Innan jag blev gravid hörde jag talas om oljor som man kunde smörja in sin kropp med för att minska bristningar på huden när kroppen töjer ut sig. Och när jag senare fick mitt plus på stickan så tänkte jag att jag skulle beställa en av de där oljorna, och sedan börja smörja in mage, lår, bröst och rumpa när magen verkligen började synas.

Nu är jag inne i vecka 30, och enda sedan vecka 24 har jag smort in mig med den här oljan två gånger i veckan. Än så länge har jag inga bristningar någonstans, bara väldigt tydliga blodkärl på brösten. Men oljan gör även att magen inte kliar så mycket när huden töjer ut sig, och den är väldigt skön att massera in i kroppen. Len och mjuk.

Under dagen har jag tänkt på planerade, och icke planerade graviditeter. Jag och min sambo planerade inte att vi skulle bli gravida så fort som allting hände. Jag har alltid önskat att bli en ung mamma, men jag ville ha ett bra boende, och helst ett bra arbete med en bra inkomst när det hände. Men när vi fick vårat plus på stickan fanns det inte många tvivel på varför vi inte skulle behålla barnet som sakta men säkert börjat växa i min mage.

Jag är född den 29 Juli, och min lillasyster är född den 5 Januari. Och vi båda två har den turen att födas under de lov som man har inom skolan, sommarlov respektive jullov. Och på något sätt undrar jag om mina föräldrar planerade att de skulle få två lovbarn, eller om det var vi två som bestämde oss för att titta ut just under loven eftersom vi båda är födda två veckor för tidigt?!

Men det blir inte alltid som man tänkt sig, vare sig det handlar om graviditeter eller andra saker i livet. Och jag ville titta ut två veckor innan mitt BF - datum, och likaså min lillasyster. Kanske vill även Bebis titta ut två veckor tidigare? Hur eller hur, kommer Bebis nog inte bli något lovbarn. För det enda lovet som infaller sig i Februari är sportlovet, som varje år infaller sig vecka åtta här i Vimmerby, men det är alltid mellan två helt olika datum - varje år!

Bebis kommer vara lika älskad vilken dag han/hon än tittar ut. Men jag tycker lite synd om honom/henne som kanske måste tillbringa sina födelsedagar i skolan. Men kanske är det roligt? Jag har ingen erfarenhet, men jag hoppas.

Hejsan Bebis! 

Den senaste veckan har det snöat i stort sätt varje dag. Och det finns massa snö att leka i, men det får vi ta till nästa jul när du ute ur magen. Du kanske även har känt vad kallt det har varit om dagarna när vi varit ute? Igår när vi gick på en promenad var det - 15 grader, och det var faktiskt mycket kallare idag! På vissa delar av gatorna är det även blankis, och då tar vi det väldigt försiktigt så vi inte halkar och skadar oss.

Förra veckan fick du vara med vid både lussebak och julbord. Vi bakade många lussebullar, och du kanske även har märkt att det är många som fått brottas med dig där i magen? Din mamma har verkligen proppat i sig bullarna, och det börjar faktiskt redan eka tomt i frysen.

Julbordet med din pappas arbete var riktigt trevligt! Vi fick till en bra klädsel som varken var för kall, eller för varm. Ja, för utomhus var det så vi hackade tänder, och inomhus var det så varmt att vi istället svettades. Vi fick väldigt god julmat, och även en många glada skratt. Du kanske märkte att din pappa var lite värre än vad han brukar vara? Han fick i sig väldigt god dricka som de serverade till honom så han skrattade, skojade, dansade och sjöng som aldrig förr - men kul hade han, och även vi!

