När mamma kokar nappar, och nappflaskor för fulla muggar, leker Viktor med alla skor i skohyllan! Ja, Viktor tyckte nog att det var bättre att ge mamma lite mer sysselsättning under dagen ;) Men nu är alla nappar, och flaskor kokade, och även alla skorna står i skohyllan.

Här i Vimmerby har man ingen kontroll på vikten vid sju månader, och man inte vill, eller har behov av en kontroll då. Så sist Viktor var och besökte sin BVC - sköterska var för två månader sedan, så idag längtade både jag, och han, efter att få se vad både vikten, och längden, hamnade på.

När Viktor var sex månader visade vågen 10,240 kilogram, och längden var på 71 cm. Så jag hade på känn att han närmat sig ett kilo på dessa två månader, och vuxit ca. 3 cm på längden. Och på längen hade jag helt rätt! 74 cm lång är min lillalånga kille. Men på vikten hade jag helt fel! På dessa två månader har Viktor bara ökar 410 gram i vikt, och vågen visade 10,650 kilogram idag.

Efter både vägning, och mätning, pratade vi lite om dessa olika sorters gröter. Viktor får gröt två gånger om dagen, på morgonen äter han en portion 4 månaders havregröt med två iskuber smak iblandat, och då håller han sig mätt i ca. fyra timmar, med ett sovpass. På eftermiddagen äter han en portion 6 månaders havregröt med smak, och då håller han sig mätt ca. två - tre timmar. Nu i helgen började vi ge honom 8 månaders fullkornsgröt med smak eftersom han närmar sig 8 månader, och då undrade vi om vi skulle ge honom samma gröt, fast utan smak, på morgonen. Viktors BVC - sköterska sa att de förr inte hade gröt från 4, 6, 8, 10 månader och så vidare, utan att det har tillkommit, och vill Viktor har halvregröt från 4 månader, och han håller sig mätt på det, så kan vi lika gärna fortsätta med den än att byta.

Jag frågade även om det här eviga bajsandet! När Viktor började äta mat blev det så att vi var tvugna att ge honom två iskuber med katrinplommon varannan dag för att han inte skulle få ont i magen. Men för 1½ vecka sedan började han bajsa mängder, allting mellan 1 - 5 gånger om dagen, och bara löst i olika mängder, utseende, och konsistens. Naturligtvis var våran första tanke att det var hans tänder som sakta men säkert börjat spöka med honom. Men vi kände, och kände, men nej, ingen tand. I förrgår kunde man börja se lite att tandköttet började spricka på vänster fram, men det är inte så poppis att kolla, och pilla, i killens mun, men kanske är hans första tand snart här! :)

Innan det var dags att gå frågade jag lite om Viktors navel. Den har alltid varit en fråga för mig, och jag har alltid haft frågor, och funderingar, kring den .. men jag har aldrig kommit ihåg, eller velat fråga. "Det är väl inte så farligt?", har jag hela tiden tänkt. Men idag frågade jag, och ett extra läkarbesök är nu inbokat om en månad.

Viktor är rädd för en speciell sak här hemma. Dammsugaren. Går man förbi honom med den när den är avstängd tittar han med stora ögon, och en nyfiken min. Men går man förbi honom med den när den är igång kommer hans surläpp fram, och han börjar gnälla. Med andra ord går det inte att dammsuga i samma rum som han sitter och leker i. Ibland går det inte ens att ha honom i famnen i samma rum. Nej, den är läskig, riktigt läskig!

Ibland går det dock att gå fram, och även ta lite på den, när den är avstängd. Men ibland totalvägrar han. Det är som att han går in i en vägg, han slänger sig bakåt. Jag hoppas att hans rädsla med tiden försvinner. Ja, inte tänker jag bli en mamma som går och plockar, och städar hans rum, när han blir så stor att han kan göra det själv.

Jag vet att jag har sagt det förr, men jag säger det igen - jag älskar våran mammagrupp!

Vi är sju mammor som kommer bra överrens, och kan prata med alla. Åldrarna är varierande, precis som på våra barn då det skiljer sex veckor mellan den äldsta, och den yngsta. Vi alla tycker om att prata, och framför allt fika! Mumsigt. Vi ses i stort sätt varannan vecka, antigen hos någon, eller på ett fik på stan, och där gottar vi i oss. Ja, här arbetar vi inte emot några gravidkilon när vi ses, här gottas det.

