Viktor har alltid varit envis och bestämd. Och jag har många gånger undrat över hur det kommer bli när han inte får som han vill, och framför allt när trotsen kommer och knackar på våran dörr dag in och dag ut.

Än så länge har han inte "kommit på" det där med att lägga sig på golvet i affären och gråta hysteriskt när han inte får det han vill ha, men det kanske bara är en tidsfråga? Han gråter tyck-synd-om-mig-gråt istället. Men han har kommit på det där med trots. Framför allt när det är dags att sova för natten.

För ca. tre - fyra veckor sedan började han med att totalt vägra sova. Att ligga i sängen och dricka vällning går jättebra så länge någon sitter bredvid och läser en bok, men så fort boken är slut, eller personen i fråga reser sig upp, så reser sig även Viktor upp ur sängen och börjar gråta. Många kvällar framåt 22-tiden (Viktor lägger sig för natten 19:30) har vi gett upp och tagit en promenad med vagnen, där han somnar på ca. 20-30 minuter. Men att gå med vagnen varje kväll känns väldigt lyxigt, speciellt när det regnar. 

I början av förra veckan var det två kvällar som gick förånadsvärt bra. Sedan kom sjukdomen och satte stopp - sömnlösa nätter. Och nu är vi här igen. Trotsen på kvällarna. 

Och idag drömde jag om min egentid vid tvn med både godis, chips, och Coca Cola. Mitt soffläge kändes som en dröm att få infinna sig i. Men icke, trotsen satte stopp. Och nu, 2 timmar och 30 minuter efter att vällingen serverats så ser min lilla kille väldigt trött ut. Eller?