Det fanns även väldigt många som frågade frågor om dig, och var nyfiken på när du skulle titta ut. Och det är faktiskt både din mamma, och din pappa också. Din pappa sa på kvällen, 'Jag vill ha Bebis här nu!'. Och jag håller med honom. Du skulle gärna få vara i våran famn redan nu. Men du måste samla lite mer kraft och styrka ifrån magen innan du kommer fram. Det fanns även de, av pappas arbetskamrater, som erbjöd sig att vi fick ärva kläder och så vidare utav dem - väldigt snällt! :)

Musiken som de spelade, och sjöng till på julbordet tyckte du om. Du rörde dig väldigt mycket där inne i magen. Speciellt när de spelade rock! Ja, du är din mamma upp i dagen :) Du kommer nog vara en stjärna på att dansa sedan när du kommer ut. Jag tvekar inte en sekund på dina musiktalanger du kommer ha.

Jag har börjat märka att magen börjar bli lite för liten för dig, även att den växer i ett fruktansvärt tempo! Men du vrider och vänder på dig så gott det går, och att du ena sekunden trycker mot mina revben, andra sekunden sparkar mig i sidan, och tredje sekunden kickar mig på blåsan gör ingenting. Så länge du har det bra där inne, och lovar att stanna enda tills du känner dig redo för att titta ut så får du boxas med mig. Men ibland drar du verkligen ihop dig allt vad du bara kan och ger mig jobbiga sammandragningar, men då brukar jag klappa på dig lite extra.

De senaste dagarna har vi mest legat i soffan och myst, du och jag. Vi har tittat på både tv - programm, tv - serier och filmer. Jag har klappat och pratat med dig. Och du brukar oftast svara mig med något lite ljud där inne från, eller med en spark. Men till helgen ska vi röra på oss mycket för då ska vi åka iväg en bit för att handla julklappar till alla andra i våra familjer, och även saker till dig ska inhandlas. Det ser vi fram emot :) Men fram tills dess ska vi samla energi, för din mamma är så fruktansvärt trött om dagarna nu för tiden.

Puss och kram, din mamma.

Från denna graviditetsvecka erbjuder MVC ofta kontroller varannan vecka. Förmodligen känns det nu som om alla organ trängs undan av magen och barnet. När du börjar närma dig slutet av din graviditet känns benen ofta tunga och trötta. Räkna med att du behöver extra mycket vila. Trycket på venerna som leder blodet från benen tillbaka till hjärtat kan ibland bli för hårt, och det kan leda till åderbråck. Många kvinnor börjar nu fundera på den förestående förlossningen. Skriv gärna ned dina tankar om att vänta och föda barn. Det är ett bra sätt att bearbeta det du har framför dig.

I lördags gick vi in i vecka 29, och det är först nu som jag tycker att allting har blivit ännu mer verkligt än vad det tidigare varit. 

Bebis har sparkat i över 10 veckors tid, men är nu mer bestämd om vad jag får och inte får göra, hur jag får och inte får ligga, och även att alla ställningar som Bebis tycker är sköna inte alls är någon vidare ställning för mig. Jag har börjat inse att sammandragningarna inte heller blir lättare mot slutet. Magen har sedan början av graviditeten vuxit sakta men säkert, men växer nu i ett snabbare tempo och har även blivit mer tung att lyfta på i stående läge. Och klädhögen med kläder som jag än kan gå i blir bara mindre och mindre.

Spjälssängen har stått bredvid min sänghalva i flera veckors tid. Spjälsskydd, madrass, täcke och kudde finns också på plats. Skötbordet har intagit sin plats bredvid byrån där Bebis tillbehör ska ligga i. Vagnen står än så länge i vardagsrummet och bara väntar på att få användas. Kläder, lakan, handdukar och skötbordsunderlägg är tvättade efter hand när det har inhandlats. Men än så länge får det ligga kvar i byrån, för där samlar det inte damm. 

Men. Förlossningen närmar sig, och går jag full tid är det drygt elva veckor kvar, och sedan har våran lilla familj utvecklats från två till tre. Och för varje dag som närmar sig, juh mer nervös blir jag över förlossningen. Jag vet att Bebis på ett eller annat sätt måste komma ut. Jag vet också om att det finns en stor möjlighet att det kommer göra ont, och att det kan ta timmar. Jag vet även om att jag kan få smärtlindring om smärtan är för stor.