Tyvärr springer juh tiden iväg, och barnen kommer inom en snar framtid att börja på förskola, och vi mammor kommer börja att arbeta igen, och våra träffar kommer att minska. Nej, det ser jag verkligen inte fram emot! Jag njuter av dessa träffar, och jag hoppas att vi försöker ses så ofta det bara går när våra barn blir äldre också.

Inatt fick jag magkatarr utan dess like. Bara pang bom slog den till i magen, och tvingade mig ligga vaken i över två timmar innan jag till slut fick ro i kroppen, och kunde somna om. Men trots magkatarr, och en natt med lite sömn, så var det bara att kliva upp med ett leende tillsammans med Viktor imorse när han vill ha morgon strax innan klockan 7.

Under lunchtid kom även söta Emma till oss för att fotografera Viktor. Ja, det är inte allt för lätt att få en liten kille på snart 8 månader att titta in i en kamera ;) Haha. Och tack vare det fina, varma, och underbara vädret tog hon även bilder på honom utomhus. Blev visst en och en annan bild på mig också. Både jag, och Viktor, var glada efter fotograferingen att Emma tog sin tid att fotografera oss - tack! :)

Än så länge har Emma bilderna hemma hos sig för redigering och så vidare. Men här under kommer en bild på både mig, och Viktor, strax innan Emma ringde på klockan.

Min förlossning var rena drömmen! Från första värk tills att Viktor var ute tog det ungefär 8 timmar. Jag kom till förlossningen när jag vet helt öppen, och fick därför ingen smärtlindring, så allting är för mig helt klart när jag tänker tillbaka på den kvällen/natten/morgonen. Jag minns precis allting, förutom den lilla detaljen när de knäpper upp min skjorta precis innan han kommer ut.

Jag bär på ett minne som är ett utav de absolut bästa. Det är det mest underbaraste, häftigaste, känslosammaste, finaste, vackraste, fasinerade händelsen i mitt liv - när Viktor föds, när han skriker för första gången, och när han läggs upp på mitt bröst.

Men jag bär även med mig ett annat minne, som även det, är det mest underbaraste, häftigaste, känslosammaste, finaste, vackraste, fasinerande händelsen i mitt liv - när jag får möjligheten att känna på huvudet som står precis innanför, och ska snart pressas ut i livet. Även om jag redan innan förstod att jag vilken minut som helst skulle bli mamma, så var det när jag fick känna på hans huvud som jag verkligen förstod enda in i hjärtat att det var en liten bebis, min lilla bebis, som skulle födas vilken minut som helst! 

Två av mina absolut bästa(ste) minnen!

Igår hade jag, och Viktor, en heldag tillsammans med mina föräldrar, och min lillasyster (Viktors mormor, morfar, och moster).

När vi kom dit hade min mamma varit och handlade en pipmugg till Viktor som han kunde få använda där de gånger jag så duktigt glömt hans egna. Och hon hade även köpt en liten gullig boll till honom, som även blev väldigt uppskattad från hans sida :) 

När vi senare skulle ner på stan för att kolla efter ett par bra höstskor till lillplutten eftersom han hela tiden vill resa sig upp, och gå omkring. Efter mycket om och men bestämde jag mig för ett par Kavatskor som är en bra första gå sko. Den går att han inomhus, och utomhus, och sitter ritktigt stadigt runt vristen när barnet börjar lära sig ställa sig upp, och gå. Dock kostade skon lite mer än vad jag hade tänkt betala, men Viktors mormor var så snäll och köpte storna åt honom.

Så min lilla plutt fick både en pipmugg, en boll, och ett par skor av sin snälla mormor igår :) Och jag fick lax till middag. Lyx!

Viktor är väl som alla andra barn och tycker att det man inte får röra är det roligaste som finns. Ett utav de sakerna är kontakter! Han har än inte börjat pilla i kontaktutagen, men det kanske bara är en tidsfråga innan han börjar? Däremot så tycker han det är roligt att pilla på alla sladdar, och kablar, och det är nästan omöjligt att gömma alla? 

En sak som han snabbt kom underfull med när han förstod sig på hur lära - gå - stolen fungerade, var just en sådan kontakt! Han har alltid känt lite på den, och vi har alltid varit snabba med att ta bort honom därifrån, men nu den senaste tiden har han kommit på att han kan dra ut kontakten ur uttaget och slicka på den! Hur snabba vi än är så är han alltid strået vassare! 

