Som en bok fylld av ord
Som jag aldrig förstod
Som en gåva i vackert förband
Åh, som en bro till min själ
Som betrodde dig väl
Så förtrollad jag var när du vann
Så underbar du var

Men allt du ville va
Var en gåta utan svar
Som jag grubblat alla dar
Men allt du blev till slut
Var en hjälte utan mod
Som du inte ens förstod
Var det värt att se mitt hjärtas blod

Du var fri som en våg
I ditt hjärta det låg
Ingen önskan att stilla ditt jag
Men när du rörde min kind
Då blev kärleken blind
Och jag drunknade djupt i ditt hav
Så underbar du var

Men allt du ville va
Var en gåta utan svar
Som jag grubblat alla dar
Men allt du blev till slut
Var en hjälte utan mod
Som du inte ens förstod
Var det värt att se mitt hjärtas blod

Åh, så underbar du var

Men allt du ville va
Var en gåta utan svar
Hur blev du så underbar
Men allt du blev till slut
Var en hjälte utan mod
Som du inte ens förstod
Var det värt att se mitt hjärtas blod

"En krona i burken om du svär". Ja, hur många har inte haft det som en regel under barndomen?

Jag kom på den fantastiska idén inatt, runt klockan 03. Jag tycket idén var jättebra med tanke på att min pojkvän svär ganska mycket. "Pengarna kommer bara trilla in" intalade jag mig själv.

Nyss låg vi i sängen och spelade mobilspel. Jag spelade QuadraPop, och innan jag visste ordet var min spelomgång slut.

Mikaela: Helvete! Åh, nej.
Erik: En krona i burken.
Mikaela: Men va faan.
Erik: Två kronor i burken.
Mikaela: Två kronor? Faan!
Erik: Nej, tre. Nu är det inte många svordomar kvar innan vi kan äta Kina - mat för pengarna.

Lång rosa tröja (Ny) - BikBok
Långt rosa linne - JC
Jeans treggings med dragkedja vid vristen - H&M
Smycken - Guldfynd
Lillasysters glasögon - Synsam 

+ min sötnos kissungen!

Erik: Du är en nöt. En schweizernöt. Det är den godaste chokladen som finns!

Oh, right?! När blev schweizernöt choklad?

Vinsten består av ett mineral - startkit från E.L.F Cosmetics. Deras smink är 100% mineralbaserat.

Startkitet innehåller:
- 2 mineralfundations
- Mineralconcealer
- Mineralrouge
- Borste för mineralfundation
- Rougeborste
- Necessär

Vinnaren får välja mellan färgerna light och warm på startkitet.

För att vara med och tävla:
- Skriv ett blogginlägg som endast handlar om denna tävling, och länka där både till http://makeupartisten.blogg.se och till http://www.eyeslipsface.se/
- Om du lämnar en motivering till varför du borde vinna så får du en extra lott i tävlingen!
- Skriv sedan en kommentar till det här inlägget, att du är med och tävlar. Glöm inte att lämna din mailadress.

Tävlingen avslutas onsdagen den 3:e mars kl. 20.00.

Jag är med och tävlar hos Andréa för att jag aldrig har prövat mineralsmink och skulle väldigt gärna vilja göra det. Min hud är väldigt känslig, och även fet och behöver därför andas väldigt mycket mellan varven av smink. Mineralsmink är bra för huden för att det låter huden andas på ett annat sätt. Men tyvärr kostar mineralsmink efter hur bra det är, och min plånbok tycker inte direkt om summan. Men vinner jag och får pröva produkten, och den är så bra som alla säger så är det något som jag verkligen kommer att satsa på. 

.. från Nelly och Bubbleroom

Snygging nummer ett!

Jag tycker att Katie är en väldigt bra skådespelerska som går in i sina roller. Men Katie är inte bara skådespelerska, hon är även en sångerska. Och kanske kommer hennes röst ifrån hennes pappa som under 1970 - talet var en stor popmusiker.

Jag tror att hennes vackra utseende kommer från hennes fotomodell till mamma, Sherry Williams.



