Ni som följt min blogg sedan jag var gravid vet att jag skrev brev till den lilla personen som låg i min mage, den där lilla personen som visade sig vara just våran efterlängtade, och fina son Viktor! <3

Tidigare idag fick jag lite nostalgikänsla, och blev sugen på att läsa igenom dessa brev jag skrivit till honom. När jag kom till det senaste / sista och läste rubriken, "Brev till dig i magen 38+4" rynkade jag lite i pannan och började undra om jag skrivit fel - men icke! 

Visst var det så att jag satt här framför datorn bara timmarna innan första värken kom och skrev ett litet brev. Jag skrev om hur efterlängtad han/hon var, att vi var väldigt nyfikna på hur han/hon skulle se ut, och när han/hon skulle bestämma sig för att komma ut. Jag skrev även att vi just den här helgen bara skulle ta det lugnt och mysa, om inte han/hon bestämde sig för att komma just den här helgen. Jag skrev även att jag inte var allt för lycklig för den där snön som än en gång landat på våran mark, men att jag gav Erik massor av beröm som köpt nya, och dyra vinterdäck ifall att det skulle vara isgata när det väl var dags.

Inlägget med brevet publicerades 12:31 fredagen den 11 februari. Slemproppen började lossna lite 19:30 samma dag. Den första värken kom strax efter 23:00 samma dag. Klockan visade strax efter 03:00 natten till lördagen den 12 februari när vi ringde till förlossningen. 04:10 var klockan när vi skrevs in, och de upptäckte att jag gjort hela öppningsskedet hemma och det var för sent för all smärtlindring utan lustgas, men här skulle det inte andas någon lustgas - vi körde utan! 06:52 lördagen den 12 februari föddes våran Viktor <3

Ja, jag tror att våran lilla fina bebis kände på sig allting som jag skrev i det där brevet. Och kanske var det för att jag läste det högt för honom, precis som jag gjort med alla tidigare brev? 

Klockan 06:52 kom lilla Viktor till världen <3 49 cm lång, och 3435 gram tung. Vi är världens stoltaste föräldrar :)

Hejsan Bebis!

Du har aldrig varit en sådan sprattlig liten krabat som tryckt på olika organ, eller nerver, i din mammas kropp så hon fått ont. Någon gång då och då har du allt lyckats, men det har aldrig varit ihållande. Den senaste veckan har du däremot varit väldigt lugn, och jag förstår dig gott och väl, för nu måste det vara riktigt trångt där inne i magen. Men det är bra att du rör på dig med jämna mellanrum, så att både mamma, och pappa, vet att allt är bra med dig.

Du har även lyckats få din mamma att vila i 2 dagar. Men jag tror du märkt hur rastlös hon blivit av att sitta vid datorn, ligga i sängen, ligga i soffan, lösa korsord, titta på tv och lyssna lite på musik. Men det är bra att du sätter ner foten och säger till när det blir för mycket, för annars kan din mamma ha svårt med att ta det lugnt.

Den senaste veckan har du även givit din mamma både mer smärta lite här och där i kroppen. Mest i korsryggen, och i nedre delen av magen. Men lite obehagliga hugg i vänstersida av magen, och en hel del sammandragningar åt alla håll och kanter har du också givit. Och kanske är det ett tecken på att du snart vill komma ut och träffa din mamma, och din pappa?

Din mamma, och din pappa, är i alla fall väldigt nyfikna på vem du är! Vi undrar när du kommer, hur du ser ut, vem du liknar mest, vad du kommer få bära för namn, och en himla massa mer. Vi är så nyfikna att vi knappt kan bärja oss, samtidigt som din mamma är rädd för när det väl sätter igång. Men din pappa är en lugn man, och han vet exakt hur han ska göra för att lugna ner din mamma. Och eftersom även du vet hur du ska göra så måste du ärvt det av din far.

Den här helgen har vi ingenting inplanerat. Och samtidigt som det är väldigt tråkigt, så är det väldigt skönt. Vi ska bara mysa hela helgen, och inte göra några dramatiska insatser. Inte om du inte bestämmer dig för att komma i helgen, för då ska vi åka de 6 milen till Förlossningen så du slipper födas i lägenheten. 

