Bland det värsta som Viktor vet är att hicka. Han har hicka i minst tio minuter, och när han själv upptäcker att den aldrig tar slut blir han jättearg, och skäller på den. Men när han märker att det inte hjälper att skälla på den ändrar han sig och vill att vi andra ska tycka synd om honom, och då kommer den berömda underläppen fram. Och visst kan vi inte göra annat än att tycka synd om honom, för hicka är både obehagligt, och det gör ont. 

Men han är så himla söt när han ligger och flaxar, och skäller, till att ändra sig och bli ledsen för att den aldrig försvinner, och putar ut underläppen. Mitt lilla hjärta <3

Strax efter att vi kom hem från BB fick vi lära oss att det var bra att ha barn på mage minst tio minuter om dagen för att de skulle träna upp musklerna i nacken. Och Viktor har från första stund varit en riktig stark kille, men huvudet är hos honom, som hos många andra, för tungt att hålla uppe själv.

Så vi började ha honom på mage ett par minuter om dagen, så länge som han själv hade ork. Och ibland demostrerar han efter ett tag och skriker tills man vänder honom till rygg. Men ibland ger han bara helt och hållet upp, och då ser det ut på andra sätt.

När Viktor fick problem med sin mage kom det som en smäll på käften ungefär. När jag ammade honom hade han inga problem med magen alls, men eftersom vi ganska så försiktigt började testa ersättning vid sidan av amingen tänkte vi att hans mage nog skulle vänja sig. Men icke.

Nu när vi haft en liten kille med magknip till och från i ett par veckor har vi börjat lära oss olika knep för att han ska slippa ha ont, slippa skrika halsen av sig, och vi ska slippa höra ett ihållande skrik som ger oss huvudvärk. I början var det enda sättet att antingen lägga honom på mage tills han tröttnade, eller vagga honom. Men snabbt gjorde han vaggningen till en vana, och nu är det svårt att få bort den.

Så fort han ska sova, och inte kan somna på egen hand så fort mängden i flaskan är slut, så är det bara att sätta igång med den där vaggningen. Och det är inte ens lönt att försöka sluta innan han somnat tillräckligt hårt, för då vaknar han.

Men nu har min sambo även kommit på att Viktor blir väldigt lugn om han får ligga i våran säng, med någon av oss tätt intill sig, som även håller om honom. Han lugnar ner sig, kopplar av, och även somnar. Och oftast får antingen jag, eller min sambo, en liten powernap i samma veva.

Och att lägga sig i sängen är betydligt mycket bättre än att sitta / stå och vagga killen till sömns i över en timma. Men förr eller senare, och gärna väldigt snart, måste vi få honom att somna i egen säng. För juh större han blir, juh svårare kommer det att bli.

Igår kväll hade jag, och min sambo, en liten skrikig kille. Eller, han var kanske snarare mer gnällig och var inte nöjd med saker längre stunder. Ett tag trodde vi inte ens att han skulle somna, men efter målet vid 22:30 så somnade han.

När jag sedan vaknade av hans gnäll vid 03:18 klev jag upp ur sängen för att duka fram allt som behövs för att blanda hans mat. Men när allt var framme så var det riktigt tyst från sovrummet, och när jag tittade på Viktor så låg han bestämt och sov. Och inte ville jag väcka honom.

Nästa gång jag vaknade av hans gnäll var en timma senare, och då ville han ha mat. Och när mängden i flaskan var slut, somnade han direkt, och då var klockan 05:00. Sedan vaknade han inte fören vid 09:30 för att äta nästa mål.

Så idag har Viktor haft en utvilad mamma, och även en utvilad pappa! :)

Idag blir min solstråle 1 månad gammal <3

Än så länge har vi firat den med gipsavtryck i ren demostration,

och nerspydda kläder. Men kommer fortsätta med god mat,

tårta och Melodifestivalen med massa mys! :)

Natten mellan onsdag och torsdag bestämde sig Viktor för att inte somna om efter hans första nattmål. Nej, att han mamma var jättetrött och vandrade runt som en zoombie i lägenheten brydde han sig inte om.

