Rädslan har börjat komma
Jag är faktiskt inte ett dugg nervös, utan längtar enbart och är väldigt förväntansfull - antar att det kanske kommer för mig också när det närmar sig ;) Jag ska skicka över massa possitiv energi på dig när det är dags för dig, om du gör det samma för mig :D Kram
Ja men det är bra det! :D Har en känsla av att jag är den där bloggnörden som kommer uppdatera mellan värkarna haha ;)
Grattis till lill*n =) , det kommer gå bra hur det en slutar. nervös är till och med jag som ska föda mitt 3:e om 5 mån drygt. jag är livrädd för smärtan i sig än idag efter två knoddar men allting slutar underbart =)
kramar.
Haha japp, that´s me ;D
tack så mkt.
vet inte om det lugnar och jag vet att du har hört det förut men man får en kraft när det väl är dags,kroppen ställer in sig på att föda och den hjälper dig sjukt mkt.finns ingen tvivel i dina tankar då de finns ingen plats för tvivel utan du ska föda barn och du kommer fixa det.liten vill ju se världen och träffa er.
försök att bara koppla av och ta det den dagen det kommer,ingen mening att gå och tänka på det redan nu det mår varken du eller bebis bra av.kram
tack så jätte mkt! :D:D
jag tror allt kommer att gå jätte bra för dig!! :D
ha en bra dag!
Kommer gå super! :) Tänker dock inte förfina det, jag hade så ont att jag trodde jag skulle dö, but then again, jag födde utan bedövning och det kommer jag aldrig göra igen, hehe. Men i slutändan är det värt varenda liten del, tro mig :)
Först måste jag säga att jag inte kan komma in på din blogg från mig! Men, googlar jag ditt namn och klickar mig fram kommer jag in, men jag kan inte gå in på din startsida utan att en ruta kommer upp som säger: "Tjänsten avbröts, sidan ej tillgänglig!" och det har gjort mig tokig i veckor! Men nu lurade jag den, och det gick ju bra :)
NU till vad jag egentligen skulle skriva..
När jag väntade Leia kände jag PRECIS sådär. Om jag hade bloggat då hade jag förmodligen skrivit ett inlägg identiskt med ditt.
Min barnmorska, en väldigt förstående 50 årig kvinna, och jag pratade om mina funderingar och hon la grunderna till det som fick mig att lugna min egen oro.
Vi pratade om ryggmärgsbedövningar och jag undrade om inte den gör as-ont?! Hon log lugnt mot mig och sa att om jag vid det tillfället då jag skall föda barn fortfarande oroar mig för att ryggmärgsbedövning skall göra ont så skall jag inte ta den, för då har jag inte tillräckligt ont. Om det är så att jag skiter i hur ont den gör, då är jag i behov av den. Det la grunden för vad jag skulle ha för bedövning. Sedan påminde hon mig om att en värk aldrig varar i mer än 60 sekunder, vilket jag hade tyckts glömt av. Trots att jag visste det, så föreställde jag mig någon sorts konstant smärta i flera timmar. Men så var det ju inte, det var ju pauser och vila hela tiden där emellan.
Hon sa också att kvinnor som är oroliga för att tappa kontrollen har ofta större kontroll än vad de tror eftersom de ofta låter sin kropp visa vägen fram.
Kvinnor som tror de har benkoll inför förlossningen och har en tydlig bild över den framför sig, löper större risk för att tappa kontrollen eftersom det sällan, eller faktiskt aldrig, blir precis som man tänkt sig.
En kvinna som är lite orolig försöker ofta inte ta över kontrollen över sin kropp utan ger sig mer hän och följer med. "-Nu gör det lite ont, jag testar att lägga mig såhär!" medans en kvinna som försöker ta över kontrollen säger "-Jag ska vara såhär, ligga såhär, då skall det inte göra ont" och så gör det ont ändå och efter många försök så känner hon att hon inte har kontroll över sig och får panik.
NU är jag inte riktigt lika bra på att beskriva som hon, men jag hoppas jag lyckades fånga hennes poäng iaf.
Jag var en orolig kvinna som kom in på förlossningen, jag förväntade mig det värsta, men jag lät kroppen visa mig vägen och hanskades med det för varje värk som kom och det gick ju bra, Med Leia blev vi inskrivna kl 17 och hon föddes kl 20, Med Cornelia kom vi kl. 02 och hon föddes kl 04.
Förlåt att jag typ skrev en hel novell här bland dina kommentarer, mammor tycks aldrig prata färdigt om ämnet.. hahaha
Många kramar!
Theodora
börjar också bli lite nervös.. men ingenting man kan göra något åt. bebben måste ju ut förr eller senare :)
Åh jag förstår dig! Jag skulle också vara nervös inför förlossningen, kommer vara det när det blir min tur att få barn sen. Så jag vet inte om det finns ngt jag kan säga för att du ska känna dig bättre mer än att det kommer gå bra =) Även om det kommer göra ont så tror eller vet jag att det kommer vara värt det i slutändan när Bebis kommit ut! För annars skulle alla kvinnor i världen ha max ett barn ;)
Åh stackare! Hehe, den fina bilden av att vara gravid är kankse inte så fin längre med andra ord ;D Du får glädja dig åt att det bara är under en viss peroid som det är just såhär jobbigt! :) Sen kommer du iofs att behöva bekyra dig över andra saker men det kommer då liksom =) Förstår att du blir ännu segare av att inte kunna/orka göra ngt. Det blir jag med och jag är inte gravid så jag kan bara tänka mig hur tfft du har det =) Du behöver all kraft du kan få :)
Haha, du har så rätt ;D Man ser det man vill se eller så väljer man att se vissa saker imorgon xD Det blir så tradigt att gå runt och städa varje dag eller vad det nu är man gör. Samma sak vajre dag har aldrig varit min grej! Ja det är tur det! Även om det är dödstråkigt att plugga så är jag glad att jag gör det för om jag inte hade plugget skulle jag inte ha ett skit att göra... Helt utan måsten kan man inte vara! (Även om jag inte gillar ordet måste så vill man ha det lite grann)
Jag vet varken när eller vad jag vill plugga. Det blir alltså inte till våren men eventuellt till hösten om jag kommit på vad jag vill göra! =) Lite kluven, vill inte hoppa på ett program som jag sedan vill hoppa av!
Tillsammans har vi sonen Viktor 
