Hejsan Viktor!

Fina unge, du sprider så himla mycket energi, glädje, och lycka. Att bara titta på dig gör mig alldeles varm av beundran att du är min! Jag minns så väl den dagen vi skulle åka hem från BB. Istället för två så var vi tre, men det var så svårt att förstå. Att du var våran, att du skulle följa med oss hem. Fantastiskt att det varit just du som legat i min mage i nästan 9 månader! 

Du kryper (sedan den 20 oktober) i en himlans fart på ditt sätt, och du älskar när någon kryper tillsammans med dig, och gärna jagar dig. Ibland saktar du ner farten med flit för att man ska komma ifatt dig, fånga dig, och kittla dig under armarna, eller vid ljumskarna där du är som mest kittlig. Men det absolut bästa är juh att ställa sig upp mot allting som går att ställa sig upp emot. Ja, ibland ställer du dig till och med upp mot de sakerna som är snäppet omöjliga. Och när du står där och man ber dig att dansa så böjer, och sträcker, du på benen så rumpan gumpar upp och ner. Du sakar rumpan helt enkelt! Våran lilla diskobebis, redan i magen levde du livet när du hörde musiken som spelades! <3 Du älskar även att gå med allting, det är inte bara lära - gå - vagnen man kan gå med här hemma. Nej, en kartong, skötväskan, matstolen, och allt som kommer i din väg.

De senaste dagarna har du även förstått att du kan stå ett par sekunder utan att hålla dig i. I början så släppte vi dina händer för att du skulle förstå att det inte alls är farligt (tidigare har du börjat gråta om du inte fått hålla dig i med båda händerna). Men nu har du till och med börjat att släppa greppet själv. Ibland, men bara om du vill, så tar du även ett par kliv när du bara håller dig i med ena handen, och då kan man gå hand i hand med dig, och det är jättemysigt! Du är en liten kille som gärna känner den där tryggheten, och det värmer i mitt hjärta att du redan nu visar trygghet, och försiktighet.

Du har lärt dig att vinka, så när vi säger 'hej', eller möter någon sträcker du ut din hand och spretar med alla fingrarna, när man säger 'hejdå' så viftar du med hela handen istället. Men för ett par dagar sedan lärde du dig att peka med pekfingret, och då har du nästan "glömt bort" hur man vinkar. Men det är klart, nlär man sig något nytt så är det juh roligare att visa alla det nya än det "gamla".

I måndags kom det små fina vita flingor som la sig på marken, och då kom din pappa hem med en pulka, så igår tog vi premiäråket. Det var kul så fort mamma eller pappa sprang med dig, eller när det gick nerför. Men när vi började gå (efter att ha sprungit oss svettiga) så försvann samtidigt ditt leende på läpparna. Du förstod nog inte riktigt vad det var som hände, och varför du skulle sitta nästan nere på marken, men kul tyckte du nog att det var när det gick fort! Tyvärr har vi problem med dina vinterskor du fått. De är för smala för dina breda fötter, så nu måste vi leta upp ett par som sitter bra på dina fötter för du kan inte ha raggsocker, eller tossar, hela vintern när du så gärna vill tulta omkring med hjälp av oss. 

Förresten, i fredags var jag på bregravning. Min farfars begravning. Den var verkligen jättefin. Efter begravningen bjöds det på smörgås, och tårta, i församlingshemmet för att minnas min farfar, och då fick du vara med. Och jag tror det var jättebra. Från att ha fällt en massa tårar, och haft en jobbg timme, till att få fika, minnas min farfar, och till att träffa den senaste Lindebrand:aren i släkten. Du fick många beröm över hur snäll, och söt du var. Det var många som var facinerade utav dig, och det värmer så mycket inom mig varje gång jag får höra något gott om dig. Min fina kille! <3

Natten mellan lördag och söndag ska du sova hos din mormor och morfar. Mamma, och pappa, ska nämligen åka till Göteborg och gå på Jul på Liseberg med pappas jobb. De ville göra något annat än ett vanligt årligt julbord, och visste var det en smart, och rolig idé att åka till Göteborg, men gud, vad jobbigt det känns att jag ska åka 30 mil ifrån dig för att få sova på hotell. Det finns juh hotell här i Vimmerby jag kan sova ut på, dessvärre finns inget Liseberg här. Men jag tror det kommer gå jättebra, jag tror du kommer trivas tillsammans med din mormor, och morfar, för så fort du ser dem så lyser de upp som en sol. De behöver inte säga ett ord innan du vill över till deras famn.

