När jag fylld år fick jag, av min fina sambo, en resa till Gotland, om jag skulle våga. Ja, det enda problemet med resan var juh den tre timmars långa båtresan. Tre timmar i mina öron är ungefär det dubbla, alltså sex timmar. Men jag tog mig i kragen och bestämde att jag skulle våga! 

Så vi bokade ett hotell för natten mellan den 3 - 4 augusti. Jag var peppad, och väldigt sugen på att åka och se Gotland, och Visby, med egna ögon. Men så fort vi kom på båten började jag må illa .Och det enda Viktor den hopptokiga ungen ville var att hoppa. Hoppa, hoppa, hoppa. Upp och ner. Ner och upp. Allt hans hoppande gjorde mig mer illamående. Jag satt i min skön stol hela resan, och rörde mig inte mer än vad jag var tvungen.

Hemresan gick däremot jättebra. Jag gick omkring med Viktor i båten (en rastlös liten kille på en båt med inte mycket leksaker är inte lätt att underhålla), och jag gick även upp på däck och tittade. Till och med tog jag kort rak ner i vattnet. Det ni, det är inte illa av en båträdd tjej på 22 år! 

Men oj, vad jag saknar Gotland. Det var mysigt, fint, varmt, härliga människor, och Visby en fantastisk stad. Och det absolut bästa av allt - jag var med min familj! Så här blir det utan tvekan flera resor till Gotland! Jag skulle nog även kunna tänka mig att flytta dit, men jag ska nog tänka igenom det både en och trettiofem gånger till.