Hejsan Bebis!

Idag är det den 21 Januari, och du är beräknad att titta ut och vara i din mammas, och din pappas, famn den 21 Februari. Och kanske är det så att du väljer att komma just det datumet, om exakt en månad? Men du kan även komma inom två veckor likaväl som det kan dröja sex veckor innan du är här. Men både mamma och pappa vill ha ett Februaribarn, så du får gärna hålla dig inom ramarna.

Samtidigt som både din mamma, och din pappa, vill ha dig här ganska så snart för att vi är så nyfikna och längtar efter dig, vill vi att du ska komma ut den dagen du är redo! Så jag hoppas att du har det bra där inne i din swimmingpool som dessvärre bara blir mindre, och mindre för dig.

Imorse tömde en sköterska din mamma på lite blod - två rör. Och trots att din mamma är väldigt rädd för nålar och knappt kan titta när de sticker henne i fingret, fast man då inte ner nålen, så lät hon sköterska röra på nålen för att hitta blodkärlet hon stuckit i. Men det hjälpte inte, så hon fick sticka om. Och där satt din mamma med tänderna i läppen, försökte slappa av, en tom mage som skrek efter frukost, ett illamående som satt i halsgroppen, och ett huvud som snurrade. Men din mamma tänka på dig, och den dagen du ska titta ut kommer det göra mer ont än när de sticker in nålar för att ta prover, så det gick över förväntan bra. Nu ska vi bara vänta på provresultaten och hoppas att mamma inte har någon graviditetsklåda, lever - eller gallbesvär som gör att kroppen kliar.

Du vet om att din mamma har lite svårt för att sitta stilla längre stunder, och är väldigt gärna uppe och går och pysslar. Men den senaste veckan har det blivit lite svårare. De där enkla sakerna som att stoppa i en kontakt i eluttaget nere vid listen, att plocka upp en krona man tappat på golvet, eller att tvätta bort sminket vid ett kanske lite för lågt handfat är inte så lätt längre. Ibland tänker jag att det går fort, så jag kan göra det lite snabbt, men när jag väl börjar känner jag att jag kommer "klämma" dig, och då får jag komma på en annan lösning.

Men det är egentligen bra att du är i magen så att din mamma kan komma på lite lösningar, för sedan när du är ute så kommer hon ändå få fortsätta med att komma på lösningar. Allting går inte tillbaka till hur lätt det var innan bara för att du bestämt dig för att titta ut. Och visst är det bra att få använda hjärncellerna, och bara ta det där viktiga och strunta i resten när man inte kan, och när man inte orkar? 

Men jag tror inte riktigt du tror på de där orden eftersom du vet att din mamma lätt klättrar på väggarna om hon är stilla för länge, eller inte kan göra det hon vill. Men nu när du är i magen gör du mig påmind. Du trycker, vrider, vänder, sparkar och slår där inne i magen när du är inte är med på notorna. Du är snäll som redan nu tänker på din mamma! <3

Och vill du veta planen för helgen? Den är att bara mysa och ta det lugnt. Så vi får se om både du, och din pappa, kan hålla mamma på plats. Men det tror jag allt. Mys med de två bästa säger mamma inte nej till i första taget! Okey, bortsett från att det ska städas så ska vi bara mysa :)

Puss och kram, din mamma.