Viktors första jul var helt fantastisk i mina ögon, och jag tyckte det var så oerhört kul att se alla dessa paket han fick av alla, samtidigt som jag visste att Viktor inte alls skulle förstå att paketen var till honom, och att de innehöll en massa roligheter som bara var hans! Pappret, och snörerna var väldigt intressanta, och även vissa pakets innehåll, men att öppna dem skulle han inte göra! Nej, det var mammas jobb ;)

Om 1½ månad fyller Viktor 1 år - helgalet i mina ögon, och öron! Och om vi då ska toppa listan på paket, och ge honom mer paket än vad han fick i julklapp får vi köpa många saker för ojoj, vad mycket han fick i julklapp!

Vi kelv upp klockan 07:30 för att sedan stupa isäng klockan 00:30 (Viktor somnade dock några timmar tidigare än oss). 

Dagen skulle vi börja hos mina föräldrar vid klockan 09:00 för att äta julfrukost tillsammans, och där skulle vi även tillbringa de närmsta sex timmarna innan vi skulle åka vidare till Eriks föräldrar resten av dagen/kvällen/natten, eftersom vi skulle sova över ute hos dem. Med andra ord fick vi äta julmat två gånger, och vara med på två julklappsutdelningar - lyxigt! 

Tyvärr var Viktor helt slut efter en hektisk dag med mycket stim och stoj att han gärna skulle velat lägga sig i sängen för natten vid 17:30, men då hade inte ens julklappsutdelningen hos Eriks föräldrar börjat. Men när klockan närmade sig 19:20, och alla var i full fart med att öppna alla julklappar gick vi undan för att natta en väldigt trött kille. Men Viktor kunde inte komma till ro så vi frågade Eriks mamma om hon ville sjunga lite för honom, men det gick inte. Istället för att bli trött och somna satte sig Viktor upp i sängen och dansade :) Gullungen. Så efter mycket om och men så somnade han i vagnen ca. 20:30.

Vi har haft en väldigt fin jul, och vi har fått många fina presenter allihopa - nästan för mycket till och med, men snälla måste vi varit :) Det enda som var tråkigt var att vi inte kunde se Kalle Anka, att vi var tvugna att säga hejdå till ena familjen samtidigt som vi sa hej till den andra, och att det blev så mycket för Viktor som inte alls förstod vad det var som hände. Men jag skulle inte velat göra om våran julafton på något sätt - det var trots allt våran första jul med Viktor! <3

Den 16 December tog Viktor sina allra första steg på egen hand (fot). Efter det var det lite sisådär med gåendet, ibland kunde han ta två steg på en dag, ibland fyra steg på en dag, och ibland inga alls. Och ett tag trodde vi att det bara var en engångshändelse som ägt rum den 16 December.

Men i söndags, på juldagen, den 25 December började han gå på riktigt! Han tyckte nog det var tråkigt att stå vid soffbordet, och att tvbänken såg roligare ut, så han knallade iväg den biten på 1½ meter, och efter det så ville han bara gå hela kvällen, och hade även svårt att komma till ro sedan på kvällen (kan även ha varit den hektiska helgen som gjorde att det var svårt).

Och idag, den 27 December, på hans äldsta farbrors (som även är hans gudfar) födelsedag valde han att gå med skor på sig! 

Viktor är just nu i den perioden att han inte vill vara ensam. Sätter jag ner honom på golvet blend hans leksaker i vardagsrummet för att sedan gå in i badrummet och sminka mig så tar det ca. 2 minuter, sedan sitter han där i dörrhålet och tittar på mig med ett stort leende. Sedan börjar han med sin ommöblering i allt han får tag i.

Förra veckan tyckte han tex. att toapappret skulle vara i toaletten. Och visst, han gjorde rätt, men kanske inte hela rullen? I lördags gömde han även sin hårborste, men den återfanns i Eriks vintersko. Men sen försvann den igen, och gissa vart jag hitta den? Jo, i toaletten! 

Nu är dörren stäng, trots att Viktor annars bara var där inne när vi var där, eller om vi var i hallen, eller köket som ligger mittemot.

I början av hösten fick Viktor ett par ärvda vinterskor (om det heter ärvda när den förra personen inte ens använt skorna mer än en gång?).  Och när snön väl kom för två veckor sedan var jag snabb med att ta fram dessa skor. Men hur mycket jag än bökade fick jag inte ner Viktors breda fötter i de där skorna. Nej, skorna var helt enkelt för smala.

Så förra veckan fick Viktor en tidig julklapp av sin farmor och farfar som snällt gav honom pengar till de skorna vi tittat på, provat, och sitter bäst på hans fötter. Och igår körde vi en invigning av dem, och nog för att det är klumpigt för honom att gå i skor, men oj, vad de sitter bra på hans fötter!