Nej, nu ska jag gå in och titta lite på dig när du sover. Du är så fin! <3

Puss och kram, din mamma!

Den här dagen har varit en sådan dag som jag gärna hade velat sova mig igenom! 

Dagen började med att Viktor vaknade 05:30 (i vanliga fall brukar han inte vakna fören 07:30) och hade inga som helst planer alls på att somna om. Någonting inom mig hoppades ändå lite att han skulle somna en timma till när han bökat klart - men icke! Han bökade, vände, vred, pratade, sjöng, och hoppade i sängen tills han efter en timma tröttnade på att inte få uppmärksamhet, så vid 06:30 lyfte jag ur honom ur sängen. 

Vid klockan 07:40 var han så trött att han nästa somnade på golvet, så efter att jag burit in honom i hans säng var min plan att fixa iordning mig själv och sedan sova en stund för runt 10 - tiden skulle vi få besök av en av mina finaste vänner Linda. Men när jag hade legat i sängen i 20 minuter tyckte Viktor att han sovit klart (då hade han sovit en timma). Men gissa vad? Jo, då fick jag upp en gnällig, och klängig kille! 

Och tydligen tyckte inte han att jag la så mycket energi på honom just då när jag var som mest kissnödig och satte mig på toaletten, så han bestämde sig för att busa lite (perfekta stället brukar vara där allt är ordning och reda, i det här fallet - pappas sängbord). Helt plötsligt hör jag hur något går sönder, och jag rusar upp från toaletten, och där står Viktor med en ledsen min och bara tittar på golvet där det ligger tusen skärvor ifrån sängbordslampan som gått sönder. Tack och lov att han inte satte sig ner, och började ta i alla skärvorna!

Sedan kom Linda och Viktor bytte humör direkt, och resten av dagen har han varit som vanligt! :) Han har busat, sjungit, pratat, lekt, och även åkt pulka för första gången (två gånger till och med!) efter att han igår fick ett vrålåk av sin pappa :) Jag har däremot varit trött, och haft huvudvärk den tiden Viktor varit på toppen humör.

I veckan tänkte jag fotografera min fina son inför ett framtida julkort om skulle skickas iväg till nära och kära. Men han var inte alls med på noterna. Jag vet inte riktigt varför, kanske tyckte han att han fått för lite tid på sig att göra sig iordning? Och jag som fixade, och donade, och gjorde den perfekta fotostudion för tillfället, fick nobben.

Att ligga ner är bland det tråkigaste som finns, så inte skulle han ligga ner. Och sitta ner är heller inte alls roligt när man kan röra på sig. Och allt det där som låg runt omkring som skulle vara våran rekvesita var mycket roligare att pilla på. 

Nej, att fotografera en 9 månaders bebis som inte är still en enda sekund när man är ensam är inte lätt. Så ni nära och kära som läser och väntar på ett fint julkort på Viktor hoppas inte för mycket ;) 

Enda sedan Viktor började dricka vatten i flaska har vi försökt få honom att hålla i flaskan själv, men Viktor tycker själv inte att det är en hitt. Har en flaska med handtag så håller han gärna i handtaget och slår flaskan i bordet, och har en flaska utan handtag så slänger / puttar han gärna ner den från bordet.

Ibland kan han försöka få flaskan till munnen, men eftersom han inte riktigt förstår att han måste tippa flaskan lite för att få i sig vattnet så suger han bara en massa luft, och är man då snabb för att hjälpa honom att tippa flaskan lite så är han lika snabb på att släppa den.

