 6 månaders läkarundersökningen. Läkaren pratade snällt med Viktor, och Viktor svarade. Läkaren talade om för honom vad han skulle göra, och förklarade även varför. Viktor lyssnade, och var helt avslappnad. Han skrattade till och med lite grann. Och läkaren sa till slut, 'Viktor, du är godkänd!'.

Sedan var det såklart dags för den berömda vägning, och mätningen. Eftersom jag förra veckan vägde Viktor med kläder och allt och vågen då visade 10320 gram var jag övertygad om att han vägde någonting på 10 kilogram. Vilket han också gjorde! Min stora lilla kille väger nu 10240 gram. Men troligen stannar det lite nu när vi börjar med vanlig mat. Och BVC - sköterskan sa även att han nog kommer vara en slanggurka vid två år. Längden hade han dock stannat lite på, och bara växt 1 cm på fyra veckor. Så nu är han 71 cm lång.


Födelsevikt (12 Februari): 3435 gram. 49 cm lång.
Utskrivningsvikt (15 Februari): 3200 gram.
Andra BVC - vikten (22 Februari): 3380 gram.
Tredje BVC - vikten (1 Mars): 3760 gram. 52 cm lång.
Fjärde BVC - vikten (10 Mars): 4450 gram. 54 cm lång.
Femte BVC - vikten (24 Mars): 5300 gram. 57 cm lång.
Sjätte BVC - vikten (8 April): 5935 gram. 60 cm lång.
Sjunde BVC - vikten (19 April): 6505 gram. 62 cm lång.
Åttonde BVC - vikten (12 Maj): 7200 gram. 65 cm lång.
Nionde BVC - vikten (9 Juni): 8250 gram. 67 cm lång.
Tionde BVC - vikten (12 Juli): 9400 gram. 70 cm lång.
Elfte BVC - vikten (18 Augusti): 10240 gram. 71 cm lång.

Viktor tillhör den kategorin människor, som även hans mamma gör, som älskar efterrätt. Ja, och då får han bara bär och frukt itll efterrätt, och har inte ens fått smaka på glass, tårta, cheesecake, paj, ostkaka. Shit, han kommer bli en tjockis när han blir stor! 

Oftast består hans efterrätter av jordgubbar, mango, päron, aprikos, banan, äpple och så vidare. Men vid två tillfällen har han fått blåbär, och vid båda gångerna så hugger han efter skeden som en himla huggorm, och sedan bara skriker när han inte får mer. Ja, blåbärspaj kommer han nog att tycka om :) 

Nej, jag får nog fortsätta med att bara ha blåbären till gröten, och inte till efterrätt.

I vårat vardagsrum har vi våra fjärrkontroller till tvn hängandes över armstödet till ena soffan, och naturligtvis tycker Viktor att det är riktigt roligt att dra upp de där kontrollerna ifrån fickorna. Igår när han gick omkring i sin lära - gå - stol fick han ett sådant bra grepp om tv kontrollen så tvn startades. Han höjde till och med ljudet så vi höll på att bli hörselskadade (eller i alla fall jag som satt precis bredvid tvn).

Just nu fick han ta i den där kontrollen igen, och satte ännu en gång på tvn, och höjde ljudet. Sedan kom han fram till tvn och tittade på polismannen (ja, han tittar på Road Wars just nu) och sa, 'Hej!'.

Som pricken över i:et så kom han alldeles nyss med mina kläder på stolen. Undra vad han försöker säga? Kanske vill han att jag ska ta av mig nattlinnet och ta på mig linte kläder? 

Åh, min söta lilla son! <3

På bilden är han skapligt nyvaken, men full av bus!

Viktor är den i våran familj som i stort sätt hela tiden får det ena efter det andra. Dels så behöver han nya leksaker eftersom han tröttnar på dem han har, dels behöver han nya kläder för att han växer som han gör, och dels så är det så sjukt lätt att hitta saker åt honom.

Och eftersom han idag blir hela 6 månader tänkte vi att vi skulle köpa en ny leksak, men samtidigt någonting som han behöver. Så en leksak blev det som för honom är väldigt intressant och fin med alla färger, och sedan fick han ett nytt fint och större spjälskydd. Och sist men inte minst (även det jag vill tipsa er om) en ny hakklapp.

Innan Viktor föddes fick Erik av sin bror (Viktors gudfar) två blåa MAM nappar från 6 månader, och en rosa gummihakklapp i julklapp. Ja, så vi hade av båda delarna ifall det blev en liten flicka, eller en liten pojke. Och den där hakklappen älskar Viktor eftersom den är så mjuk, och lätt att ha kring halsen. Enda nackdelen för honom har varit att den varit rosa, verkligen skrikrosa, och skulle man inte veta att han var en liten pojke så skulle man nog lätt tro att han var en liten flicka, så idag fick han en ny - en grön. Så den rosa hemma, den gröna borta.