Nu sen senaste veckan har kontakten fått ligga på golvet för då bryr han sig inte. Men sitter kontakten i så ska han bara dit, och kommer han fram snett med lära - gå - stolen blir det ett himla liv. Ja, det kan bli ett himla liv om vi tar bort honom, eller ryter i lite åt honom när han fått tag i kontakten. Men vi får nog helt enkelt fortsätta att säga ifrån eftersom kontaktuttaget sitter precis vid ingången till vardagsrummet, och vi kan inte ställa någonting för. Jo, lära - gå - stolen står där när den inte använts, men det är juh när den använts som det skulle behöva vara någonting ivägen för att Viktor inte skulle hitta dit.

Idag kör vi på att vara lite fredagsfina, jag och Viktor. Ja, Viktor tyckte det var allt bra länge sedan vi var finklädda! ;) 

Nu när hösten verkligen har kommit växlar vädret från dag till dag. Precis som det alltid gör på hösten - ena dagen solsken och varmt, nästa dag är det regn och kallt. Men de här senaste dagarna när det har varit bra väder har vi gungat, lekt i gräset, lekt i gruset, gått omkring, åkt vagn. Ja, med andra ord har vi njutit av den friska luften! :) 

Viktor har de senaste två veckorna bara velat gå. Så fort han sitter på golvet och man står, eller sitter, framför honom ska han ta tag i händerna, resa sig upp, och börja gå. Han har även börjat klättra en hel del. Även att han inte kan ställa sig upp mot tex. en tvbänk, eller stå i krypställning av egen kraft än, så ska han bara klättra, och slänga sig både hit och dit.

Igår försökte han ställa sig i krypställning i soffan. Ena sekunden satt han berdvid mig, och andra sekunden hade jag båda han händer i knät, ena benet sträckt rakt bakåt, det andra benet stod han på knä med, och så tittade han med stora ögon på mig. Det var nästan som han ville få beröm och bara väntade på det. Och oj, vad mycket beröm han fick!

Förut idag satte Erik ner Viktor i sängen för att få händerna fria en liten stund (gnällig kille som bara ville gå omkring i lägenheten och det tar på ryggen må jag säga), och två minuter efter kikade jag in i hans rum, och till min skräck ser jag någonting som både gjorde mig rädd att jag börja gråta, och värmde i mitt hjärta.

Nu ikväll när jag skulle ställa mig och diska upp alla tillbehör sov vi använt under dagen till Viktors mat satte jag ner honom snett bakom mig med en leksak, och en stekspade. Han satt där och slog, slängde, och snurrade runt. Efter ett tag började han hasa sig framåt. Ja, han lutar sig lite bakåt som rumpan glider fram, och sedan sätter han sig upp, och sedan om och om igen :) Gullet!

Till slut satt han precis bakom sin matstol. Och naturligtvis såg den väldigt intresant ut så han tog tag i två av benen, och drog stolen till sig, och sedan drog han den fram och tillbaka, fram och tillbaka. Till slut satt han under stolen, och snurrade därunder istället. Det såg nästan ut som han hade en liten koja, men inte hade jag en tanke på att lägga en filt däröver.

Hejsan Viktor!

Nu är du redan 7 månader gammal. Tiden den bara springer iväg, och jag letar desperat efter en stoppknapp, men tyvärr än så länge utan resultat. Men någonstan så måste det väl finnas än? Tänk, det är inte ens ett halvår kvar tills du blir 1 år. ETT ÅR! 

För varje dag som går lär dug dig antingen nya saker, eller så blir du bättre på de saker som du redan kan. Du kan sitta jättestadigt, och du kan sträcka dig riktigt långt för att nå någonting utan att ramla. Du kan ta en brödbit som ligger framför dig och stoppa in den i munnen, fast det ibland kan hamna på golvet. Du kan starta tvn direkt när du får tag i tvkontrollen, och även med dvdkontrollen. Du kan vinka om du bara vill, vilket inte är direkt på beställning ;) Du kan resa dig från liggande till sittande till att stå genom att bara hålla i våra händer. Du kan gå med hjälp att vi håller i dina händer, än så länge är det dock fortfarande på tå. Du kan ligga på mage och snurra runt, och du kan även sitta på rumpan och snurra runt. Du kan även prata något fruktansvärt - hela tiden!

