7 augusti 2013, del 1
38 Kommentarer
Nu är det dags för tankar att flöda, och tangenter att dansa ..
2 Kommentarer
Jag känner att det nu är dags för mina tankar att flöda, och för mina tangenter för att dansa igen över bloggen. Det har kliat alldeles för mycket i mina fingrar den senaste tiden, även att jag har gjort så himla mycket som gjort att bloggen ett par månader fått ligga på hyllan. Men nu ska tiden för bloggen infinna sig igen. Inlägg måste skrivas, tankar och frågor måste göra sig hörda, vårat liv måste få dokumenteras.
Men jag undrar förstårs om ni fortsätter att läsa, ställa frågor, och diskutera med mig? Om ni vill se vad som händer i mitt, min familjs, liv? Och är det någonting som ni vill veta, vill se, vill höra? Tell me! Jag känner att jag kommer fortsätta någorlunda på samma spår som tidigare, med vissa ändringar. Är ni beredda att hänga med?
GLAD PÅSK
1 Kommentarer
Glad påsk alla mina vänner önskar jag och tuppkammen Viktor :)
I torsdags var Viktor på påskdisco på förskolan, utklädnad var inget måste, därför blev det bara en snygg frilla som passar in på påskens tema. Och vilken mallig lite kille det var som åkte till föris, och lite extra mallig för att han även fick ha mammas pannband på vägen ;)
De vackraste orden, från vackraste prinsen!
Mästerkocken
Ibland är man osams med sitt barn
0 Kommentarer
Jag och Viktor brukar inte vara osams. Det är klart att denna två års trots visat sig med att lägga sig raklång i butiker, skrika hysteriskt när inte en bulle eller godis (sockerberoende?) följer med till affärens kassa, springa iväg och gömma sig när vi ska ta på kläder och så vidare.
I sådana sammanhang blir det oftast att man lyfter upp honom från golvet, försöker förklara varför vi inte handlat det han vill, eller tar på kläder mot hans vilja. Det fungerar nämligen inte att ropa på honom ett x antal gånger och hoppas på att han kommer.
Men kommer vi till sådana saker som vi kan ge honom varningar på, tex. slå mot spegeln, gläppa med lampor, brukar han få ett par stycken, och slutar han inte bär vi in honom i hans rum. Visst, många gånger kommer det tårar, men han förstår att han gjort fel. Oftast kommer han ut ganska så fort, kramas och säger förlåt.
Men sedan finns det de saker där man bara kan bli arg. Igår var en sådan dag. Det var ingenting som riktigt dög för Viktor. Men efter mycket om och men ville han titta på Hugo. När filmen börjar spela börjar jag städa. När jag sedan kommer tillbaka till vardagsrummet står soffbordet långt ut i rummet, mattan som annars ligger rakt ligger diagonalt, och Viktor står på tvbänken och hänger. MEN innan han bestämde sig för att hänga där tog han sönder mitt läppsyl (måste vara minst det andra bara i år!), dragit it det på både soffbord, tvbänk och tv. Med andra ord bad jag snabbt in honom i hans rum efter att jag sagt med hög ton att det är "Ajja!". Och i hans rum fick han vara (kom han ut fick han gå in igen) tills han kom och sa förlåt.
När vi var sams firade vi med glass :)
Frostar ur
0 Kommentarer
Jag och Viktor frostar ur frysen, och efter att ett x antal äckliga isbitar hamnat i Viktors mun har jag tröttnat ..
- Nej, Viktor, inte mer is nu!
- Jag inte sluta!
Springer till köket.
- Om du inte slutar så sätter jag dig i stolen!
Springandes tillbaka.
- Mamma, jag bara tittar!
Springer tillbaka, och jag går sakta efter.
- Mamma, gå!
- Viktor, då kommer du äta is?
- Mhm.
Mikaelas kräftsoppa
0 Kommentarer
2 stora morötter
1 msk. smör
3 msk. mjöl
1 l. vatten
0,5 dl. hummerfond
1 pkt. kräftost, motsvarar 400 g.
2 dl. creme fraich
1 burk med kräftstjärtar
Salt och peppar
Gör såhär:
1. Skala och riv morötterna. Hetta upp smöret i en kastrull och fräs morötterna snabbt.
2. Pudra över mjölet. Tillsätt sedan vattnet och hummerfonden och koka upp under omrörning.
3. När det kokar tillsätt då kräftosten och creme fraichen och låt det puttra lite. Smaka sedan av med salt och peppar.
4. När det är dags att servera lägg då i några kräftstjärtar i varje tallrik. Lägg även på lite dill om möjlighet finns.
Nyårsmålet träning
0 Kommentarer
Den här gången nämnde jag mitt nyårslöfte, eller om jag ska kalla det för nyårsmål, för min lillasyster som duktigt nog är mer flitig på det där träningsområdet än vad jag är. Sagt och gjort. En vecka senare köpte vi träningskort på träningshuset i stan och sedan dess har vi hållt igång. Vissa veckor mer effektivare än andra, men tyvärr blir det så när man som henne går i skolan och har sitt stora Ugandaprojekt, och jag jobbar dagar, kvällar, helger, och vill spendera tid tillsammans med min familj.
Nu känner jag själv att kroppen börjat komma in i träningen mer och mer. Den orkar mer, den kräver mer, den vill mer, den tål mer. Ojoj, ni skulle varit med första veckan vi körde ett ordentligt hårt magpass! Jag har nog aldrig haft så mycket, och så länge, träningsvärk i magen som efter det passet. Men har man inte tränat något vidare innan, man har varit gravid, och inte tränat magen ett skit efter graviditeten så är det inte så smart att köra et så hårt pass som gör att man har träningsvärk i över två veckor ;) Man lär sig av sina "misstag".