Filmer och serier i urval:
Sex, love and secrets > 05
Click > 06
When a stranger calls > 06
Black Christmas > 06
Supernatural > 07 - 08
Taken > 08
Harpers Island > 09
Melrose Place > 09 - 10

Lång tshirt / tunika med "nitar" - Lindex
Långt vitt linne - Gina Tricot
Leggings - VeroModa
Smycken - Guldfynd / Glitter

Jag ser det snöar, jag ser det snöar.

På alla hustak ligger ett tjockt lager med snö. På alla gator arbetar plogbilarna för att det ska bli lättare att ta sig fram för andra trafikanter. Och från himlen kommer det ännu mer snö, och ännu mer.

Här hemma hos familjen Lindebrand går fläkten för fullt för att inte täppas igen av snön som landar på taket, det bankar på hustaket - det branta hustaket, och utanför fönstren rasar det ner snö från taket.

För ett år sedan höll bönderna på i sina åkrar. Och tittar vi ut nu är det långt kvar tills dessa bönder få ge sig ut. Inför Vasaloppet är det för lite snö. Men tittar jag ut genom mitt fönster, och över hela Vimmerby finns det en överkonsumtion av snö - bara att komma och hämta liksom!

Jag längtar till våren. Till att ta på mig skinnjackan alldeles för tidigt men för att det ser så snyggt ut och ta på mig klackisarna. Men jag längtar mindre till all tö och all flodmängd som kommer bildas utanför mitt hus. Kanske lika bra att bygga en flotte?

Egentligen är det fashinerande hur allting kan skilja från år till år. Egentligen är det ganska lustigt.

Under loppet av 6 veckor har jag haft magsjuka, förkylning, feber, halsont, hosta och lätt bihålsinflammation. Jag kallar det inte för någon bra start det här året, men det kanske vänder och jag får fortsätta 2010 sjukfri - det hoppas min familj på.

Jag som är en sprallig och positiv tjej kan inte riktigt acceptera när sjukdomarna attackerar mig och tvingar mig vara sjuk. Jag vet om att alla blir sjuka, men varför just jag? När jag blir sjuk får jag ångest, gråter och hyperventilerar. Jag arbetar inte med min sjukdom - jag arbetar emot den. 

Varför är vissa saker svårare att acceptera än andra?

T-shirt från Gina Tricot, 99:-
T-shirt från Gina Tricot, 99:-
(Den sista - Alla Hjärtans Dags present till mig)


Lång t-shirt / tunika från Lindex, 199:-
Svart nagellack från Lindex, 50:-
Hello Kitty läppglas från H&M, 15:- (30:-)

Igår hade jag och mina vänner en mysig fredagskväll med bra tv - program. Vi tittade även på en serie som bestod av 13 avsnitt. Vi skulle se två avsnitt varje fredag, men igår blev två avsnitt sex. Jag blev uppskrämd och rädd av serien och bad min lillasyster att sova tillsammans med mig i dubbelsängen, och tveka gjorde hon inte.

När vi strax efter 00:00 kom hem var det ingen hemma. Och jag började leta efter min katt. Jag hörde honom, men jag kunde inte hitta honom. Jag satte mig ner på golvet i hallen och ropade. Rätt som det var kom han upp bakom mig i full fart. Jag skrek och min katt sprang och gömde sig igen.

När våra föräldrar kommit hem berättade vi om serien som skrämt upp oss. Pappa bara skrattade och tyckte vi var mesiga - och ja, det var vi också. När vi väl kom i säng och släckt lampan för att sova började min syster prata lite om serien. Jag bad henne att inte prata om den och sedan la vi oss till rätta med ansikterna mot varandra, och jag med ryggen mot dörren.

Min syster rycker till och skriker, 'Mikkis, tänd!!!!'. Jag vänder mig snabbt mot dörren där min pappa kommer nerhukad och gör ett lustigt ljud, och för en sekund tror jag att mitt hjärta stannade.

