Vid förra BVC - besöket så "opererades" Viktor. Den lilla kulan han har på/som navel(n) skulle tas bort, och det gjorde enklas genom att knyta en tråd hårt, hårt, hårt runt naveln så allt näring skulle försvinna. Och tillslut skulle den dö, och till bort, precis som navelstumpen gjorde strax efter födslen.

Men nu har det gått en månad utan att någonting hänt så jag ringde till Viktors BVC - sköterska som talade om att de hade läkartider idag, men allting var tyvärr fullbokat, men att vi kunde få en klämtid vid 13:30 så de fick titta på det, och kanske även göra om "operationen". Tur att jag hatar att vara sen och var på plats en kvart tidigare, och att de fått en avbokning så vi kunde komma in direkt!

BVC - sköterskan såg också att kulan var helt oförändrad, och bestämde tillsammans med läkaren (inte samma som förra gången) att de skulle knyta runt en ny tråd. Och till en början gick det bra, och Viktor låg snällt ner (han hatar att ligga ner när han inte ska sova) och bara tittade på oss, men när läkaren gjorde en knut, och drog i allt vad han kunde så började Viktor gråta. Krokodiltårarna kom, skriken som ibland blir tytsa pga. att luften i lugnorna tar slut, och det knallröda ansiktet fick mitt hjärta att brista! Där stod jag och försökte hålla fast, och trösta, min son när jag själv hade gråten i halsen.

Hoppas bara det går vägen den här gången! Kulan blev vit direkt efter att tråden knytits fast, så den försvinner nog snart! :)