Men att ligga ner och hålla flaskan är det inga problem med, bara när han sitter. Det är då han är lat. Men är det saft i flaskan, jo, då måste juh alla möjliga försök tillåtna att testas!

Åh, min fina underbara ögonsten blev idag 9 månader gammal. Helt sjukt! Tänk att han funnits utanför magen längre tid än vad han fanns i magen? Gud, vad tiden bara springer iväg. Och att veta att det bara är 3 månader kvar tills vi har en 1 åring i huset är en läskig tanke.

Jag vet inte riktigt. Men jag har för mig att vi höjde upp huvudändan på sängen för att det skulle underlätta för Viktor att andas, inte för att han skulle lägga sig i fotändan. Nej, jag vet inte. Kanske var det såhär planen var? Men det har jag inget minne av?!

Viktor är bra!

För ett par dagar sedan kunde han resa sig upp mot sin byrå, skohyllan, skötbordet, sin matstol, våra köksstolar, trekantshyllan, våran säng, baslådan bredvis tvbänken, sin säng, lekpacken, våra ben, och pallen i hans rum. Han kunde även sätta sig ner från stående om han höll i ett lite längre föremål. Igår kunde han även resa sig upp mot kökslådorna, ugnen, tvbänken, och vårat soffbord (som är ganska högt). Och helt plötsligt så tar hans mod insiativet att försöka sätta sig ner även om han håller i höga föremål, och ofta går det bra.

Och som pricken över i:et lärde han sig igår att på längs med tvbänken! Bara det finns någonting som han vill ha på andra sidan så går han, annars står han gärna stilla.

Allvarligt talat, vart tar tiden vägen?!

För ett par veckor sedan fick Viktor en lära - gå -vagn, och den blev väldigt snabbt en favorit. Det var nästan kärlek vid första ögonkastet mellan honom, och vagnen. 

Han förstod direkt poängen med att hålla i handtaget och gå framåt, men istället för att gå så sprang han! Så vi la i den tjockaste, och tungaste boken vi hade, men det känns som han springer ändå. Däremot vet han inte riktigt hur man backar än, så han kör oftast fast fötterna under vagnen, lutar sig bakåt, och faller. 

Pang bom! Så ligger Viktor på rygg med vagnen, och i vissa fall boken över sig. Krokodiltårarna kommer, och han vill så klart komma upp till en varm famn så fort som möjligt. Men att släppa taget om den där vagnen gör han inte i första taget. Och hur lätt är det att ta upp en liten ledsen kille med en stor vagn och trösta? 

Nej, oftast står den där vagnen i ett hörn. Men Viktor ska såklart klättra på den ändå. Och trots att handtaget är invänt åt väggen, så ska han upp på den. Och roligt är det - väldigt roligt! 

Viktors bästis är hans elefantsnutt. Dock får han bara använda den när han ska sova, är nyvaken, eller har slagit sig, och då är ledsen. Men det är då, vid de tillfällerna, som han ska ha med den överallt, och gärna upp i ansiktet.

När han är trött myser han ner sitt ansikte i elefanten. När han är nyvaken och ute och kryper så ska den med i ena handen, tappar han den längs vägen, och sedan ser att den inte är med så vänder han för att hämta den. Så fort han inte direkt bryr sig om den, utan låter den ligga längs vägen så plockar vi undan den. Detsamma med hans napp.

Viktor ska klättra på allt! Det spelar ingen roll om han är trött, och balansen inte alls är att räkna med. Och visst har han stått på näsan ett par gånger, och då kommer de stora krokodiltårarna fram, men igår var de där tårarna betydligt mycket störra en krokodiltårar.