Och trots att jag försöker intala mig allt det där jag vet, och att det kommer gå bra i slutänden så blir jag ändå inte av med nervositeten för smärtan. Och förlossningen som jag tidigare tyckt varit rolig att prata om börjar göra mig väldigt osäker. 

Jag kan vara stark om jag vill. Men mår jag dåligt, får panik och hyperventilerar när jag har magsjuka. Hur ska det då gå under en förlossning? Nej, rädslan har börjat att smyga sig in på mig!

Hejsan Bebis!

Den senaste veckan kanske du har märkt att vi inte kommit riktigt överrens när det är dags för oss att sova? Din mamma brukar alltid ligga på vänstersidan, för det är då hon sover som bäst. Men även du tycker om den sidan av din mamma - både natt som dag. Men oftast vänder jag mig gärna om och intar högersidan bara för att du ska ha det bra där inne i magen.

Jag är glad så länge du trivs i magen, vilken sida du är trivs bäst på. Jag hoppas också att du fortfarande får bra med plats där inne i din swimmingpool så du inte väljer att snart titta ut. Jag vill att du ska bestämma dig för att titta ut när du själv är redo, och när det är alldeles för lite med plats där inne i magen, sådär lite plats så att du knappt kan röra dig en millimeter nästan. Men jag hoppas det tar ett tag till så du blir stor och stark!

Än så länge är du inte tung att bära på. Det är bara din mamma som känner att den motionen och energin som hon hade innan du dök upp i magen inte längre är på topp. Du tycker inte om när jag går för fort och ger mig då lite halvjobbiga sammandragningar, och energin bara försvann förra veckan och jag kom in i den där trötta perioden som vi hade i början. Minns du? 

Imorgon ska vi baka lussekatter tillsammans med din mormor. Och jag ska tvinga henne att spela julmusik under tiden, om hon inte redan planerat att göra det. Du måste juh få höra hur mysigt och trevligt det är när det lider mot jul. Och kanske kommer du ihåg julmusiken nästa gång det är dags igen? Då du är ute ur magen.

Och på fredag ska din pappa på julbord med sitt arbete, och då ska vi följa med. Vi ska klä oss fint, äta gott, och bara ha det trevligt med alla hans arbetskamrater. Jag hoppas även att du trivs under den festen, och att du inte väcker dig för mycket om du försöker sova.

Nu är det bäst att vi får i oss lite frukost så vi kan gå på en vinterpromenad sedan. Snön la sig så fint, som ett vitt täcke, under dagen igår så vi ska andas in den friska doften såhär på morgonen. Jag hoppas bara att de plogat vägen åt oss.

Puss och kram, din mamma.

Nu går du in i graviditetens sista tredjedel. Det är en spännande men också påfrestande tid, såväl psykiskt som fysiskt. En del kvinnor mår utmärkt under denna period, medan andra kan känna sig helt utmattade. Under dessa veckor kan du räkna med en viktuppgång på ca 4,5-5,5 kg, där barnet utgör ca 3-3,5 kg. Livmodern har under den senaste månaden växt ca 4cm och du kan känna ett tryck upp mot bröstkorgen. Detta kan ge en lätt obehagskänsla när de nedersta revbenen spänns ut.

Hej Bebis!

Jag hoppas att du har det bra där inne i magen, och att du trivs. Du gör inte sådär jätte mycket väsen av dig. Ibland har du dina stunder när du hickar nästan konstant, och även vänder dig som en virvelvind i magen - akta dig så du inte lindar in dig i navel strängen! Men oftast är du lugn, och då inbillar jag mig att du verkligen trivs.

Både jag och din pappa brukar prata med dig om dagarna, men pappa hittar oftast på en massa knäppa saker som han tycker du ska göra när du kommer ut, men lyssna inte på allt knäppt han säger. Vi brukar alltid säga godmorgon och godnatt till dig eftersom vi vet att du kan skilja på ljus och mörker nu. Men det är lite tråkigt att vi har kommit in i den här mörka årstiden då det nästan är mörkt jämt.

