När jag var liten hade jag ett stort hjärta för skadade och döda djur. Mitt hjärta är fortfarande stort för just djur, och speciellt djur som inte mår bra. Men när jag var liten var jag helt fruktansvärt otrolig, vilket även kom på tal när jag och sambon var på besök hos farmor undra lördagen.

När jag gick på det som förr kallades Lekis, och som idag har sitt namn Förskola, brukade jag ta hand om skadade maskar. Maskar som låg där mitt på gatan, och antingen var halvt mosade, eller som var helt av. Yes, de små maskarna plockade jag upp och "lagade". Jag trodde väl att det kunde ske ett mirakel om jag la ihop de delarna som slitits itu.

När jag var hos min farmor och farfar ute i skogen hittade jag ofta döda möss, och råttor. Framför allt näbbmöss som jag tvingade min farmor att gräva gravar till. Och medan hon grävde gick jag och plockade blommor och stenar som vi sedan kunde lägga på gravarna. Och för att inte glömma det viktigaste så sjöng vi även för dem när vi begravt dem.

Men den värsta historian av dem alla är den då jag och en vän var ute i skogen och lekte, och mitt där på stigen låg det en liten död fågel. Vi tyckte så synd om den där fågeln så vi badade den i en vattenpöl och beslöt och sedan för att ta hand om den varannan vecka - och jag skulle börja. Jag gjorde iordning en kartong med täcken och allting så fågeln verkligen skulle trivas där under min första vecka.

När fågeln bodde i kartongen för andra dagen upptäckte dock min katt honom. Och på bara några sekunder hade min söta lilla kisse fågeln i munnen. Eller rättare sagt hade han fågelhuvudet i munnen och vägrade släppa. Jag sprang ut till min mamma och grät stora tårar för att våran katt hade tagit min fågel. Det var så synd om min lilla fågel!

Efter mycket om och men fick min mamma ut fågeln ur våran katts mun, dock utan huvud. För huvudet hade min katt redan svalt. Och efter den händelsen blev min katt så pass sjuk att min familj trodde han skulle dö. Och då var jag inte ledsen för min döda fågel jag tagit hand om, nej, då var jag ledsen för att min katt blev så sjuk pga fågeln. 

I helgen var jag och sambon på Ikea för att inhandla en liten, söt, och framför allt vit byrå till Bebis. Med tanke på att vi redan har några små kläder som i veckan ska tvättas, och även påslakan och lakan ville jag få upp byrån direkt för att sedan vika ner alla tyger tills det närmar sig.

Och naturligtvis ville jag visa min sambo hur bra jag var på att montera! Och hela byrån är nu komplett, och allting är gjort efter instruktionerna som jag ensam har läst. Det enda min sambo fått göra var att spika i spikarna på baksidan och svara på de enkla frågor jag undrat över.

Jag är stolt!

Igår inhandlade jag mig tre ögonbrynsknivar för att se om de verkligen är så bra som de sägs vara. Att sitta med en pincett är inget vidare kul, och det svider när man drar bort strån efter strån, och går jag till en salong är det en kniv som används.

Under kvällen skulle jag göra mitt första försök med kniven, och visst lyckades jag. Och snyggt blev det! Men att jag åh andra sidan inte trodde kniven skulle vara så vass och pickade mig själv nästan i ögat behöver vi inte prata om? Ögat sitter juh faktiskt kvar! 

När jag bodde hemma hade jag tillgång till Vimmerby tidningen varje dag. Och det var oftast sista sidan som intresserade mig - vädret. Sedan började jobbet i somras, och då såg jag alltid på nyheterna där de visar vädret för de närmsta dagarna. Men jag var i stort sätt bara på jobbet, så egentlige intresserade det mig inte så mycket.

Nu när jag bor tillsammans med min sambo har jag inte tillgång till Vimmerby tidningen varje dag. Och jag tittar heller aldrig på nyheterna och vädret. Nej, inte ens att gå in på internet och kolla kommande väder intresserar mig.

Men det är juh typiskt att jag har planer och möten för idag när det är så att sambon har bilen till jobbet och det ska regna utanför fönstret. Men det är bara att gilla läget - och ena vinterjackan åker faktiskt fram! :)

.. faktiskt det är väldigt tråkigt att få reklambrev från Nelly och Bubbelroom tex, nu när det finns så himla mycket snygga kläder och jag börjar växa ur alla i min garderob.