Efter att ha försökt få Viktor att sova i ca. 45 minuter utan resultat gav vi upp. Vi började göra oss iordning för att sedan sätta och i bilen och åka ut till Viktors farmor och farfar. Under tiden som vi fixade oss, och packade ner i skötväskan höll Viktor på att krypa runt, skratta, busa, och såklart klättra. Till sist bestämde han sig för att ställa sig mot skohyllan. Den där skohyllan som han stått emot minst hundra gånger, och som han kan stå emot med halkskydd på strumprna, utan halkskydd, och med raggisar på. Igår gick det inte som han tänkt sig. 

Nej, han tappade balansen, och halkade på samma gång. Och såklart var det munnen som tog smällen, precis vid högra mungipan. Japp, rakt ner i skohyllan av metall. Och inte nog med stora tårar, och ont ansikte. Nej, ett snyggt blåmärke blev det också.

Strax efter att Viktors sovproblem började fick Erik en inbjudan på 'Jul på Liseberg' utav sitt jobb. Istället för att ha det årliga julbordet, skulle de i år göra något roligare. Nackdelen var att de dagen efter beskedet skulle ha bestämt sig om de skulle följa med, eller stanna hemma. Vi beslutade oss för att följa med, och ha barnvakt åt Viktor under den helgen.

Viktor har bara haft barnvakt sådär 4 timmar en dag innan. Aldrig över en natt. Jag fick lite ångest över att beslut att välja bort honom en helg, och åka iväg med min sambos jobb. Men jag måste kanske inse att det är en bra tid för mig att vara ifrån honom lite, och att få sova ut? 

Men såklart kom det där sovproblemet på tal. Visserligen blir han precis 10 månader den helgen vi ska iväg, och dessa sovproblem han har nu kanske är borta. Det är nog inte lika kul att då kunna ställa sig i sängen och hoppa då. Ja, det är vad vi tror är problemet - han har lärt sig något nytt, något som är roligt, och även om man är trött ska han göra det om, och om igen. Men eftersom han behöver sova borta måste han ha en resesäng. Yes! tänkte vi som tänkte att vi nu kunde natta Viktor i en resesäng. Ja, så vi köpte en i slutet av förra vecka. Och i en resesäng fick det bara nät på sidorna, och den är även högre än vad hans vanliga säng.

Men 5 dagar tog det. 5 dagar och sedan kom han på knepet hur man ställer sig upp i den också. Så ja, nu är inte resesängen längre ett alternativ när det är dags att få Viktor att sova.

Varje dag tillsammans med Viktor är helt underbara. Det är väldigt sällan (läs: aldrig) som han vaknar på fel sida, och är gnällig en dag. Han vaknar alltid med det största leendet. Trots att jag sovit dåligt en natt, har ont i huvudet, är sjuk, eller bara allmänt trött i kroppen så känner jag mig alltid lite bättre när jag går in till Viktor på morgonen, och han ger mig det här underbara leendet. Dagen blir som förtrollad, och helt underbar av detta leende. Ja, även att jag på kvällen kommer vara helt slut pga. dagen.

Ja, för i över en veckas tid har Viktor kommit på att man inte behöver sova. Nej, aldrig. Det spelar ingen roll om det är dag, eller natt, om han är trött, eller inte, om han ska sova i sin säng, mamma och pappas säng, eller soffan. I sin säng ställer han sig bara upp, och hoppar. Ni skulle se vad lycklig han är när vi öppnar dörren till honom, och han står där och hoppar, och hur det sedan ändras när vi lägger ner honom igen. Han kör på - upp igen! Och oftast är han uppe, och hoppar redan innan vi hunnit kliva ut ur rummet.

I våran säng sätter han sig upp, ställer sig på alla fyra, och klättrar på oss. Ja, han sätter sig överallt. Och nu har han blivit så stor att ge honom lite mat i flaska så han får suga sig trött, och somna inte fungerar. Det fungerar inte heller att få honom sova i vagnen inomhus trots att vi kör över samma (jävla) tröskel hela tiden. Nej, han förstår att det är vårat sätt att få honom att somna på. Ibland fungerar våran säng utmärkt, det känns som att det är den där närheten han behöver. Men ibland fungerar inte ens det. Det som alltid fungerar utan någon protest är att somna i bilen när vi kör en längre sträcka, eller när han somnar i vagnen under en promenad, men vem vill behöva göra detta varje gång det vaknas sovtime för Viktor? Nej, ibland gäller det att bara köra slut på honom. Leka, och busa till vilken grad som helst så han nästan däckar.