Men det bästa med den hör årstiden är att det alltid går så fort, veckorna fram till jul, och då är du snart hos oss! Jag har tänkt att baka lite lussebullar, och pepparkakor någon dag nästa vecka. Och även lyssna på en massa julmusik, så det hoppas jag att du kommer tycka om. Du brukar sparka och vända på dig i magen när du hör musik. En riktig diskobebis!

Jag har även börjat tvätta lite av alla tillbehör vi inhandlat åt dig, så som kläder och lakan, för att sedan vika ihop det och packa ner i byrån så vi är förberedda med det. Din säng ska jag självklart bädda, men lite längre fram så lakarna blir sådär supermysiga!

Vid klockan tio idag har jag en tid till sjukgymnasten. Jag hoppas hon har något tips på någon rörelse som jag skulle kunna göra för att slippa få så ont i ryggen och i höfterna när jag är uppe och går mycket. För jag tror du märker att din mamma har lite svårt att sitta stilla, för vi är uppe och år nästan hela tiden, och varje dag tar vi oss en promenad och andas in den härliga vinterdoften.

Puss och kram, din mamma.

Vecka 27 (26)

Nu har du kommit till sista veckan i graviditetens andra tredjedel. Din mage är nu ganska framträdande, men storleken beror också på din kroppsbyggnad, längd, vikt samt om du fött barn tidigare. Ytterligare en faktor som spelar in är mängden fostervatten. Mammans vikt ökar och den kommer att göra så fram till graviditetsvecka 36. Det kan vara dags att handla saker till barnet, eftersom det förmodligen ganska snart blir besvärligt att gå och handla. 

Barnet är nu ca 24 cm långt från huvud till stjärt och vikten är runt 1kg. Huden är mycket skrynklig men skyddas och får näring av ett lager vernix/fosterfett. Under huden lagras alltmer fett och fostret börjar bli knubbigt. I den här fasen suger barnet ofta på tummen och det stärker musklerna i kinder och käke. Kanske kan det även ha en tröstande funktion. Smaklökarna på tungan och insidan av kinderna är nu fullt utvecklade. Barnets avancerade hjärnfunktioner utvecklas och blir alltmer sofistikerade

Runt denna vecka börjar ögonen öppnas och näthinnorna bildas. Nu uppfattar ditt barn ljusskiftningar och studier visar att om man lyser med en ficklampa på mammas mage, så rör sig barnet mot - eller bort från - ljusskenet. De första synintrycken utanförlivmodern delas för barnet in i ljus och mörker - det är därför många leksaker avsedda för spädbarn är svartvita. Ögonfransarna är fullt utväxta för att skydda ögonen eget födseln.

Det är så mysigt att sitta i väntrummet på MVC och vänta på att det ska bli ens tur. Även om det första jag skulle göra idag var att få en vass nål i armen så var det ändå lika mysigt. Och sticket gick bättre än förväntat! 

Min barnmorska tyckte det var nyss som vi satt där i hennes rum och fick all information för en precis påbörjad graviditet, medan vi skakade på våra huvuden och höll inte med. Och faktum är att sist vi var där (med undantag när jag sökte för mitt ryggproblem) var 20 juli! 

Vi pratade om allt möjligt, även mina prover jag tidigare tagit, och allting såg jättebra ut. Jag hade även en väldigt bra blodgrupp, och inga avvikelser. Mitt blodtryck var fortfarande lågt, men inte så lågt att det är farligt, utan det såg bra ut. Järntabletterna skulle jag även fortsätta att ta en var annandag. 

Eftersom jag gått 25 fulla veckor var det dags att mäta magen och lyssna på Bebis hjärtljud. Mitt magmått var på 27 cm, precis som det ska vara när man är i vecka 25 och bär bebisen framåt. Hjärtljuden varierade mellan 125 - 144 slag samtidigt som Bebis levde livet i magen - rörde och sparkade som bara den! 

I min och min sambos lägenhet har vi delat upp alla garderober och lådor så vi får plats med våra kläder, och även gemensamma ting som handdukar och lakan. Och i varje litet vrå är det någonting som har sin plats, och det är inte mycket som vi kan "trycka" in på de tomma utrymmena. 

