Enda sedan i torsdags kväll har pappa frågat mig en och samma fråga vid ett flertal tillfällen. Frågan har alltid besvarats med samma svar. Frågan och svaert passade bra ihop, och till slut förstod pappa att jag inte hade ångrat mig och att jag trots alla men och pollenallergi skulle följa med.

Klockan 07:30 under lördags morgonen vaknade jag helt klarvaken och bara väntade på att klockan skulle gå så att jag snart fick gå upp och göra mig beredd på en resa som jag sent skulle glömma. En resa som innebar fart, skrik, damm och skogsturer.

Jag skulle följa med min pappa på det första rallytävlingen sedan jag var liten. Spänd och uppe i varv hela morgonen kom vi till plats och bil efter bil körde förbi oss. När vi insåg att sträckan inte hade mycket att ge oss så bytte vi, och som en biltjuv körde pappa ungefär 40 km/h för fort.

Utan en skymt utav polisbilar eller poliser kom vi till nästa sträcka som var en heldundran sträcka. Dammet kröp in övrallt och mitt hår kändes som sandpapper och allt som tuggades i min mun var småstenar. Det var en spännande dag och jag tog min absolut skönaste dusch någonsin när vi klivit innanför dörren.

En gång i tiden var min pappa med i rallytävlingar. Farten sitter kvar och det är sällan han kör i hastigheten som anges längs vägen han passerar. Hans fart, äventyr och brinnande känsla för rally har fört över sig på mig. Och det är väldigt sällan jag håller hastigheten som anges längs vägen.

Är rallyförare en karriär, eller är det bara en hobby som jag skulle kunna börja med?

/Miss M.

/Miss M.

Ibland tvekar viskningarna ..

/Miss M.