Idag passade jag på att ta ett snabbt pass på morgonen när jag lämnat Viktor på förskolan - skönt! Och även om jag tycker det är riktigt skönt att få komma iväg från hemmets vrå för lite träning, så skulle jag mer än gärna vilja ha ett litet gym här hemma. Börja spara,
Det nya barret
1 Kommentarer
För två veckor sedan var det min tur att bli snygg i håret :) Viktor hade redan blivit av med sitt långa hänger - i - ögonen - hår, och pappan i familjen var långt innan jul, dock är det nog dags för honom snart igen ;) Haha.
Jag har alltid i stort sätt kört på samma frisyr. Så mycket av längden som möjligt kvar, kortare lugg, lite uppklippt, och någoin snygg färg. Nu senast rött, och fy fabian var jag trivdes! Men till sommaren kommer den röda färgen vara ett minne blott och den oranga kommer lysa med sin närvarå, vilket gjorde färgvalet lätt för mig - något ljusare. Och för att inte vara sådär tråkig som vanligt med frisyren så klippte jag av ett par centimeter mer än nödvändigt, och nu saknar jag det långa håret. TYPISKT! Det är dumt att ändra frisyr och färg när man vet att man kommer tycka om det tidigare så himla mycket mer.
Viktor, 2 år
0 Kommentarer
Jag undrar så vart dessa två år har tagit vägen? Jag kunde inte för mitt liv förstå att det i tisdags, 12 februari, var två år sedan han föddes. Det känns både som det var alldeles nyss, och som att Vikor varit hos oss mer än två år. Men nu är det så, han har blivit en stor kille, alldeles för snabbt.
Skyfall
2 Kommentarer
Och vilket jobb han har, mannen. Skjuta lite, slåss lite, dricka lite, och ligga lite. Inte illa. Vilket drömjobb han måste ha ;)
Torka aldrig tårar utan handskar
1 Kommentarer
Idag klickade jag mig in på SVT Play för att se om alla tre delarna fanns att se, och de fanns. Jag satte igång första delen, och bara efter 15 minuter var jag som fast. Jag plöjde igenom både avsnitt två och tre direkt efteråt.
Och jag blev berörd. Så otroligt berörd. Tårarna brände backom ögonlocken! Och den fick mig att tänka på hur det en gång har sett ut här i Sverige, under 80 - talet för att vara exakt. Aids/HIV var en sjukdom som alla fruktade, det var en smittsam sjukdom, men får man behandla dem som är sjuka hur som helst?
Jag kan tänka mig att se miniserien igen. Jag kan tänka mig att läsa de tre böckerna (Kärlek, Sjukdom & Döden). Den berörde så djupt, och samtidigt som det känns som jag har massor med tankar och funderingar så känner jag mig även tom.
20 oktober, vad vi längtat!
1 Kommentarer
Nej, jag ville slå på stort. Någonting som hon förhoppningsvis aldrig skulle glömma. Men så åter till den stora frågan vad? Tankarna flög och stannade på både den ena och den andra saken, men ingenting kändes som det rätta, och just då kom reklamen på tvn (så glad för att vi har reklam sådär var tionde minut har jag nog aldrig varit. Eller okej, nu ljög jag. Jag har faktsikt varit ännu gladare när kissblåsan inte velat vara med mer och reklamen kommit!) och redan då kände jag - detta får det bli!
Biljetterna bokades i april. Min syster fick en överrraskning när hon öppnade sitt paket i juni. Och i lördags var det äntligen dags! Denna längtan var över, och vi skulle äntligen få glädjas av shopping, god mat, och en sjuhelvetes show!
Bilen styrde mot Linköping klockan 11, och där skulle det bli shopping och fika för hela slanten. Och shopping blev det för att hitta de perfekta kläderna och skorna för kvällen (att vi skulle ta med ombyteskläder hemifrån fungerar inte om man dels heter Mikaela Lindebrand, dels har jobbat till 22:30 kvällen innan, och dels för att man är småbarnsförälder. Tvättat hade jag faktsiskt däremot gjort.). När kläderna var funna, kropp och knopp var trötta för shopping var det dags att börja förbereda sig för kvällen (vad kunderna vid entren till IKEA tänkte när vi fyra tjejer kom med en stor IKEA - vagn full med påsar, skor, väskor med mera tänkte vill jag nog helst inte veta!). Ombytta och klara körde vi vidare för att leta upp en resturang, och när vi hittat vad vi sökte åt vi en riktigt god middag och förberede oss på bästa sätt.
När klockan var 19:30 parkerade vi våran bli vid Cloetta Center och tittade på flocken tjejer, kvinnor, damer, som stod där utanför och började gå in i byggnaden. De enda männen våra ögon kunde nå var dörrvakterna, männen som sålde och delade ut saker innanför, och såklart männen på scenen. För såklart var det LADIES NIGHT 2012 vi var på i lördags. En oförglömlig dag och kväll. En heldag som absolut måste göras om, och om det är möjligt ännu bättre! Min syster sa till mig efteråt, "Det här är den bästa dagen i mitt liv. Den bästa studentpresenten!". Jag inte bara tror hon var nöjd, jag vet att hon blev det, och det värmde lite extra i hjärtat att jag kommit på en sådan bra present! :)
En annan helt oförglömlig sak hände just denna dag. Min fina vän Camilla,
och hennes Tobias, fick sin son, två månader för tidigt! <3
PS. Den 20 oktober förra året var det första dagen jag var borta från morgon till kväll från Viktor. Jag följde nämligen med mina föräldrar, och min syster, till Gekås för en runda shopping. Och det var även denna dagen, då pappan i familjen var hemma, som Viktor lärde sig krypa. Vilka minnen! <3