Det tråkiga med att det nu är så pass långt till sjukhuset är att sträckan så lätt blir längre när man har ont, och sedan nu när det är så gott som snöstorm ute. Förra veckan kunde man äntligen gå på marken, och det var så mysigt att höra hur fåglarna kvittrade, och så bestämmer sig snön för att än en gång landa på den här marken. Typiskt. Men det är tur att din papap köpte nya, dyra, och riktigt bra vinterdäck till vintern så det blir inga problem att åka i det här vädret, och din pappa är även väldigt bra på att köra bil. Han vet vad han håller på med!

Nu kommer snart din moster och ska måla din mammas naglar. Det blir lite nya blommor på dem. Så snart får din moster lära din mamma hur man gör dem, eller så får hon bli din mammas personliga nagelfixare. En personlig nagelfixare låter faktiskt ganska så bra, så vi kanske ska köra på den idén?!

Puss och kram, din mamma.

I måndags gick jag en liten kortare promenad tillsammans med min mamma för att förflytta oss själva från min och sambons lägehet, till mammas och pappas hus. En sträcka som tar cirka 15 minuter att gå. När vi kommit ungefär halvvägs fick jag riktigt ont i ryggen, ondare än vad jag tidigare haft.

Min mamma sa bestämt till mig att jag längre inte skulle gå promenader på egen hand, så i tisdags tvingade jag ut min sambo på en kvällpromenad, trots att han arbetat hela dagen och då står i stort sätt alla dessa timmar. Men han följde snällt med mig.

I och med att jag då inte fick mer ont än vanligt tyckte jag igår att jag kunde gå en liten promenad runt omkring lägenheten själv. Sagt och gjort. Men när jag började närma mig ingången till lägeheten kände jag som ett hugg i vänstersidan av magen, ganska så högt upp, och som strålade sig neråt. Nästan som någon tryckte in en kniv och skulle sprätta upp mig.

Jag var tvungen att sakta ner, och i stort sätt stanna, för att smärtan skulle avta lite så jag kunde gå vidare. När jag kom innanför dörren vilade jag ett par timmar så smärtan som då uppstod i ryggen, och i nedredelen av magen skulle avta. Till slut tänkte jag sätta mig i badkaret, men oj vad yr jag blev när jag väl kom i. Hela världen snurrade, och det kändes som jag låg på en båt och guppade på havet. Och jag som är så fruktansvärt båträdd!

Jag reste mig upp för att ta en snabbdusch som resulterade att balansen inte var den stabilaste, och jag fick nästan sitta ner där i badkaret. Efter det blev jag mer eller mindre sängliggandes i cirka tre timmar för att bli av med yrseln. Och idag är den borta.

Men jag undrar var de kom ifrån. Kom den från att jag ansträngde mig och gick en promenad, trots att jag vilade ett par timmar innan den bröt ut? Kom den från smärtan som jag fick, som i och med allt gjorde mig orolig eftersom jag var på egen hand ute på en promenad?

Mitt blodtryck brukar ligga lågt. Det brukar ligga på 100 - 110 / 60 - 65. Men de senaste besöken hos Barnmorskan har blodtrycket legat på uppåt 125 - 135 / 60 - 65, så jag tror inte det är blodtrycket som spökar med mig.

Hejsan Bebis! 

Har du sovit någorlunda bra de senaste nätterna? Din mamma har fått springa på toaletten minst fem gånger varje natt, och det är väldigt mycket med tanke på att det tidigare bara varit en gång per natt, och i enstaka fall två. Och natten till idag mådde jag inget vidare alls. Kroppen kliade, det var varmt, illamåendet stod upp i halsen, och jag tror varken att du eller jag hittade en bra sovställning.

Jag hoppas att både du, och jag, kan sova bra sedan när du är ute, och du får sova i din säng som står färdigbäddad och väntar på just dig! Fast jag kommer nog ha svårt att släppa blicken från dig, men huvud saken är om du sover bra! 

Den senaste veckan kanske du har hört hur din mamma klagat? Ja, med tiden blir det mycket svårare att ta på sig, hitta kläder som passar, göra sådana enkla saker som att plocka upp något från golvet, sitta bekvämt, ligga skönt, och så vidare. Med andra ord så vill jag bara ha ut dig! Jag hindrar dig inte från att vara i magen så länge du själv vill, och tills du känner dig redo för att titta ut, men tänk vad mysigt vi kunde ha det tillsammans med din pappa om du snart valde att komma ut? 