Men vadå, det kanske är meningen att jag ska spara pengar, eller att det är meningen att jag ska lägga pengarna på annat är kläder :) ?

 .. har klippt och slingat håret i blont och brunt! :)


FÖRE


EFTER

När jag föddes hade jag massvis med hår, så pass mycket att min mamma ar tvungen att klippa mig vid bara 3 månaders ålder. Mitt hår var även kolsvart, vid ett senare tillfälle blev mörkbrunt.

Jag har aldrig riktigt tyckt om mitt bruna hår och började då att bleka håret i omgångar, och jag gör det fortfarande. Mitt hår är nu så pass slitet att det inte klarar av för hög värme eller för mycket påfrestelse. Men tack vare att jag använder hårinpackning så ofta så håller det sig kvar! :)

Nu börjar min utväxt att synas, och det är snart dags att lägga i lite ljusa slinger för att få bort de mörka stråna som tittar fram. Men jag vet mycket väl att jag snart kommer få göra ännu en behandling av ljusa slinog, och ännu en.

Nu funderar jag starkt på att färga mitt hår tillbaka mot min vanliga hårfärg i något ljusare brunt så att det inte blir så stor kontrast mot min vanliga hårfärg när det sedan växer ut - men frågan är om jag vågar?

.. fyller 21 år idag! :)

HURRA! HURRA! HURRA!

Med dagens post fanns det ett brunt kuvert som var adresserat i mitt namn. Och så fort jag tittade på det förstod jag precis vad det var.

Enda sedan jag varit liten har jag varit väldigt liten i maten och äter bara vissa delar av det som läggs upp på tallriken. Sallader i alla sorter går hem, pasta och potatis, fisk och oster. Men dessvärre är jag väldigt dålig på att äta både ris och kött. Och kött inehåller så pass viktiga ämnen som jag egentligen borde få i mig. Och detsamma gäller mjölk! I över åtta år har jag hoppat över allt vad mjölk heter.

Så med dagens post fanns det ett brunt kuvert som var adresserat i mitt namn. Och där i fanns det ett läkemedel som rekomenderadeas att jag åt varannan dag. Järntabletter. Men snart kommer säkert kalciumtabletterna att göra järnet sällskap!

Jag är inne på min sjätte vecka på älderboendet i Södra Vi. Och efter att bara hoppa in lite extrapass då och då under våren till att jobba heltid är ingen lätt omställning.

Jag kände tidigt i mina ben och fötter att jag inte var van att stå så mycket, och senare kom värken i nacke och rygg. Det är lyft hit och det är lyft dit, och även att jag kan reglerna för hur man ska bete sig i vissa situationer är det lätt att göra "fel" när man bara ska rätta till något litet.

Och det här med att jobba till 21:30 och sedan ska man försöka komma isäng tidigt för att klara av att gå upp och vara på jobbet 6:45 dagen efter är inte heller någonting som jag är van vid. Och speciellt inte eftersom jag är en ganska så bra nattuggla som har väldigt svårt att koppla av och komma till ro innan jag somnar.

Men ibland är det bara att bita i det sura äpplet och ta sig mod och göra det ändå! Även att kroppen genomgår en stor förändring och man får för lite tid till människor runt omkring så får man försöka med den lilla tid man har kvar.

När avundssjukan och svartsjukan växer i kroppen är det för att man vet om att någon man känner har det bättre än en själv, ska få någonting som gör än frustrerad, eller helt enkelt för att man har en dålig dag och blir avundssjuk på i stort sätt allting.

Jag tror många känner igen sig i känslorna avundssjuka och svartsjuka. Men ibland är det svårt att sätta ord till varför det uppkommer, eller om det ens är avundssjuka eller svartsjuka som spelar roll.

Jag har många gånger känt den där känslan komma krypande, men jag har svårt att sätta ord på varför. Det kan handla om allting från ett par smalare lår än mig, en finare tröja än mig, en lyckligare familj än mig, en finare bil än mig, och så vidare. Anundssjuka och svartsjuka kan dyka upp var och när som helst. 