Så fort jag la ner honom i sängen började han gnälla, och det där gnället blev högre och högre, och till slut började han småskrika och då var det bara att ta upp honom igen. Han fick även hicka, och det är det värsta han vet, och då börjae han oftast panikskrika efter ett tag.

Vanligtvis brukar vi bara behöva vagga Viktor lite till sömns, och sedan kan man 7 av 10 gånger lägga honom i sängen och han somnar. Men det gick inte heller. Hans ögon var så stora som de bara kunde bli, och även att vi vandrade runt i en kolsvart lägenhet så hittade han många saker att titta på. Till slut somnade han efter 2½ timma.

Och gårdagen spenderade vi hos Viktors mormor, morfar, och moster, där han fick mycket uppmärksamhet från alla håll och kanter - vi myste, vi lekte, vi dansade, och en massa mer! Och jag fick även sova 1½ timma :)

Idag var det dags för att mäta, och väga lill killen igen. Eller ska jag säga stora killen? Ja, han växer snabbt, och vikten bara ökar, och ökar hela tiden!

Men det var inte bara mätning, och vägning som stod på schemat. Även en läkarundersökning. Jag minns hur Viktor avskydde läkarundersökningen på BB. Han tyckte nog läkarna var allt för elaka när de pressade och rullade han höfter. Han grät, och blev helt hysterisk. Men idag gick det jättebra, och han gjorde inte alls ett endaste litet ljud ifrån sig! Han tyckte nog bättre om den här läkaren :)

När läkaren var klar var det dags för vägningen. Jag sa till BVC - sköterskan att han nog vägde i alla fall 4 kilo gram. Och när hon placerade Viktor på vågen visade den 4450 gram. Och när det sedan var dags för att se hur mycket han växt så har han blivit 5 cm längre sedan han föddes, och är nu 54 cm lång.

Min lilla kille bara växer, och växer! <3

Födelsevikt (12 Februari): 3435 gram. 49 cm lång.
Utskrivningsvikt (15 Februari): 3200 gram.
Första BVC - vikten (18 Februari): 3320 gram.
Andra BVC - vikten (22 Februari): 3380 gram.
Tredje BVC - vikten (1 Mars): 3760 gram. 52 cm lång.
Fjärde BVC - vikten (10 Mars): 4450 gram. 54 cm lång.

Hejsan Viktor! 

Idag är du 25 dagar gammal, och bara det säger hur fort tiden går! Men samtidigt så känns det verkligen som du alltid har varit med i våra liv, och kanske är det för att vi har förberätt oss i nio månader innan du tittade ut? På lördag är du i alla fall 1 månad, och då ska vi fira dig, och även göra gipsavtryck på händer och fötter för de växer! 

Varje dag så ser jag något nytt i dig. Varje dag förändras du, och blir mer och mer en egen individ. Du har enda sedan du föddes haft vakentid mellan en - två timmar varje dag, men den där vakentiden förlängs lite för varje dag. Och när du föddes låg du mest på rygg och bara tittade, men nu är du mer med. Du tittar dig omkring, du leker med leksakerna vi håller framför dig, och du jollrar en hel del.

Din mobil över sängen är en klar favorit att prata med. Så fort du ser dem så sätter du igång, och ibland får jag vara snabb på att släcka lampan så du inte väcker pappa mitt i nätterna när du sätter igång. Dessvärre är det svårt att göra någonting åt ditt snack med vännerna när det är så pass ljust att det inte hjälper att släcka lampan.

Vi har sedan vi började med ersättning till dig varierat mellan NAN och Sempers, men nu de senaste dagarna har du kräkts jättemycket varje gång du ätit av Sempers. Så från och med idag har vi bara ätit NAN, som dessutom är förebyggande mot allergier, och då har du inte kräkts ett dugg. Så kanske klarar inte din mage av den variation vi gjort i din mat?

Du tycker väldigt mycket om att åka bil, och gå på promenader. Och jag tror du tycker om den friska luften precis som din mamma. Och sedan att det vibrerar när du åker bil, eller ligger i vagnen förstår jag också att det är skönt för då rör sig tarmarna i din lilla mage, och knipet försvinner.