Men din mamma har inte bara klagat den här veckan. Vi har umgåtts mycket med din moster, och skvallrat om både det ena, och det andra med henne! Vi har även färgat hennes underhår i två fina färger, och bjudit henne på paj och kladdkakemuffins. Vi har även umgåtts med din mormor, och morfar, varit hos Barnmorskan för att prata om dig, och lyssna på ditt fina hjärta. Ett besök på Förlossningen har vi också hunnit med, och snart kanske vi får åka in dit för att du är påväg till oss? Vi har idag även tittat ett par timmar på när din pappa spelat nattinnebandy, men att sitta stilla och även sitta på en dålig läktare var ingenting för oss, så vi fick åka hem och vila istället. Din pappas sista match spelas vid 23:45, om de inte kommer till final för då håller det på mycket längre, så kanske hinner vi gå och sova ett par timmar innan vår svettiga man kommer hem? 

De senaste dagarna kanske du har hört att din mamma, och din pappa, inte har kommit allt för bra överrens. Men oftast är det för att vi båda två är fruktansvärt envisa, och båda vill ha rätt. Varken din mamma, eller din pappa, ger sig i första taget - det tar den tiden det tar, eller tills din pappa ger med sig ;) Men då brukar din mamma få dåligt samvete för att han fick ge med sig.

En sak är i alla fall väldigt säker, och det är att både din mamma, och din pappa, längtar väldigt mycket efter dig, och är beredda för att ta emot dig med våra öppna armar!

Puss och kram, din mamma.

Schemat över dagens MVC - besök handlade mest att svara på de frågor som jag undrade över, att prata om tiden efter själva förlossning, och vilka preventivmedel som får användas då man ammar.

Men eftersom jag den senaste veckan har känt tryck och lite småsmärta hit och dit på både mage, och neråt, samt att jag haft en trötthet känsla i höfter och ben, och sammandragningarna har kommit och gått, så började jag med att klaga lite på allt detta. Och min Barnmorska sa att det var helt normalt att man nu började bli trött på den stora magen, och den begränsande rörligheten, så det var tillåtet att klaga. Och att jag även den senaste veckan fått lite tjockare vader, och fötter fick jag en stor klarhet i!

När det gällde preventivmedel under amning så har jag fem olika val, utöver kondom, att välja mellan. Och när jag sorterat bort de jag inte vill ha, så återstår det bara tre stycken. P - stav, Hormonspiral, eller Kopparspiral. Frågan är bara vilket av det som känns bäst? Det är en hård karamell att suga på! 

Sedan var det dags för de vanliga undersökningarna. Vi började på en vikt som visade att jag nu gått upp 16 kilo gram från den dagen jag skrev in mig (20 Juli 2010). Blodtrycket låg idag på 130/65, mitt magmått hade bara växt med en cm, och var idag 35 cm. Bebis hjärtljud låg omkring 138 slag/minut, och lät fint och jämt som vanligt. Sedan kom vi till det momentet av att känna Bebis huvud. Trots att huvudet varit fixerat ända sedan vecka 32, så är det en vanlig sak att göra. Och förra gången var huvudet väldigt svårt att känna för att Bebis åkt ner så långt i bäckenet, och idag låg huvudet så pass långt ner att Barnmorskan inte ens kunde känna hela alls!

Så varför jag den senaste veckan känt mer än vanligt, och att jag dessutom börjat samla på mig lite vätska i benen är inte alls konstigt - eftersom Bebis huvud ligger så pass långt ner i bäckenet är det därför benen börjat stasa och vätskan blir som "fast" i benen. 

Jag är glad för att jag enda sedan jag tog studenten i stort sätt levt i stödstrumpor, för mina fötter skulle vara dubbelt så stora om jag inte använt dessa!

Från 20 Januari - 2011, Vecka 35
Magmått: 34 cm.
Blodtryck: 120/80
Hjärtslag: 137

Från 3 Januari - 2011, Vecka 32
Magmått: 32 cm.
Blodtryck: 110/65
Hjärtslag: 150
Viktuppgång: + 12 kg

Från 9 December - 2010, Vecka 29
Magmått: 29 cm.
Blodtryck: 120/65
Hjärtslag: 142 - 144

Från 11 November - 2010, Vecka 25
Magmått: 27 cm.
Blodtryck: 110/65
Hjärtslag: 125 - 144

Den senaste veckan har jag haft större känningar än vad jag tidigare har haft. Korsryggen har värkt lite, och då mest framåt kvällarna, och även mina höfter och delar av benen har då blivit som bortdomnade. Jag har känt tryck och lite småsmärta hit och dit på både mage, och neråt. Och sammandragningarna har kommit och gått.