Men man kan inte få allt serverat på ett silverfat, och oftast kommer det inom sin tid. Och nu är det min tid, och min tur att få känna att det är jag som har det lite bättre.

.. gottegrisen nummer ett!
Men ack, så gott det är :)

Jag har enda sedan jag varit liten tyckt om Disney, vissa filmer bättre än andra, precis som det brukar vara. Har jag svårt för att sova, svårt för att välja film eller har en rastlöshet som jag inte kan göra någonting åt så väljer jag ganska så lätt att se på en Disneyfilm!

Sedan vi flyttade i höstas har de där filmerna varit väl nerplockade och väldigt svåra att hitta i vårat lilla förråd som har varit hel överfullt, och på grund av det har jag den senaste tiden inte kunnat titta på någon tecknad film från Walt Disney.

Men för två veckor sedan lånade min syster hem SingStar - Disney med tanke på mitt stora musikintresse. Och vad passar bättre än att både tycka om att sjunga och se på Disney och få det kombinerat?

101 Diamanter - Curella De Vil
Aladdin - En Helt Ny Värld
Askungen - Bibbidl-Bobbidl-Boo
Askungen - Mössens Arbetssång
Lady & Lufsen - Han Är Fräck
Peter Pan - Flyg I Väg
Törnrosa - I Wonder (Jag Undrar)
Törnrosa - En Gång I En Dröm
Tarzan - Människa
Aristocats - Alla Snubbar Vill Ju Vara Katt
Djungelboken - Var Nöjd Med Allt Som Livet Ger
Djungelboken - Jag Vill Ju Va Som Du
Lejonkungen - En Värld Full Av Liv
Lejonkungen - Snart Är Det Jag Som Är Kung
Den Lilla Sjöjungfrun - Ta En Kyss
Den Lilla Sjöjungfrun - Havet Är Djupt
Toy Story - Jag Är Din Bäste Vän
Nalle Puh - Hej, Nalle Puh 

När jag är på dåligt humör, och känner mig väldigt felbehandlad är det inte kul att vara den personen som jag skäller på!

Ibland kan jag undra hur människor resonerar och vad de egentligen tycker är rätt. Vad skulle hända om jag gjorde exakt samma sak som de, och handlade precis utifrån det som de själva gör? Jag tror faktiskt inte att det skulle vara så himla populärt, men då behöver inte jag heller acceptera det!

Och blir jag arg, så blir jag också arg. Det är aldrig kul att vara bredvid mig när jag är arg, och desstom mindre när jag känner mig fruktansvärt felbehandlad! Men även om jag inte vinner på att vara arg och ifrågasätta det som hänt, så har jag även sagt mitt och personen i fråga får sig en tankeställare som han / hon kanske bär med sig.

Men det skulle inte skada om jag vann!

Jag tillhör den kategorin människor som skapar sig förväntningar på någonting som ska hända. De kan vara allt emellan väldigt låga till väldigt höga. Och gång på gång blir jag påmind över vad det var för förväntning jag skapat mig precis innan jag får se resultat.

Med tiden har jag lärt mig att det är bättre att ha höga förväntningar på något som ska visas, och låga förväntningar på någonting som ska hända. Men samtidigt är jag väldigt bra på att skapa mig väldigt höga! Och det är alltid lika svårt att inse att ens förväntningar var långt ifrån resultatet.

Men jag har även med tiden lärt mig att vända höga förväntningar mot låga när jag står inför det som ska visas, och att vända låga förväntningar mot höga när jag står inför det som ska hända.

Och trots endel besvikelse, och endel glädje är det alltid kul att tänka på att jag gång på gång gör samma sak!

.. inte tillgång till någonting som har med el att göra över huvud taget!

Nej, är man så trött att man hoppar mellan ord i meningar, skriver fel inloggningsuppgifter och inte har en aning om vad jag skulle göra för två sekunder sedan är det lika bra att lägga ner!

Uppgång vid 04:48 blir det absolut inte imorgon, jag måste utan tvekan ha sovmorgon, och då får jag tillbaka allt som har med el att göra :)

Nu är det läggdags, eller vänta, jag måste borsta tänderna först? Eller, gjorde jag inte det förut? Jag minns inte!
Godnatt.

.. så arg, ledsen, irriterad, besviken och förbannad på vissa människors beteende!