Ja, det är mellan 7 - 9 månader som det mesta i utvekligen händer sägs det. Och om jag inte hinner med nu, hur ska jag då hänga med dessa två månader? Det sägs också att man ska göra de minsta förändringar som möjligt under den här perioden då bebisarna oftast är väldigt rutinmedvetna, och kinkiga. Så ska man flytta in sin bebis i eget rum så är det med andra ord bäst att göra det antingen innan 7 månader, eller efter 9 månader. Det sägs även att bebisar omkring 8 månader blir väldigt mammiga. Ja, det kan bli en jobbigt Oktobermånad med tanke på att jag ska åka till Ullared och du ska ha en heldag tillsammans med din pappa - den absolut första ensamma heldagen sedan du föddes! Jag tror att det kommer gå galant, och jag håller mina tummar för att du inte ska bli så mammig, och har slutat böka med maten. Ja, ibland så duger maten, men dagen efter, eller till och med veckan efter är det inte lika gott, och då spottar du ut den - rakt ut. Kanske är det de där tänderna som är jobbiga i munnen?

För ett par månader sedan skulle du bara hoppa, hoppa, hoppa, och gärna hoppa lite till. Men nu vill du hellre gå hela tiden, och av någon konstig anledning har lära - gå - stolen helt plötsligt blivit väldigt tråkig att gå omkring i. Ja, det är bättre att hålla i någons händer och gå omkring. Du tror gärna att du även kan släppa våra händer och plocka upp saker längs vägen som ser roliga ut, tex. en sko, en leksak, en kontroll, en napp och så vidare. Sitter vi med dig nera på golvet mittemot varandra sträcker du dig efter våra händer, tar tag, och ska ställa dig upp direkt. Jag försöker verkligen få dig att förstå att din rygg inte klarar av det för att du är så liten, men inte vill du lyssna på mamma då ;) 

När du vaknar på morgonen ligger du alltid och pratar, du sätter igång direkt när ögonen öppnas på dig. Det ärså mysigt att höra hur du vänder, och vrider på dig samtidigt som du byter tonart. Ibland låter du som en liten tjej, och ibland låter du jättearg. Från en dag till en annan bara sa det poff, och från att bara pratat med vokaler så kom det in konsenanter. Bababa, och dadada, är flitigt anväda i din mun. Även 'hej', och 'oj'.

Nu går det även ganska så bra att bada dig! Vi fick lite tips på hur vi skulle kunna göra för att du skulle vänja dig, och tycka om vattnet igen efter din lilla olycka. Det ena tipset var att vi skulle bada dig i diskhon, och du verkligen älskade det! Men i all evighet kan vi inte bada dig där i, så efter en stor tvekan fyllde jag upp vårat badkar med ungefär 7 cm (jättelite med andra ord) vatten, och satte dig där, och du satt där och plaskade lite, och sträckte dig efter alla dina badleksaker. Det känns bra att du äntligen accepterar vattnet igen, men samtidgt är det lite läskigt att sätta dig i stora badkaret ifall att du skulle få för dig att du skulle ha badleksaken som är längst bort. Ja, du rör dig precis på samma sätt på lekmattan som i badkaret nu mera.

Nu ett par nätter har du tyvärr sovit lite oroligt. Jag vet inte om det kanske kan vara magen som spökar lite då vi ett tag bytte till en annan flaska, eller om det är tänder, eller om du drömmer, eller om du helt enkelt är pigg. Jag hoppas för både din, och min, skull att det snart vänder.

PS. I veckan när din pappa kom hem från jobbet och frågade om du hade bajsat under dagen brast du ut i skratt. Varje gång pappa sa ordet 'bajs' började du skratta helt hysteriskt. Jag vet inte hur många gånger vi sa just det ordet under de 10 minuterna? Men oj, vad roligt vi hade, och vad vi skrattade!

Nej, men nu måste jag nog ta och fortsätta leta efter den dära stoppknappen så jag hittar den någon gång!

Puss och kram, din mamma.

Viktor har kommit på att det är riktigt roligt att ligga på mage och snurra runt, runt, runt. Och har man nära till tex. lekmattan, eller vardagsrumsmattan så kan man juh faktiskt stanna och pilla lite på det. Ja, kanske smaka lite på det med. Och varför inte snurra runt även när man sitter på rumpan?

När man väl kommer på tekniken är det roligt. Ja, oj, vad roligt det är att snurra omkring på golvet :)

När Viktor skulle döpas fick Eriks fina lillasyster Elin den stora äran att sjunga en speciell låt till honom. Välkommen Hem - Sonja Aldén. När hon sjöng tittade jag, och Erik, ut över släkt och vänner som samlats för att närvara vid våran sons dop. Många log, och många hade tårar i sina ögon, och några torkade även sina kinder med en liten klapp med en ihopvikt servett. Och efteråt fick hon väldigt, väldigt mycket beröm från alla.