Och i samband med att jag börjat känna lite mer 'smärta' i kroppen har min nervositet växt för vad som komma skall. Hur mycket jag än försöker förstå hur ont det kan göra, hur lång tid det kan ta, och vilken kraft som växer fram när man är nära sitt mål, kan jag inte förstå vad det är jag förväntar mig. Och det kommer jag heller aldrig få reda på innan - det får jag reda på när det väl sätter igång!

Men nervositeten för själva öppningsfasen har dock börjat göra sig påmind på nytt. Och samtidigt som det är väldigt dumt att sitta och tänka på hur ont det kan göra, och sedan stressa upp sig i onödan så är det ett faktum. Det kan göra fruktansvärt ont! Att öppna sig cirka 1 cm / timma är en lång, lång tid!

Kanske är det lika bra att förbereda sig på att det kommer göra ont, och så får jag hantera det därefter?! För jag kan nu inte förvänta mig hur det kommer kännas, hur lång tid det kommer ta, eller vart all kraft kommer ifrån. Kanske blir det värre än jag föreställer mig, eller så kanske det blir bättre. Det återstå att se!

Hejsan Bebis! 

Hur har du det där inne i din swimmingpool? Jag kan tänkte mig att det är trångt, men du är väldigt flitig på att röra på dig ändå. Du visar mig hela tiden att du finns där inne så jag inte ska glömma bort dig. Och de senaste dagarna har jag uppskattat det lite mer eftersom din mamma varit så sorgsen.

Mer eller mindre tror jag att du märkt att din mamma till och från har fällt stora krokodiltårar, och haft väldigt svårt för att få någon ork till att göra någonting. Men just då visar du dig påmind där inne i magen, och det känns lite lättare på något sätt. Du får mig att tänka positivt mitt i allt det här negativa, och det är en väldigt bra egenskap!

Trots att din mamma är väldigt nedstämd stundvis, och gladare stundvis nu, så betyder inte det att vi kommer ligga i soffan och proppa i oss massa godis och glass. Nej, nu vet du mycket väl att din mamma måste göra någonting för att skingra tankarna. Så om vi tar det lugnt en dag, så betyder inte det att vi kommer ta det lugnt dagen efter. Men blir det för mycket för dig får du sätta ner foten! 

Men jag ska tala om för dig att det är viktigt att man får prata ut, och framför allt gråta ut, det känns så mycket bättre då. Och trots att det inte blir som din mamma nu tänkt att framtiden kommer att se ut så kommer vi ändå få det bra - det måste vi fokusera på! Vi har gjort något bra mitt i allt det här sorgliga, och hemska.

De senaste veckorna har du börjat puta ut med rumpan något otroligt mycket när din pappa pratat med dig, eller om man nämner honom. Jag undrar vad det är ett täcken på? Igår när din mormor och moster lyssnade på dina hjärtljud började du puta jättemycket med rumpan då med. Så din mamma är väldigt nyfiken på vad du tänker där inne när vi pratar med dig.

Du har även den sista veckan givit mig både värk i korsrygg, och i höfter. Lite småvärk i magen, och ett grymt tryck neråt. Och kanske känner du att det är dags att titta ut? Men än är det inte Februari, så ett par dagar till kan du få vänta, det tycker i alla fall mamma och pappa.

Imorgon ska vi iväg på en liten shoppingrunda. Egentligen skulle det bli en stor runda, men mamma och pappa minskade ner den. Och din mormor säger glatt, 'Ta med alla papper i fall att!'. Ja, din mormor är helt säker på att mamma inte kommer gå med dig i magen fram till 21 Februari. Och kanske har hon rätt?

Puss och kram, din mamma.

För ett par veckor sedan drömde jag om den så kallade 'kommande förlossningen'. Men förlossningen ägde rum i hallen, i det huset jag bodde i som liten. Den ägde även rum mitt på sommaren när alla var bortresta, eller ute på diverse saker, och jag fick en liten pojke i min famn efter en så kallad drömförlossning som inte innehöll någon smärta alls. 