Men dessvärre har du kommit på att du ska bli vaggad till sömns. Och jag tror mycket att det hänger på att tarmarna då rör sig, och du inte har så mycket värk i magen, och du lättare kan koppla av och somna. Men tyvärr kommer det bara bli tyngre och tyngre att vagga dig juh mer du väger, så vi får nog försöka vänja bort vaggningen.

Puss och kram, din mamma.

Män tycker om att kissa i det fria. Även små pojkar, så små som bebisar.

Igår morse när jag, och min sambo, skulle ta av Viktor pyjamasen och ta på kläder kände jag på mig att han skulle kissa rakt ut. Och det gjorde han - och på min hand. Därefter när jag böjde mig ner, tittade onom i ögonen och frågade honom om det var kul att kissa på mamma så log han ett riktigt stort leende.

Men det räckte visst inte att kissa bara några droppar på handen. Senare på kvällen när vi skulle bada honom, och jag satt på toalettsitsen med Viktor inlindad i en handduk i väntan på att vattnet skulle få rätt temperatur kände jag plötsligt hur det blev varmt på benet. Och där kom ännu en omgång!

När Viktor låg i magen, och jag var helt hundra på att det var en liten kille därinne, så inhandlade jag två bodys i färgerna turkost och mörkblått. 

Förra veckan skulle han för första gången få ha den turkosa på sig, och jag måste säga att han blev otroligt supersnygg i den tillsammans med ett par svarta byxor, och svarta strumpor. Men bara en timma efter att han fått på sig kläderna så spydde ha ner bodyn, och det var bara att byta.

Idag skulle jag göra ett nytt försök med den turkosa bodyn. Och vad gör lillkillen så fort vi ska sätta ner rumpan i soffan efter klädbytet från pyjamas? Jo, han spyr, rakt ut! Det mesta hamnar dock på bodyn.

Så antingen mår inte lillkillen bra, eller så ska han bara visa mamma att den turkosa bodyn inte är någonting för honom, utan det bara är hans mamma som ska tjaffsa om att den är så snygg! ;)

Nu börjar lilla Viktor bli en stor kille. Hur kan man gå upp så mycket på en vecka? Jag börjar undra om han skåpätit, och smygätit, när vi inte sett. Kanske är det dags att börja med någon sorts diet till killen? Haha.

På grund av att jag fick såriga, och sprickiga, bröstvårtor bestämde vi oss förra veckan för att jag skulle börja pumpa ut mat till Viktor istället för att amma. Och troligen uppkom såren, och sprickorna, av att Viktor inte fick bra grepp om vårtan om han låg liggandes tvärs över min mage och ammades, utan var tvungen att ligga rakt upp mot vårtan, med benen gränsle över mitt lår.

Men skulle jag pumpa skulle jag behöva sitta ungefär varannan timma för att få igång productionen ordentligt, och då skulle jag antingen sitta med en pump i handen, eller mata min lilla kille, och jag skulle inte kunna gå iväg och göra någonting för takarna skulle hela tiden vara på pumpandet, och sprängfyllda bröst är inte skönt om jag skulle hoppa över en omgång!

Med enkla ord började vi istället med ersättning så vi alla skulle må bra - mamma, pappa, och son! Så från och med i lördags fick han bara ersättning - både Nan, och Sempers, och han äter båda med väldigt god aptit :) Jag luktar fortfarande mjölk, och han tror fortfarande att jag ska dra upp tröjan och ge honom mat, men när flaskan når munnen tar han ett bra grepp och suger i sig.

Idag på BVC mätte vi Viktor, och han har växt hela 3 cm. Och jag som trodde pyjamasen hade krymt i tvätten, men jag tror han har växt ur den. Och huvudomfånget har även det växt 2 cm. Men det som visar mest på att han får den maten han behöver av ersättningen är vikten! På en vecka har han gått upp 380 gram! Nu väger han hela 3760 gram. Lillkillen <3 Dock kan det vara så enkelt att han "ätit upp sig" för att jag kanske inte hade tillräckligt med mat till honom, och han därför satt fastklistrad på mig tre timmar av fyra och skulle äta.

Födelsevikt (12 Februari): 3435 gram. 49 cm lång.
Utskrivningsvikt (15 Februari): 3200 gram.
Första BVC - vikten (18 Februari): 3320 gram.
Andra BVC - vikten (22 Februari): 3380 gram.
Tredje BVC - vikten (1 Mars): 3760 gram. 52 cm lång.