Men att natta en liten Viktor som är så envis, lika envis som sin mamma, är inte lätt. Att behöva gå in till honom minst 50 gånger på en kväll, och lägga ner honom i sängen förstör hela kvällen när man skulle kunnat få slappna av. Att behöva försöka få honom att somna i minst 2 timmar innan man totalt ger upp, och bara vill börja gråta är inte kul. Men jag hoppas att det snart väder, och att han inser att han måste sova för att orka med dagen så han inte blir sådär gnällig som jag vet att han blir om han inte sover. Ja, det är då han blir den där gnälliga killen som han säkert skulle vara om han vaknade på fel sida. Men det gör han inte, han är bara grymt envis med att inte sova.

Nej, varje dag står vi inför detta problem. Och det gör mig både trött i kropp, och huvud. Och när jag väl får tid för mig själv att slappna av, så är det precis det jag behöver - slappna av! Och då är inte bloggen prio ett.

Här hemma ska vi stå överallt. Det går tydligen att ställa sig mot precis vad som helst. Skohyllan, skötbordet, matstolen, lära gå vagnen, tv - bänken, mamma och pappas säng, lära gå stolen, soffan, soffbordet, golvhyllan, i egna sängen, leksaksbacken. Ja, i princip överallt.

Dessvärre är inte alla dessa saker anpassade till just detta. När Viktor väl kom på idén att gå omkring i hela lägenheten bara vi höll i hans händer för flera månader sedan blev han väldigt orolig, och ledsen, så fort vi släppte ena handen. Han kände sig inte trygg, och det gör han fortfarande inte. Men ändå ska han upp och stå mot allting. Men att ta sig ner är väldigt läskigt. Än har han inte kommit på att han måste böja på knäna för att sätta sig ner lite mindre dramatiskt, nej, det är en hård smäll på rumpan, och kanske så pass hård att han slår i sitt huvud i väggen, eller golvet, vilket resulterar i en väldigt ledsen, och rädd, Viktor. Men ofta, istället för att bara släppa det han har tagit tag i för att ställa sig upp så gnäller han tills man kommer och sätter ner honom. Men då ska han upp igen.

Han kryper i rasande fart. Han är på allting han inte får röra, och tyvärr så känns lägenheten för liten med för många farliga saker, så jag tror vi får barnsäkra ännu mer än bara vassa hörn, brydnadsaker som är farliga, kontaktuttag, och kablar som ligger här och var. Och eftersom han kryper i rasande fart är han även väldigt snabb att ställa sig upp. Visst, det är mycket roligare för både honom och mig när han kan krypa efter, och göra det som faller honom in. Men att jag längtade till detta? Tänk vad bra jag hade det när han bara satt där jag satte ner honom, i stort sätt.

Viktor började för ett par veckor sedan att förstå grejen med att själv ställa sig i krypställning ifrån en liggande potion, och strax där efter började han också med att sätta sig upp helt själv från liggande läge. Han började också med den kända gungande rörelsen fram, och tillbaka, när han stod på alla fyra.

Och visst, nu har det släppt. Dock inte den där vanliga krypningen. Nej, här hemma ska vi köra på det mest avvancerade som finns till att börja med, och kanske göra det lite lättare med tiden? Men han tar sig framåt, och för att ha gjort det ordentligt för första gången i torsdags (typiskt att jag då inte var hemma, men roligt för Erik att vara den första att se lite framsteg så jag inte berättar allt för honom) så kan han nu ta sig fram i rakertfart! 