När serien Harpers Island kan skrämma mig såhär förstår jag varför jag mesta tiden satt under filten när vi tittade på Paranormal Activity.

I vårat kök har vi en skärbräda i trä som är gömd under köksbänken. I skärbrädat finns det en skåra som gör det lättare att dra ut och in skärbrädat när det är dags för användning, eller när det är slut på använding.

I den där lilla skåran bukar oftast all saft från frukter samlas, och det brukar resultera i att saften åker ner på golvet. Eller rättare sagt, droppar ner på golvet.

Igår skaar jag en saftig apelsin. Och som förväntat rann saften till skåran, och sedan droppade det ner på golvet. Jag tog tag i disktrasan och började torka upp på golvet när jag kände en droppe i huvudet. Men först kunde jag inte förstå vad det var, men sedan kom jag på det - apelsinsaften!

Om jag hade tänkt till en sekund längre när jag tog disktrasan så skulel jag börjat torka bort saften i skåran, och inte saften på golvet.

Men vadå, apelsinsaft i håret kanske gör nytta?

Min lillasyster använder linser för sin dåliga syn. Och jag har aldrig varit intresserad av dem tidigare, men har man haft en tråkig och långsam dag förändras tycket om linser ganska snabbt.

Mikaela: Men, tar du ut linserna?
Veronika: Ja.
Mikaela: Men ska du byta idag, eller vad?
Veronika: Nej, men jag har fått klor i de.
Mikaela: Får jag känna?
Veronika: Visst.

Min lillasyster sträcker sig fram till mig och lägger ena linsen i min hand, och strax därefter kommer den andra linsen som precis tagits ut från hennes öga.

Mikaela: Åh, vad gelé den var!
Veronika: Hahaha.
Mikaela: Men den var juh det.
Mamma: Mikaela, skulle du inte fixa sallad?
Mikaela: Jo. Vill du ha linser i?
Mamma: Hahah. Ja, lägg det i din.
Mikaela: Men känn! Värsta fräna juh.

Två sekunder efter utbrister jag: Åh, de sitter fast i varandra. Faaaaan, vad coolt!

Det var väldigt många år sedan jag och min familj fick vara med om en riktigt vit vinter. Men 2009 gav oss tillbaka den vita vintern, med snöflingor varje dag.

Idag är det den 9 februari och det snöar fortfarande utanför varje fönster i huset. På baksidan av huset är det en hel hög med snö - helt orörd snö! Och utanför mitt fönster ligger det höger från skottningen som vi fått göra var och varannan dag.

Varje morgon jag drar upp mina rullgardiner hoppas jag på att mötas av en sol som smälter ner högarna. Men inte för fort så det blir en vattensamling, men lite i taget. Men varje morgon ligger snön kvar.

Nu längtar jag till våren. Ta på min skinnjackan och klackskor.
Ge mig lite vårtecken.
 

 

I was aiming for the sky, ended up flat on the ground
But once again the sun is rising, I better keep on walking
Keep on walking

I have a long road ahead of me
It’s cloudy and dark ahead of me
Will I ever get through to the end?
Been down this sling so many times before
And I told myself I would do it no more
Now I’m back on the same road again

I was aiming for the sky, ended up flat on the ground
But once again the sun is rising, I better keep on walking
Keep on walking

was aiming for the sky, ended up flat on the ground
But once again the sun is rising, I better keep on walking
Keep on walking

There’s some twists and turns I’ve gotta clear
But when I’m done the end will soon appear
I can leave my troubles behind

I was aiming for the sky, ended up flat on the ground
But once again the sun is rising, I better keep on walking
Keep on walking

I was aiming for the sky, ended up flat on the ground
But once again the sun is rising, I better keep on walking
Keep on walking

I never stopped believing
I know what I should do, just let the light guide me through

I was aiming for the sky, ended up flat on the ground
But once again the sun is rising, I better keep on walking
Keep on walking

I was aiming for the sky, ended up flat on the ground
But once again the sun is rising, I better keep on walking
Keep on walking

I was aiming for the sky, ended up flat on the ground
But once again the sun is rising, I better keep on walking
Keep on walking

I was aiming for the sky, ended up flat on the ground
But once again the sun is rising, I better keep on walking
Keep on walking

I gårdagens Besatt handlade om två nya individer. En man och en kvinna.

