Jag har alltid, sedan jag var liten, varit den där långa och smala tjejen. Trots mängder med mat på tallriken till middagar, och tonvis med godis till myskvällarna så har min vikt bara varierat upp och ner med ett par kilo. Ingenting har lagt sig på mig, och man har aldrig kunnat gissa att jag äter som en häst och proppar i mig så mycket socker!

När jag blev gravid var min första tanke på alla dessa bristningar som skulle dyka upp. Egentligen är det knäppt och helt sjukt att jag tänkte på de när jag inom nio månader skulle bli mamma till varelsen som lever inuti min kropp, och som jag ger näring varje dag. Men bristningarna fanns i mina tankar hela tiden, och jag trodde de skulle synas direkt när magen börjat växa.

Imorgon går jag in i vecka 26, och än så länge finns det inga bristningar på varken mage, lår eller rumpa. Chansen finns att de kommer dyka upp den tiden som finns kvar, och chansen finns även att de kommer dyka upp när Bebis är ute och allting ska dra sig tillbaka. Men inte trodde jag att min mage skulle vara så pass töjbar som den faktiskt än så länge varit.