Och nu har jag tänkt att ni ska få den stora äran och lyssna på den här fina rösten, som Viktors fina faster Elin har.

Jag och Viktor hade tänkt att gå på babymassage idag, i alla fall om vi vaknade i skaplig tid så vi slapp stressa, och komma i sista sekund. Viktor ville gå upp redan 07:20 idag så vi hade nästan 'all tid i världen' på oss. Och när jag kikade ut genom fönstret och såg regnet som öste ner bestämde jag att vi skulle ha en mysdag med myskläder, och massage.

När vi kom fram till massagen var det tyvärr stängt pga. sjukdom. Men i samma veva så frågade en av mammorna i våran Föräldragrupp om vi hade lust att åka ut i skogen till henne, och hennes dotter, för att mysa eftersom de också bara skulle ha en mysdag, och då hoppade vi på den idén istället. 

En mysdag ute i skogen med promenad, fika, och en massa snack, och mys - hel suverän dag! :)

Idag blir min underbara prins 7 månader! Ännu en månad har passerat förbi i all hast, och jag förstår fortfarande inte vart tiden tar vägen? Det känns som att jag knappt hinner med, och det sägs att det är nu allting verkligen händer. De ska ha tag i allt, de ska hasa sig fram överallt, de ska klättra, och de ska vara allmänt bestämda. Vi har med andra ord en spännande månad(er) framför oss :)

Sjukt nog kommer jag inte ihåg våran lilla bebis som nyfödd. Han var så liten, och så skör. 3435 gram, och 49 cm.

Viktor lärde sig fortskillnaden på dag och natt efter att han föddes. På dagen ska man vara vaken, i alla fall ha vakentid som en nyfödd bebis, och på natten ska man sova bortsätt från ett, eller två, mål mat. Han började även vid 1½ månads ålder sova hela nätter, från 21 - 06 för mat, och sedan vidare till 09 innan det var dags att kliva upp för dagen.

Bara två gånger sedan han föddes har han varit vaken på natten för att ha vakentid under sina 7 månader. Första gången var han tre veckor gammal, och vid klockan 02 tyckte han att vi kunde kliva upp. Efter både det ena, och det andra, försöket gick han sedan med på att somna om vid 03:30. Andra gången var för drygt en två månader sedan. Ja, har man turen så hjälper mat och sedan somnar han om, men har man otur sprattlar han som en fisk på land i sängen, och ögonen är lika stora som körsbärstomater.

Men inatt hände det igen. Tredje gången på 7 månader. Jag låg och läste i en bok i sängen, och när klockan var 00:15 stängde Erik av tvn för att komma och lägga sig hos mig. Strax innan 00:30 hörde vi hur Viktor började prata. Jag gick in för att ge de sprattlande fisken på land, med ögon lika stora som körbärstomater, nappen i hopp om att han skulle somna igen. Men han började prata, och prata, och prata! Japp, lilla Viktor tyckte att vi kunde leka lite eftersom han snällt sovit från klokan 20:30.

Efter att ha försökt söva Viktor med både 120 ml. ersättning, ny blöja, och i sängen medan han tvärvägrade bar vi in honom i våra säng i hopp om att det skulle fungera. Ibland är det just den där närkontakten som gör att han somnar, men inte. Varken om lampan var tänd, eller släkt. Nej, han skulle bara sitta upp, och fick han inte det skulle han dra både mig, och Erik, i håret. 

När klockan visade 01:50 valde vi att göra  90 ml. ersättning, lägga Viktor i sängen, och låta honom dricka upp det liggandes, och när det i flaskan tog slut skulle vi snabbt stoppa in nappen. Och ja, det fungerade! Även att det tog ungefär 20 minuter från att nappen stoppades in till att han sov så somnade han. Klockan 02:30 tyckte vi att han nog måste ha somnat ordentligt, och att det var dags för oss att sova. Och vi fick också sova .. i alla fall till klockan 06:35!

Snart ska Viktor sova sin förmiddagsvila, och vi föräldrar ska sova ett par timmar till för att hoppas att vi vaknar på rätt sida nästa gång. Men om vi lyckas bli levande för dagen är en bra fråga?!