Ja, ibland kan jag ångra lite att jag längtade tills han skulle börja krypa när det nu är svårt att bara gå och kissa 1 minut, ooch han då redan har gett sig på rackartyg! 

Hejsan Viktor!

Det är inte klokt vad tiden går, och vad mycket nya saker du lär det. Den här månaden har det hänt nya saker hela tiden, och jag blir så glad, och lycklig, varje gång du gör nya framsteg. Jag klappar händer, talar om att du är duktig, och ler stort. Och du blir så lycklig av det, du ler, och skrattar!

Du har nu fått din första tand, vänster fram. Och den andra, höger fram, är påväg upp eftersom tandköttet nyligen har spruckit. Du kan ställa dig på alla fyra och gunga, ibland drar du även under benen till magen. Men än har du inte kommit på hur man ska göra för att krypa. Ibland sträcker du dig efter någon leksak du vill ha, ibland försöker du komma till den men vågar inte riktigt "komma till skott", och ibland skriker du lite för att du inser att du inte når.

Du kan sätta dig upp från liggande, och det går riktigt fort. Du kan även ställa dig upp när du håller i tex. sängen, eller i mina, eller pappas, händer. Du försöker även resa dig upp mot skohyllan, skötbordet, och andra hyllor, men du har inte riktigt förstått det där med att få ett bra tag så att det går lättare, så oftast kommer du inte längre än att du står på knäna.

I fredags (14 oktober) föll du ner ifrån min, och pappas, säng. Du låg där på mage och lekte, medans jag stod med ryggen åt dig för att plocka fram kläder när jag plötsligt hör, "boom". När jag vänder mig om ligger du inte kvar i sängen, och det är då du börjar skrika, och gråta. Men du blir tyst, och lugn, så fort jag tar upp dig. Du fick inget märke efter fallet, och efter bara 15 minuter rörde du dig precis som vanligt igen, så jag tror att du hasade ner från sängen, och så blev fallet på fötterna lite för hårt att du satte dig på rumpan, och sedan trillade ner på sidan, så att det var din ena axel som tog emot fallet, så huvudet slapp.

Samma kväll var vi och tog modellbilder. Du blev så himla fin, och du var så himla naturlig! Hela tiden vi var borta så var du snäll, glad, och hur lugn som helst. Du blev inte rastlös ööver huvud taget, och kanske var det för att det fanns så myckeet att titta på? Jag trodde du skulle vara rastlös, uttråkad, och inte alls godkänna att bli fotad med starka ljus. Men vad fel jag hade! Du var så duktig, så himla duktig! <3

Igår var vi och badade i en basäng för första gången. Jag var jättenervös över hur du skulle reagera eftersom du varit rädd för vatten en tid. Ja, den tiden är nu förbi när du försöker ställa dig upp i badbaljan, men att få vatten över huvudet är blad det värsta du vet om! Men det gick jättebra i basängen. Vi badade faktistk bubbelpool, varmt och härligt :) Dock var det under den tiden du skulle sovit, så du var väldigt trött, så efter 15 minuter klev vi upp. Men vi ska åka dit nästa tisdag igen, och försöka vänja dig lite vid att bada i basäng.

Just nu sitter jag och har lite ångest över morgondagen. Det är första morgonen på över 8 månader som jag inte är med och tar upp dig, ger dig frukost, tar på dig kläder för dagen och så vidare. Första gången på över 8 månader! Du ska umgås med din pappa hela dagen, och ni ska ut till dig farmor, och farfar, under dagen. Bara umgås, leka, och ha det bra. Medans jag ska ska spendera pengar på Gekås. 

Ikväll har jag kramat, pussat, och myst med dig lite extra. Jagh ar givit dig så mycket kärlek jag bara kunnat nu ikväll (mer än vad jag gör dagligen), och du ger såg himla mycket kärlek tillbaka, så myckt som bara du kan. Om du bara visste hur mycket jag älskar dig, min underbara son! <3

Förra veckan började Viktor med två nya saker. Det ena var att forma läpparna lite som en pussmun och sedan andas bara genom munnen med ett litet flåsande ljud (vilket syns på vissa av bilderna från 'Modell för en dag').