Hemma hos oss har vi en liten kille som vi tror börjar få lite flera tänder i munnen. Annars är han bara väldigt bestämd och inte alls vill sova på dagarna, vara gnällig till och från, bli förbannad när det inte går som han vill, en mage som inte alls är i bästa "skick", och bara leker med maten.

Viktor äter om han vill, och hur han vill! Om matningen går bra de första sju skedarna betyder inte att han äter upp portionen (som han annars alltid gör eftersom han är glad i mat). Nej, till slut börjar han stcika ut tungan, och leka med maten som då trillar ner i hakklappen. Sedan när han tycker att han lekt klart stoppar han in den maten som finns kvar mellan hans tumme och pekfinger. Sedan är det samma visa igen - tills mamma, och pappa, gett upp matningen. För den här killen vill inte ha allting serverat på sked längre, och inte ens går det att disktrahera honom genom att lägga mat på hans eget bord som han kan pilla på under tiden. Han är inte lättlurad, våran grabb!

Och varför inte äta maten som vi då lagt på bordet? Och varför inte på sitt egna sätt?

10 December 2011 är en dag vi kommer att minnas så länge vi lever, eller jag hoppas att vi alltid kommer att minnas den här dagen. Det är nämligen dagen Viktor tog sina första steg på egen hand. 10 månader & 4 dagar gammal <3

Min fina son älskar att busa! Att stöka omkring med allting som står på skötbordet, att flytta möbler, att riva ner allt på sängborden, att slänga leksaker över hela vardagsrumsgolvet, att pilla på det som han inte får, att bli kittlad, att bli jagad, att slänga toalettrullar i toaletten, att bli nerslängd / nerbrottad i sängen.

Han älskar bus, och det är så mycket bus i hans ögon - från morgon till kväll. Tänk att en liten kille på 76 cm har så himla mycket energi i kroppen! Och pricken över i:et är det där skrattet som verkligen kommer ifrån hjärtat! <3

Precis blivit nerslängd / nerbrottad i sängen av mamma, 
och skrattet kommer från hjärtat! <3

Idag stod det 10 månaderskontroll på schemat, och även ett extra läkarbesök.

Viktor var en glad lite kille när vi satt där i korridoren och väntade, och även när vi gick in i rummet där hans BVC - sköterska, och läkare, stod och väntade på honom. Men när han märkte att jag skulle börja ta av honom kläderna, och lägga honom ner på skötbädden så visade han att det var han som bestämde, och att han inte alls var nöjd med situationen! Han började gallskrika så han blev röd i ansiktet, vända sig om till mage, sätta sig upp, och skrika lite till. Ja, det slutade med att jag och läkaren fick klä av honom kläderna tillsammans. Såklart upprepades visan när det var dags för påklädning, så då fick jag och BVC - sköterskan hjälpas åt.

Men förutom av- och påklädning så gick besöket jättebra! Vågen visade att vi har en riktigt tungviktare till son på 11,815 kilogram. När jag var 1 år vägde jag 9,9 kilogram, och när Erik var 1 år vägde han 12 kilogram. Och nog har våran kille även gått om oss på längden, för idag visade mätstickan 76 cm lång! 

Läkaren tog sig även en titt på Viktors kula på naveln och konstaterade att det var ett skönhetsfel som lätt gick att göra någonting åt. Han sa att anledningen till den lilla kulan på navel är för att när han föddes och en tråd knöts fast runt naveln så knöt de för löst, och därför har denna slemhinna uppstått. Och eftersom det var så lätt att ta bort kulan (utan operation och nedsövning) så fixade vi det idag, men vi var tre vuxna att hålla fast honom liggandes på skötbädden. Det enda som behövdes göras var ett knyta en tråd runt kulan - hårt, och så skulle den trilla bort av sig själv om 7 - 10 dagar, men innan dess så kommer näringen till navelen att upphöra, och kulan kommer bli blå. Vi ska även gärna ha body på honom, och kanske även plåster ibland för att med tiden kommer han bli riktigt öm på magen, och kan även få ont pga. detta. Men sedan är han kulfri på naveln! :) 

Idag blev det tvåsiffrigt för våran lilla prins som blir 10 månader idag <3 Tänk, det var 10 månader sedan som vi fick våran fina lilla Viktor, och det är bara två månader kvar tills han blir 1 helt år! Det är helt galet vad det här året har sprungit iväg, och vad mycket vi lärt oss - alla tre. Det som varit det absolut bästa det här året har varit att få se, med egna ögon, Viktors framsteg, och att varje morgon få ett leende när man kikar ner till honom
Våran glada lilla fis, när blev han så stor?! <3