Hejsan Viktor!

Nu har du funnits hos oss i 16 dagar, och samtidigt som det känns som det var nyss vi var på BB, så känns det även som du har varit hos oss så himla mycket längre. Vi vet om att allting måste planeras ännu mer än vad vi tidigare har gjort, och vi vet att allting tar lite längre tid. Men det bästa av allt är att vi lär känna dig mer och mer för varje dag som går!

Även att det är svårt att ibland veta om du bara är sällskapssjuk, vill att vi byter blöja, vill ha mat, vill sitta upp så du kan rapa, eller bara är tuttsugen, så börjar vi känna igen vissa tecken, och även vissa ljud du gör ifrån dig. Men när vi är osäkra provar vi det ena efter det andra - och tillslut hittar vi vad det är du vill.

Vi försöker att få dig att sova i din egna säng för att det ska underlätta när du blir äldre och vi inte längre kan / vill ha dig i våran säng. Men du tycker inte om när vi lägger ner dig i sängen när du är vaken, och framför allt inte när du märker att vi går ifrån rummet. Och du tycker heller inte om att sängen är så stor, och visserligen förstår jag dig, eftersom du i magen låg så trångt, och tryggt. Men vi har minskat din säng på både bredd, och längd, med filtar och kuddar, så du kan känna det trånga utrymmet.

Och när du sover i din säng, och mamma, och pappa, sover i sin säng så sover vi nog alla lite bättre än när vi trängs i samma. Men de nätter du har jättesvårt för att somna om efter matningen brukar mitt lilla hjärta säga att du ska få trängas med oss. Och även imorse när pappa åkt till jobbet så fick du sova i våran säng. 

Ja, idag är det faktiskt första dagen vi är ensamma i flera timmar i sträck. Pappa började jobba efter sina föräldradagar hemma hos oss, och än så länge har dagen varit bra. Du väckte mig strax efter nio, och sedan var du vaken till 11:30 - tiden. Sedan har du sovit, och vaknat om vartannat. Vi har myst, och dansat lite, och även tagit en promenad.

Det här är början på en rolig resa tillsammans, lillkillen!<3

Puss och kram, din mamma.

Jag har, som säkert många andra, fått komplikationer både under och efter graviditeten med Viktor. Men det är inga stora komplikationer, så det är väldigt synd att klaga över dem. För egentligen har jag haft en dröm graviditet, en dröm förlossning, och en dröm start på det nya livet - med bara en gnutta komplikationer.

Under graviditeten drabbades jag av illamående mellan vecka 8 - 14. Inget illamående som gjorde att jag kräktes mer än tre gånger, utan bara en fruktansvärd känsla i halsen. Jag blev i samma veva väldigt känslig mot lukter, och speciellt röklukter av alla slag, och kunde på grund av det inte vara i närheten av någon som grillade. 
Omkring vecka 20 - 25 hade jag problem med foglossning i bäckenet som gjorsde att jag fick beställa ett stödbälte, vilket hjälpte otroligt bra! Vid vecka 34 - 36 hade jag klåda på kroppen, tillsammans med att jag började samla på mig vätska på benen. 

Under förlossningen trodde jag att jag skulle spricka på både längden, och bredden, så mycket som trycket, och pressen, neråt var. Men det blev ingen spricka någonstans, utan bara en liten bristning på insidan av ena blygläppen som behövdes sys med ett par stygn. Och den bristningen gjorde det svårt för mig att gå eftersom det sved så dant, och den gjorde att det blev mycket svårare att gå på toaletten och kissa, så duschen var min bästa vän i över en veckas tid.

Komplikationerna under graviditeten, och komplikationerna efter förlossningen, skulle jag gärna velat sluppit. Men nu när jag tittar på min sovande bebis precis bredvid mig så är allt det där helt klart värt det!

Natten då jag, och min sambo, kom till Förlossningen för att kolla upp blödningen med klumpar, som bara en timma tidigare hade hamnat i våran toalett, var min sambo väldigt inställd på att vi samma natt skulle få åka hem igen. Och på något sätt trodde jag detsamma, trots värkarna som kom med 2 - 3 minuters mellanrum.