Det andra var att rynka ihop näsan, och bara andas genom den med ett litet flåsande ljud. Oftast uppkommer denna flåsing under matningen, vilket gör att jag skrattar hysteriskt, och Viktor tittar på mig med en frågande blick. Men tydligen är detta någonting som Viktor gulligt nog ärvt efter sin mamma som gjorde samma sak när hon var liten (finns bild på det om ni vill se?).

Idag blir min underbara son hela 8 månader gammal <3

Tiden tillsammans med Viktor är den bästa tiden på jorden. Att den dock ska springa iväg så fort är en nackdel, och visst saknar jag den där nyfödda lilla plutten som man kunde sitta och snosa på i timmar! Men jag bara älskar att se Viktors personlighet växa, och hur han förändras, och lär sig nya saker för varje dag som går. 

Jag ger honom så mycket kärlek som det bara går, och han ger tillbaka så mycket kärlek som bara han kan! Om han bara visste hur mycket både jag, och hans pappa, älskar honom! <3

I torsdags hade Viktor fått en spricka i tandköttet. Och i fredags kunde man känna den där lilla tanden lite. Och i lördags började den synas. Den vänstra lilla framtanden. Vi var helt till oss här hemma, och helt fokuserade på den där vänstra framtanden att vi inte ens lagt märke till att även den högra börjar tränga sig igenom. Snart har vår lilla kille två små tänder! :)

Och jag var snabb med att inhandla en tandborste, och även tandkräm till lillkillen. Tandborstningen började vi med redan i fredags kväll. Även om tanden än inte är så långt framme så tänkte vi att det är bra att börja vänja honom vad man gör med en tandborste, och även det att det är en sak som kommer ske både morgon, och kväll. Vi var även väldigt noga med att tandborsten bara fick vara inne i badrummet, och därför börja med den rutinen på stört. Än har vi inte börjat med tandkrämen, och det gör vi nog inte fören tänderna är uppe ganska så mycket.

När Viktor låg i magen ville min mamma väldigt gärna sticka en tröja till honom. Och eftersom vi inte visste om det skulle bli en liten flicka, eller en liten pojke, var det svårt att hitta ett passade motiv till båda könen. Efter mycket om och men, och även letande i både den ena, och andra pärmen i syaffären här i staden hittade vi ett som vi båda fastnade för. 

Det blev en vit stickad tröja med en grön groda på, och ett par strumpor i samma färg, i storleken ca. 6 månader. När Viktor sedan föddes, och bara var ett par veckor gammal fick jag en till stickad tröja i min hand. En mellanblå tröja med snörning framtill som var i storleken 0 - 3 månader.

Idag när jag, och Viktor, åkte ner för att hälsa på hans mormor lite snabbt kom hon fram med ännu en stickad tröja! Den här gången var det en mörkblå, och vit, randig tröja, men tre knappar i uppkant, i storleken ca. 1 år, som hon tyckte skulle vara bra för honom att ha under overallen nu i vinter.

För drygt en månad sedan hade Viktor mellan 37,9 - 38,2 i temp när det var dags att sova för natten. Många sa att det nog var tänderna som spökade, vilket var mycket troligt. Men det kom aldrig någon tand.

Nu i drygt 1½ vecka har Viktor bajsat varje dag (vilket annars är varannan, var tredje), och då har det varit i lösare form, och upp till fyra - fem gånger om dagen. Och det var då vi själva började ana att dessa tänder nu äntligen var påväg upp. Men det kom aldrig någon tand.

Men igår när jag tittade Viktor i munnen syndes det att tandköttet börjat spricka lite, och idag hade det spruckit ännu mer. Och en tand både syndes, och kändes. Viktor första tand! Så idag var jag snabb med att både köpa tandborste, och tandkräm till honom. Och ikväll tog vi första borstningen - helt urmysigt!