Men av någon konstig anledning, och trots att jag har mer plats nu än vad jag hade när jag bodde hemma, så får jag inte plats! Jag har helt enkelt för mycket kläder, men för lite att ha på mig. Hur går det ihop? 

Och utav de kläder jag har så är det ungefär 1/4 av de kläder som jag kan ha på mig nu för att slippa känna mig som en stoppad korv, ha någonting som trycker runt magen, eller byxor som sitter alldeles för tajt över låren. Och jag kan inte direkt påstå att jag de här sista månaderna kommer bli mindre, och jag vet att den fjärdedelen jag nu kan ha kommer krympa snabbt.

Men det känns lite små onödigt att köpa för mycket MAMA - kläder för ett par månader, och även att köpa för stora kläder. Men vad gör det om jag har samma kläder ett par dagar och de luktar lite svett? Finns juh deodorant och parfym! ;)

Jag har alltid, sedan jag var liten, varit den där långa och smala tjejen. Trots mängder med mat på tallriken till middagar, och tonvis med godis till myskvällarna så har min vikt bara varierat upp och ner med ett par kilo. Ingenting har lagt sig på mig, och man har aldrig kunnat gissa att jag äter som en häst och proppar i mig så mycket socker!

När jag blev gravid var min första tanke på alla dessa bristningar som skulle dyka upp. Egentligen är det knäppt och helt sjukt att jag tänkte på de när jag inom nio månader skulle bli mamma till varelsen som lever inuti min kropp, och som jag ger näring varje dag. Men bristningarna fanns i mina tankar hela tiden, och jag trodde de skulle synas direkt när magen börjat växa.

Imorgon går jag in i vecka 26, och än så länge finns det inga bristningar på varken mage, lår eller rumpa. Chansen finns att de kommer dyka upp den tiden som finns kvar, och chansen finns även att de kommer dyka upp när Bebis är ute och allting ska dra sig tillbaka. Men inte trodde jag att min mage skulle vara så pass töjbar som den faktiskt än så länge varit.

Vecka 25 (24)

Nu växer magen och blir tyngre. Allt eftersom kan du få ont i ryggen, kramp i benen och känna ett tryck ned mot bäckenbotten. Kramper är vanligt och kommer att vara det även längre fram. Undvik att knipa med tårna. Barnet kan trycka på blåsan vilket medför att du måste gå på toaletten ofta. Det kan hända att du lättare blir andfådd nu. Tänk på din hållning och vila mycket. 

Ditt barn är nu ca 22cm långt mellan huvud och stjärt och väger runt 800g. Det kan ta tag om sina fötter och knyta nävarna. I lungorna bildas allt fler blodkärl och näsborrarna börjar öppnas. Barnets benkärnor blir hårdare. Barnets livlina - navelsträngen är tjock och elastisk med innehåll av två artärer och en ven. Dessa blodkärl ligger inbäddade i en tjock geléartad massa som hindrar dem från att trassla ihop sig. Detta är ett sätt att säkra blodflödet mellan moderkakan och barnet och dess livgivande funktion. 

De permanenta tänderna bildas långt in i tandköttet men kommer inte att bryta fram förrän barnet börjar tappa sina mjölktänder i sexårsåldern.


Med kläder = stor skillnad!

Vecka 24 (23)

Nu går det att höra barnets hjärta med ett vanligt stetoskop. Någon gång runt denna vecka är det dags för ett besök hos din MVC. Om du inte börjat träna dina muskler i bäckenbotten, så är det hög tid. Bäckenbottenmusklerna börjar tänjas ut, vilket kan leda till att du läcker urin när du hostar eller skrattar. Denna muskelgrupp används inte i dagliga aktiviteter och det kan därför vara svårt att veta om man tränar rätt. 

Hormonnivåerna i kroppen börjar plana ur och humöret brukar jämna ut sig. Många känner sig lugnare och gladare. Livmodern når nu ovanför naveln. 