Mannen led av rädsla för hår. Han drog bort allt hår han hade på kroppen. Ett litet hårstrå kunde förstöra hans dag. Han hade hellre sår som blödde än hårstrån i ansiktet. Han hade även ett tvång att alltid räkna till 5. Och han har lidit av sjukdomen sedan han var 5 år.

Han hade en fru och ett barn. Han var rädd för att hans dotter skulle få lida av hans sjukdom senare och ville verkligen försöka bli av med sjukdomen. Hans fru försökte stötta honom (han var inte lätt att försöka stötta).

Han skulel få hjälp i 12 veckor med sina tvång, men efter halva tiden bröt han. Han klarade inte av det. Men han blev mer öppen, och han var inte "besatt" på samma sätt längre. Och nu jobbar familjen på en fortsatt framtid.

Kvinnan hade en stor rädsla inför allting som kunde leda till döden. Hon vågade inte städa för att hon inte vågade använda städprodukter på grund av kemikalerna. Hon vågade inte köra på motervägen i fall det skulle ske en olycka. Hon var rädd för att vara vaken för att hon plågades så mycket.

Hon hade man och barn. Hennes barn led av Autism, och ibland klandrade hon sig själv för att sonen fått sjukdomen. Och när det blev för mycket att tänka på fick hon panikångest. Hon hyperväntilera, fick hjärtklappning och yrselattacker.

Innan hon fick sin son fick hon missfall. Sjukhuset lät henne behålla kvarlevorna, och de har legat i frysen sedan dess. I 7 år har hon haft kvarlevor från sitt misstall i en brun papperspåse. Och hennes man har accepterat det.

I 12 veckor fick hon hjälp att komma över hennes rädslor. Hon körde på motorvägen, hon pratade om sitt missfall och hon hade även en begravning. Och nu är hon inte längre rädd på samma sätt. Hon vågar åka på motorvägen nu, och hon vågar städa. Nu lever hon för sin familj.

Jag förstår inte hur ett sjukhus kan låta än behålla kvarlevorna från ett missfoster? Skulle hon ha fått hjälp direkt kanske hennes rädsla och tvång inte skulle ha gått så långt.

Så lätt som en plätt har jag plitt en plutt,
så lätt som en plätt kan jag ta ett skutt,
högt opp i taket och sen ner igen
och så opp igen, och så ner igen.

Ja, så lätt som en plätt har jag plitt en plutt,
jag kan sjunga en liten truddelutt
om allt som är kul i en pyssling liv
och allt som är små pluttars tidsfördriv.

Så lätt som en plätt har jag plitt en plutt,
ett stackars litet eländigt skrutt.
Men tack vare det har jag fått en vän.
Vem vet om jag sen vill bli stor igen?
Vem vet om jag sen vill bli stor igen.

Igår testade jag mina bakkunskaper. Sockerkaka, paj och chokladbollar går som en dans när det är det som ska bakas. Men igår testade jag något nytt, någonting som jag aldrig gjort tidigare, men som är riktigt gott. Semlor.

Men om vi bortser från att det var mjöl mest på mig och på golvet, och att jag inte kan beräkna hur mycket en lite bulle jäser på 30 minuter så gick det bra. De blev väldigt stora med tanke på min dåliga kunskap om jäsning, men de såg väldigt fina ut.

Typiskt nog vaknade jag inatt med feber och en värkande hals. Och enda gången jag kan äta någonting utan den enorma smärktan och sedan få ner biten i magen är när en värktablett gjort susen.

Vad ska jag nu göra med alla semlor? Hela min familj kommer äta upp de, och jag får inte ens smaka.

PS. Det skulle bli 14 semlor, men jag fick bara 8. Förstår ni hur stora de blev då?