Februari brukar vara en vintermånad, en månad som består av kyla. Och eftersom Bebis är beräknad att komma i Februari måste vi ha någonting i vagnen som gör att Bebis håller värmen när vi ska gå ut på våra promenader.

I flera månader har jag letat efter täcke, kudde, och lakan till just en vagn, men utan framgång. Men för drygt en månad sedan hittade jag en internet sida med just täcke, kudde, och lakan till vagn. Och meningen var att jag skulle beställa det just i helgen. Men jag har börjat tveka. En åkpåse kanske är bättre? 

Samtidigt som vintern och kylan sakta men säkert börjar försvinna så känns det smidigare med ett täcke just av den anledningen. Men åh andra sidan är åkpåsen 1 meter lång och kan därför användas nästa höst / vinter när det börjar bli kyligare, eftersom den även går att använda till sittande barn. 

Så vad är bäst - täcke, eller åkpåse?

Hejsan Bebis!

Idag är det den 21 Januari, och du är beräknad att titta ut och vara i din mammas, och din pappas, famn den 21 Februari. Och kanske är det så att du väljer att komma just det datumet, om exakt en månad? Men du kan även komma inom två veckor likaväl som det kan dröja sex veckor innan du är här. Men både mamma och pappa vill ha ett Februaribarn, så du får gärna hålla dig inom ramarna.

Samtidigt som både din mamma, och din pappa, vill ha dig här ganska så snart för att vi är så nyfikna och längtar efter dig, vill vi att du ska komma ut den dagen du är redo! Så jag hoppas att du har det bra där inne i din swimmingpool som dessvärre bara blir mindre, och mindre för dig.

Imorse tömde en sköterska din mamma på lite blod - två rör. Och trots att din mamma är väldigt rädd för nålar och knappt kan titta när de sticker henne i fingret, fast man då inte ner nålen, så lät hon sköterska röra på nålen för att hitta blodkärlet hon stuckit i. Men det hjälpte inte, så hon fick sticka om. Och där satt din mamma med tänderna i läppen, försökte slappa av, en tom mage som skrek efter frukost, ett illamående som satt i halsgroppen, och ett huvud som snurrade. Men din mamma tänka på dig, och den dagen du ska titta ut kommer det göra mer ont än när de sticker in nålar för att ta prover, så det gick över förväntan bra. Nu ska vi bara vänta på provresultaten och hoppas att mamma inte har någon graviditetsklåda, lever - eller gallbesvär som gör att kroppen kliar.

Du vet om att din mamma har lite svårt för att sitta stilla längre stunder, och är väldigt gärna uppe och går och pysslar. Men den senaste veckan har det blivit lite svårare. De där enkla sakerna som att stoppa i en kontakt i eluttaget nere vid listen, att plocka upp en krona man tappat på golvet, eller att tvätta bort sminket vid ett kanske lite för lågt handfat är inte så lätt längre. Ibland tänker jag att det går fort, så jag kan göra det lite snabbt, men när jag väl börjar känner jag att jag kommer "klämma" dig, och då får jag komma på en annan lösning.

Men det är egentligen bra att du är i magen så att din mamma kan komma på lite lösningar, för sedan när du är ute så kommer hon ändå få fortsätta med att komma på lösningar. Allting går inte tillbaka till hur lätt det var innan bara för att du bestämt dig för att titta ut. Och visst är det bra att få använda hjärncellerna, och bara ta det där viktiga och strunta i resten när man inte kan, och när man inte orkar? 

Men jag tror inte riktigt du tror på de där orden eftersom du vet att din mamma lätt klättrar på väggarna om hon är stilla för länge, eller inte kan göra det hon vill. Men nu när du är i magen gör du mig påmind. Du trycker, vrider, vänder, sparkar och slår där inne i magen när du är inte är med på notorna. Du är snäll som redan nu tänker på din mamma! <3

Och vill du veta planen för helgen? Den är att bara mysa och ta det lugnt. Så vi får se om både du, och din pappa, kan hålla mamma på plats. Men det tror jag allt. Mys med de två bästa säger mamma inte nej till i första taget! Okey, bortsett från att det ska städas så ska vi bara mysa :)

Puss och kram, din mamma.

På dagens MVC - besök skulle vi skriva ihop en sammanfattning om hur jag tyckt att graviditeten varit, och även hur jag tänker när jag hört ordet 'Förlossning'.

