År 2011 har så mycket känslor med sig. Det har utan tvekan varit det absolut bästa året i mitt liv för det har varit året som Viktor kom till världen, och just jag fick bli mamma till just den fina killen. Och det har varit en helt fantastisk resa som för det mesta varit positiv. Att få följa Viktors utveckling har varit helt underbart, och att få växa som människa tillsammans med honom har varit helt otroligt.
Men oj, vad året har gått fort! Det är drygt 1 månad kvar och sedan fyller Viktor 1 år. Han har snart varit med oss utanför mage i ett år, och jag kan knappt minnas hur liten han varit. I början låg han och sov mesta dels, och vaknade i stort sätt bara när det var matdags och blöjbyte. Men nu vill han knappt sova på dagarna, och det är bara en massa bus och lek dagarna i enda. Och det mest fantastiska av allt - han kan gå! Från att ha legat på rygg och rört armar och ben ofrivilligt till att kuna gå, att ta ena foten framför den andra och komma framåt. Helt fantastiskt! Men innan Viktor kom till oss var jag stor som ett hus. Eller, jag kände mig i alla fall stor som ett hus. Speciellt i Januari månad. Då var den där kulan mest ivägen. Från att ha varit liten och söt till att vara ett stort hinder från att tex. diska, laga mat, sitte bekvämt, resa sig upp ur sängen och så vidare. Fin med stor var den. Och den minns jag inteheller nu.
Men fredagen den 11 Februari omkring klockan 19:30 gick en del av slemproppen. Äckligt, men häftigt. Men vad jag läst så kunde det ta upp till två veckor innan förlossningen satte igång så mina förhoppningar var inte så höga då den lilla filuren i magen var beräknad till den 21:a. Men vid 23:00 på kvällen började värkarna komma med 6 - 8 minuters mellanrum, och hela slemproppen släppte med vid 00:00. Efter samtalet till Förlossningen strax efter 03:00 den 12 Februari började värkarna bli mer intensiva och komma med 2 - 3 minuters mellanrum. Så med flera minusdrager, isgata, och musik i bilen körde vi de nästan 6 milen till Förlossningen för en egentligen bara kontroll för en liten blodansamling som kommit.
Väl inne på Förlossningen
(såklart var det vägarbete mitt på vägen så vi fick köra runt lite, och en värk tyckte att det var passande att komma så fort jag klivit ur bilen) så visade det sig att jag var helt öppen, och allting som hette smärtlindring förutom lustgas var för sent att ta. Men här andades vi ingen lustgas, utan vi körde på utan smärtlindring, och det gick. Ont gjorde det, men det gick!
Klockan 06:52 (precis i personalbytet) kom Viktor ut ur magen, och tog sina första andetag i den här världen, 49 cm lång, och 3435 gram tung. Och allting började han med ett härligt litet skrik som var så underbart att höra <3
Tre dagar tillbringade vi på Västerviks BB. På grund av att amningen inte kom igång ordentligt fick vi inte åka hem tidigare, och mycket hade även att göra med att Viktor började bli gulare och gulare de närmsta dygnet efter förlossningen. Men till slut fick vi åka hem med bestämmelsen att Viktor skulle ligga framför ett soligt fönster och sova de närmsta dygnen för att gulsoten skulle gå ner. Vilket han även fick. Så den första tiden var vi bara hemma och mös tillsammans som en nybliven familj. Vi tog gärna emot besök, men vi åkte inte direkt iväg. Vi var bara hemma och lärde känna våran son.
Det blev även dags att ta en bild till tidningen. Viktor tittade stort, och undrade vad som hände de första tio bilderna som knäpptes, men sedan somnade han. Så resten av de ca. hundra bilderna som togs sov han sig igenom, och det var även ett utav de fotorna som senare hamnade i Vimmerby Tidning.
Det första halvåret levde jag som i en bubbla, en bebisbubbla. Njöt av all tid som jag fick tillsammans med Viktor, och tillsammans med Erik. Jag lämnade knappt hemmet och Viktor frivilligt. Nej, att bara umgås med de bästa killarna i världen gjorde allt -
sådan lycka! <3
Sedan kom den där månaden som vi längtat till - Maj. Månaden då det både skulle vara dop för Viktor Erik Lars, och månaden som vi skulle flytta till lägenheten som vi idag bor i, och trivs i. Men drömmarna om ett hus är väldigt stora
(i alla fall mina drömmar). Och samma dag som vi flyttade in i den här lägenheten fick Viktor för första gången prova att sitta i sin lära - gå - stol, och det var även då, med hjälp av sin moster som han skrattade högt för första gången
:) Och vi fick det på film!
Sommaren 2011 bjöd på mycket! Inte bara regn, utan även dagar med sol. Men en hel del dagar med roligheter - Ölandsresa, Gotlandsresa, Eksjöresa, Linköpingresa, Västerviksresa, kräftskiva, grillkvällar, lekparkslek med Viktor, och även många nätter med att sova på tvären i sängen, och andra roligheter!
Sedan kom hösten, och vintern, till oss, och allting hände på en och samma gång. Viktor lärde sig så himla mycket i sin utveckling - att resa sig upp, det kom tänder, att krypa, att gå, att förstå innebörden av ord och så vidare. Sedan var vi även ute i snön väldigt mycket och lekte, och åkte pulka. Eriks jobb blev bjudna till Göteborg där vi tillbringade en helg, och under tiden var Viktor hemms hos mormor och morfar. Julafton kom och paketen bara översvämmade Viktor, och han fick så himla mycket kärlek av alla han träffade!
Under hösten hade vi även två fotograferingar inbokade. En fotografering med
Emma, och en som
"Modell för en dag", och därifrån hänger min favoritbild på Viktor i en förstoring i vårat vardagsrum
(den där han har det lila tyget omkring sig).
Nu väntar ett nytt år - 2012. Året då min fina lilla prins fyller 1 år, och även inskolning på dagis ska ske detta år. Men nu tar vi en sak i taget, och fortsätter i samma takt med en massa bus, och lek, och ser alla nya framsteg som Viktor gör!
Och sedan hoppas jag att alla ni läsare fortfarande vill följa med oss i våran resa, och lämnar små fotspår :) För inte är det lätt att vara en bloggerska som skriver om tips, sitt liv som mamma, och sin sons utveckling. Vad är okey, och vad är inte okey längre?!