Men när jag väl blev undersökt, och vi fick reda på att jag var helt öppen, blev jag lite besviken. Jag som hade trott att öppningsskedet skulle gå jättelångsamt, göra jätteont (vilket det också gjorde!), och jag skulle behöva ta diverse smärtstillande.

Medan Erik förstod att han inom ett par timmar skulle bli pappa, och att bebisen i magen skulle ta sina första andetag, så hann aldrig jag att förstå det. Även att jag fick känna huvudet så förstod jag inte att bebisen skulle komma ut. Och om jag ska vara helt ärlig så förstod jag inte heller att det var dags när jag såg halva huvudet där mellan mina ben.

Då jag förstod att jag hade fött, och att jag, och min sambo, precis blivit föräldrar var när jag såg hur de drog ut Viktor mitt i en av mina krystvärkar. Och nu i efterhand är jag väldigt glad att hela förloppet gick så fort, och så bra, som det faktiskt gick, men jag är lite halvbesviken på mig själv som aldrig hann förstå att jag skulle bli mamma inom ett par timmar.

Dagens BVC - besök bestod av att Viktors BVC - sköterska skulle komma hem till oss för att visa upplägget av journalen, och även väga honom. Efter att hon visat oss upplägget av journalen, givit oss lite broschyrer och även en flaska med D - vitamin som vi ska börja ge honom vid 1 månads ålder så hade vi några frågor till henne, och den största gällde maten.

På dagarna ammar jag Viktor med 3½ - 4½ timmas mellanrum då han själv vaknar och är hungrig. Men på kvällstid, runt klockan 18 - tiden, brukar han vakna och vilja ha mat även om det bara har gått några få timmar från tidigare mål, och sedan har han ögonen öppna fram tills vi går och lägger oss vid 22:30 - tiden. Och inte nog med att han har ögonen öppna, han ska även ha mat minst tre gånger under den tiden. 

Och på grund av ömma, och såriga, bröstvårtor sedan BB - tidens hårdträning med amning så sliper det väldigt mycket på mina vårtor när han ska äta så pass ofta. Och även att jag använder både amningnapp, bröstvårtssalva, och fårfettsalva för att få det att läka så ömmar det något fruktansvärt. Och när ett känsligt ställa ömmar så är inte tårarna långt borta, och oftast gråter jag några skvättar om kvällarna för att det svider och ömmar så dant! Och mår inte mamma bra, mår inte pappa eller bebis bra heller!

BVC - sköterskan frågade oss direkt om vi ville ta till lite tillägg till kvällen för att slippa nöta på mina vårtor. Och vi har även haft den funderingen, att det kanske just är vad som behövs. Vi pratade även om att jag skulle pumpa ut mat åt honom under dagen, och bara amma nattetid, och frukostmålet, och på så sätt hinner mina vårtor att läka lite mer än vad de nu gör.

Annars är Viktor en tyst, och lugn, liten kille. Han är vaken lite över en timma efter frukostmålet, och sedan är han vaken runt två - fyra timmar på kvällarna, och på dagarna sover han, och vaknar när han vill ha mat.

Födelsevikt (12 Februari): 3435 gram.
Utskrivningsvikt (15 Februari): 3200 gram.
Första BVC - vikten (18 Februari): 3320 gram.
Andra BVC - vikten (22 Februari): 3380 gram.

När jag och min sambo fick plusset på stickan i slutet av våren, och början av sommaren började vi ganska så snart prata om vilka namn som var populära, och som vi tyckte om.

Under resans gång har namnlistorna både ökat, och minskat. Namn som hade klang, och lät bra i början, förlorade sin klang, och slutade låt bra. Men ett flicknamn, och ett pojknamn, har fått följa med längs vägen. Och pojknamnet vi hade fick våran son även heta - Viktor.

Och den 21 Feburari var han beräknad. Idag var han beräknad att titta ut. Men vi visste att våran lilla bebis kunde titta ut både tidigare, och senare. Och idag är han hela 9 dagar gammal, våran lilla stjärna! Och han var mer än välkommen den 12 Februari då han tittade ut! <3

Och nog för att han är smart och vänder på datumet, våran lilla kille! ;)