Och egentligen ska jag inte klaga alls på min graviditet! I början hade jag illamående i stort sätt varje morgon, som däremot försvann framåt lunch - tid. Omkring vecka 20 fick jag problem med bäckenet och införskaffade mig då ett stödbälte som fick smärtan att försvinna. Men nu på slutet när det börjat bli tungt, och jag inte längre kan göra det jag vill kunna börjar det bli jobbigt. Men det är juh det som hör till när man närmar sig målet på resan :) 

Jag hade även en del funderingar som jag var tvungen att ta upp. Det första var de där järntabletterna som har fått mig att må lite dåligt, och eftersom jag inte kände att jag behövde ta dem så slutade jag. Men för att vara på den säkra sidan tog vi och kollade värdet - och nej, jag behöver inte börja på nytt med dem!

Sedan frågade jag även omkring mitt illamående och matlusten som försvunnit. Och min Barnmorska sa att det lätt kan bli så mot slutet när man har en stor mage och det inte får plats så mycket i magsäcken. Men att det är viktigt att jag äter vanlig mat, i den mån som jag får i mig, och inte slutar helt med det och bara livnär mig på smörgåsar.

Jag frågade även omkring min klåda som mer eller mindre har plågat mig i omkring tio dagar. Och för att vara på den absolut säkra sidan skrev hon ut en remiss till Vårdcentralen, och Lab, då jag imorgon ska ta prover för att se så det inte är någonting som spökar. Varför proverna inte kunde tas nu på plats är för att man måste ta dem på fastande mage.

Vi tog även blodtrycket, som dessvärre låg på 120/80 idag. Högt, men inte farligt. Vi mätte magen till ett mått på 34 cm. Och vi lyssnade på Bebis hjärtljud som idag låg på 137 slag/minut. Vi tittade även hur Bebis låg, även att vi redan visste att han/hon fixerat sig. Och precis som jag trodde så låg han/hon med huvudet väldigt långt ner i bäckenet, och det förklara det tryck jag känner mer eller mindre varje dag.

Från 3 Januari - 2011, Vecka 32
Magmått: 32 cm.
Blodtryck: 110/65
Hjärtslag: 150 slag/minut
Viktuppgång: + 12 kg

Från 9 December - 2010, Vecka 29
Magmått: 29 cm.
Blodtryck: 120/65
Hjärtslag: 142 - 144

Från 11 November - 2010, Vecka 25
Magmått: 27 cm.
Blocktryck: 110/65
Hjärtslag: 125 - 144

Min mamma är så söt. I höstas kom hon på idén att hon skulle sticka något klädesplagg till våran lilla Bebis, och drog därför med mig till en av garnaffärerna i stan för att titta på mönster. Jag fastnade ganska snabbt för ett mönster, och min mamma fastnade för samma.

Men eftersom vi ville att Bebis ska kunna använda den flitigt och inte växa ur den så fort så valde vi att hon skulle sticka den så Bebis kan ha den på sommarkvällar och mot hösten då det börjar bli kyligt ute.

I veckan fick jag med mig den färdigstickade tröjan hem, och jag bara älskar det lilla motivet - så himla söt! Och eftersom det blev garn över hade hon även påbörjat ett par söta små strumpor till. Min söta lilla mamma! <3

Från och med nu går de flesta på kontroller en gång i veckan eller varannan vecka. Är detta din första graviditet har barnet förmodligen fixeras sig i bäckenöppningen nu. Magen sjunker ner och det blir lättare att andas men du kanske behöver kissa oftare.

Nattsömnen blir ofta avbruten då du behöver ändra läge med kroppen. Det kan hända att du även drömmer mycket och att drömmarna är ovanligt livliga. Många är de tankar som du bearbetar inför förlossningen och den nya familjen.

Från och till under den närmsta veckan har det kliat på min kropp. Lite på benen, lite på armarna, lite i huvudet, lite på magen, lite på ryggen - lite här och där med andra ord. Och det är inte så speciellt sexigt att ha rivmärken över hela kroppen. Visst, det är som en tatuering gjord av mig själv, men det är fortfarande inte speciellt sexigt.

Klådan har oftast kommit kvälltid, och speciellt då det är dags att krypa ner i sängen. Men den har även infunnit sig dagtid, trots att jag inte tänkt på det sådär jättemycket. Och eftersom jag sköter om min kropp väldigt noga och smörjer in den med hudkräm efter var, eller varannan, dusch kan det inte vara så att min kropp är torr.

