Viktor har blivit så stor så fort!

Många i våran närhet har hela tiden sagt att han är så snabb, och att han utvecklas i en rasande fart. Även BVC - sköterskan, och alla dessa läkare som han har träffat under sina 10 månader utanför magen har även de påpekat just detta. Och nu känner jag av det!

Alla barn är olika, och alla utvecklas i olika tempo. Men Viktor tillhör tydligen den kategorin barn som gör allting i ett rasande tempo, och ibland kan jag tycka att det är lite tråkigt, och även svårt. Speciellt när andra inte förstår. Viktor har blivit så pass stor nu att han inte vill sitta still och leka, och han behöver inte det heller. Nej, han behöver den rörligheten, ytan, och stimulansen att få utvecklas, lära sig, och leka på. Och det är även en rörligheten, ytan, och stimulansen som jag vill ge honom.

Jag menar, ibland hinner jag knappt smälta hans nya framsteg, berömma det, njuta av det, och även skryta om det inför andra innan han gör ett helt nytt framsteg, och ännu ett, och ännu ett till. Och samtidigt som jag älskar att se dessa framsteg, och verkligen längtar tills nästa kommer så känner jag att han gärna får göra lite i ett långsammare tempo. Jag vill kunna njuta av min bebis i 1½ månad till, för efter 1 års dagen är han ingen bebis längre.