Varför gick jag ens upp imorse? Jag visste juh att dagen inte skulle ge med sig något bra.

Igår eftermiddag började Viktors näsa att rinna. Och till följd kom även dessa nysningar, och vid varje nys så flyger nästan snoret ut. Och ibland hänger det ner till hakan. Men det är så himla trevligt med allt detta snor - eller inte. Tempen visade 38,1 vid läggdags, och nästäppan var ett faktum, och han somnade bums när vällingen var slut. Och han sov bra, de första fyra timmarna, sedan var det liksom kört. Jag kan inte, jag orkar inte, jag vill inte räkna hur många gånger jag varit inne hos honom inatt.

Imorse var i alla fall nästäppan borta, och jag tänkte att en dag med att torka snor klarar vi oss igenom. Men här har lillkillen nys sådär trettio gånger i timma, vilket resulterar till ett himla torkande, och en viss irritation från han som snart har en väldigt röd näsa. Och att sova mitt på dagen ville vi inte, sådär 20 minuter på en hel dag räcker tydligen när man sovit dåligt hela natten och egentligen behöver sömn. Att sova i vagnen dög. Ja, när vi hade två minuter kvar innan vi var hemma. Och att sedan hälla ut kaffet (som var väldigt nödvändigt för den här trötta mamman vid lunch) var tydligen det roligaste man kunde göra, för oj, vad roligt det såg ut, och vad kul det var att plaska i. Ja, och naturligtvis så dränkte vi snutten samtidigt, och utan den går juh inte att sova.

Och till råga på allt ska vi tydligen skräpa ner hela lägenheten med både leksaker, kläder, och tidningar. Matvägra lite. Och gör allt som man inte får göra. Jag undrar fortfarande varför jag gick upp imorse när jag visste att dagen inte skulle föra med sig något bra? Eller jo, en väldigt busig plutt som tycker att han är jätterolig när han gör bus och skrattar ifrån hjärtat. Sådär så att mitt hjärta smälter. Ja, lite bra har dagen fört med sig - min glada skatt! <3

PS. Viktor brände sig inte på kaffet. Jag hade precis hällt i lite för mycket mjölk så det var nästan fesljummet.