Hemma hos oss har vi en liten kille som vi tror börjar få lite flera tänder i munnen. Annars är han bara väldigt bestämd och inte alls vill sova på dagarna, vara gnällig till och från, bli förbannad när det inte går som han vill, en mage som inte alls är i bästa "skick", och bara leker med maten.

Viktor äter om han vill, och hur han vill! Om matningen går bra de första sju skedarna betyder inte att han äter upp portionen (som han annars alltid gör eftersom han är glad i mat). Nej, till slut börjar han stcika ut tungan, och leka med maten som då trillar ner i hakklappen. Sedan när han tycker att han lekt klart stoppar han in den maten som finns kvar mellan hans tumme och pekfinger. Sedan är det samma visa igen - tills mamma, och pappa, gett upp matningen. För den här killen vill inte ha allting serverat på sked längre, och inte ens går det att disktrahera honom genom att lägga mat på hans eget bord som han kan pilla på under tiden. Han är inte lättlurad, våran grabb!

Och varför inte äta maten som vi då lagt på bordet? Och varför inte på sitt egna sätt?