Jag har hittat honom. Från ingenstans lös han upp min dag och fick mig att tänka till. På en minut hade jag bestämt. Det skulle vara han. Och han stod kvar och log mot mig. Där fann jag min förebild.

När någon har frågat mig om vem min förebild är har jag oftast fått svarat med de där tre orden. Jag vet inte. Enda sedan jag varit liten har jag inte haft en aning om vem som skulle kunna bli min förebild. Efter 19½ år hittade jag min förebild. Han som vairt så nära mig hela livet. Min farfar.

Den 6 mars fyller han 99 år. Han är glad och han är lite virrig. Han går i sin egna värld och han drömmer. Han går utan problem och sitter sällan still. Hans syn och hans hörsel har försvunnit, men lite är det kvar. Han har varit med om mycket och även om det känns som han levt ett lätt och roligt liv. Levde han under en svår tid.

I hans, snart 99 åriga liv har han varit med om den ena saken efter den andra. Ena hemsk och ena glad. Den ena dagen har inte varit den andra lik. Och han ser jag upp till.

/Miss M.