Så igår sökte jag på internet om klåda under graviditeten. Och till svar fick jag att det kallas graviditetsklåda och ungefär två av hundra gravida kvinnor får just detta i sen graviditet, men att det brukar avta tre veckor före beräknad förlossning.

Klådan dyker oftast upp under kvällstid, men sätter sig främst i handflator och fotsulor, därav jag inte känt någon klåda alls. Det står även på sidan att man kan få klådnedsättande medicin om det då kan konctateras att det är klåda, och inte är någon allergi, hudsjukdom, gallstens besvär, eller leversjukdomar. 

Men, det står även det att klådan inte är farlig för mamman alls. Men det kan ha en verkan på barnet och leda till för tidig förlossning, eller syrebrist.

Så trots att jag ska till MVC på torsdag ska jag ringa dem imorgon och höra vad de tycker. Om jag kan vänta tills på torsdag, eller om de vill att jag ska titta in tidigare? Kanske vill de även ta några prover för att utesluta både det ena och det andra? För vad jag vet har jag inte bytt några hygienartiklar, tvättmedel, eller ätit någonting som jag inte tål.

Hejsan Bebis! 

Hur mår du där inne i magen? Jag har en känsla av att du tycker det är bra eftersom din mamma är väldigt duktig på att "vagga" dig om dagarna då hon har väldigt svårt för att vara still i långa perioder. Men nu måste hon tyvärr börja lugna ner sig efterdom magen sjunker, och du trycker dig neråt så det värker i höfter och rygg om jag anstränger mig för mycket.

Just nu sitter vi och lyssnar på den låten jag spelat mest under graviditeten, och även den låten som kommer bli just din låt eftersom den kommer att spelas på ditt dop när den dagen kommer. En lugn, och fin låt, som jag tror att du tycker om eftersom du brukar lugna ner dig där inne i magen när vi spelar den för dig. Och den gör faktiskt mig lugn också, och det är bra nu när vi har städat och haft oss hela förmiddagen, och precis kommit hem med veckas storhandling av mat.

Igår var vi på våran första Föräldragruppsträff, och det var ganska så roligt. Människorna som går i våran grupp är allt ett glatt gäng, så jag tror vi kommer att trivas bra med dem allihopa! Och i gruppen är mamma och pappa beräknade att få dig först, så vi får se om du är den första utav oss sju par som ser världens ljus med dina små ögon.

Jag pratade även lite med mormor igår om den kommande förlossningen. Och eftersom det är genom en väldigt trång gång du ska komma ut är din mamma lite nervös för den där smärtan, och även ifall någonting skulle hända med dig så sjukhuspersonalen måste göra någonting akut som kan göra din mamma stressad så du mår ännu sämre. Men din mormor svarade mig, 'För det första är kvinnokroppen skapad för att föda barn, så det kommer du klara galant. Och för det andra så vet personalen bäst, så du ska inte stressa upp dig, och absolut inte nu i förväg'. Och jag vet att din mormor har rätt! 

Och om hon har ännu mer rätt så vet hon även vad du är för någon liten filur där inne, och hon vet även om när du kan tänkas komma. Och jag hoppas faktiskt att hon har rätt i när du tänker titta ut. Mammor brukar veta bäst, så jag håller mig till mormors tankar och spekulationer.

Jag och din pappa har även tagit fram de där namnlistorna nu, så nu ligger de på köksbordet. Och varje gång ögonen hamnar på listorna så fastnar vi för ett namn och så känner vi lite på det. Mest om det skulle vara ett namn som vi skulle vilja döpa dig till. Vi känner att det är dags att vi börjar "rensa ut" de namnen som vi inte skulle kunna tänka oss så vi inte har allt för många namn som snurrar i huvudet på oss när du väljer att titta ut. Men kanske är det så att inget namn passar, utan vi kommer på det när vi tittar på dig? Det återstå att se.

Ikväll har vi tänkt att bara ta det lugnt och mysa. Vi ska se på Lets Dance, och äta gott hela kvällen. Och jag tror inte att du säger emot det! Du brukar tycka om det din mamma stoppar i sig, så blir du som din mamma när du kommer ut så blir du ett riktigt gottemonster! <3 

Puss och kram, din mamma.