Barnet är nu ca 21cm långt mellan huvud och stjärt och väger omkring 700g. Skulle barnet födas nu har det 20-25% chans att överleva. Det är fortfarande litet, finlemmat och alldeles hårigt. I kroppen har vita blodkroppar börjat bildas och dess funktion är att bekämpa infektioner.

Lungorna fortsätter att utvecklas och luftvägarna formas till rör för att kunna ta in och stöta ut luft. Blodkärl och lungblåsor utvecklas i lungorna och mellan dessa kommer så småningom utbyte av syre och koldioxid ske. I lungorna börjar också ett ytspänningsnedsättande medel att bildas. Dess uppgift är att hindra lungblåsorna från att klibba ihop.

Min, och min sambos bebis är beräknad att kika ut den 21 februari (plus / minus). Och fortfarande har jag kvar min piercing i naveln. Och jag vet faktiskt inte hur jag ska göra med den? 

Om jag hade varit smart hade jag tagit ut piercing strax efter vi fått pluset på stickan för att med säkerhet veta att hålet skulle växa igen, och inte ge något fult ärr. Men istället resonerade jag över att så länge den inte är ivägen (som den nu börjar bli, för jag är visst lite tjockare än vad jag själv tror), och inte skaver så kan den få sitta kvar.

Och juh längre den får sitta kvar, juh mindre håller hålet på att växa igen, och juh lättare kan det bli att sätta dit den igen efter förlossningen. Men sedan kan allting hända, och jag kanske aldrig kan sätta dit den igen. Men tar jag bort den nu hinner hålet med säkerhet inte växa igen och kan därför även ge ett fult ärr. 

Det finns kanske de som läser det här och då inte tycker att en piercing är en sådan stor sak som det är att ha ett barn som växer inuti min kropp. Medan det kanske finns de som läser och förstår hur jag resonerar. Men bakom min piercing finns det även en historia, och den historian delar jag med min vän Michaela.

Hur har ni som väntat barn gjort med era piercingar? Och ni som inte har väntat barn, men har piercingar, hur skulle ni ha gjort?

I tisdags var jag nere på staden med min syster för att köpa mig ett par vårskor på InterSport och ta en välförtjänt fika (en sådan fika man alltid förtjänar - varje dag!). På vägen hem igen skulle vi gå förbi MVC och boka en tid för min onda rygg, och framför allt för mina onda höfter.

När vi klev in visade det sig att min barnmorska inte hade något inbokat möte för tillfället och jag fick därför komma in med en gång. Hon såg på mig att jag led på grund av de onda höfterna och gav mig tips att tänka på för att inte göra några dumma rörelser. Hon skickade även snällt iväg en remiss till sjukgymnasten, och bad mig beställa ett stöd bälte som skulle hålla ihop mina höfter.

Sagt och gjort! När jag kom hem under eftermiddagen klickade jag mig in på sidan, läste lite, och beställde sedan stöd bältet som hon verkligen rekommenderade. Och idag trilla det ner i brevlådan. 

Det kallar jag snabb och enkel leverans!

Det här med namn till Bebis i magen är inte lätt. Till en början, men sedan blev det svårt.

Jag minns så väl att vi började prata om namn bara några få veckor efter att vi fått pluset på stickan. Vi gick längs vägkanten, och kände solens strålar som sakta hade börjat gå ner. Vi höll varandra i hand. Och jag tror att vi båda två såg oss på den där vägen ett år framåt från då - vi två, med våran Bebis.

Till en början var det lätt att komma på namn. Både långa, och korta. Gamla, och nya. Släktnamn, och inte släktnamn. Men det var bara till en början. Sedan började tankarna om att Bebis skulle ha det här namnet hela sitt liv (förhoppningsvis), och det måste vara ett namn som inte bara låter gulligt och mysigt nu, utan som även måste passa när Bebis blir äldre och börjar ta de stora kliven på egen hand.

Listorna över flicknamn och pojknamn kortades av ganska så fort. Och även nya namn las till. Namn som får ett par veckor sedan lät jättebra, och även passade in med våra förnamn och våra efternamn kan idag inte alls låta så bra. 

Min sambo skojade i helgen om att vi skulle lägga alla namnlappar i en hatt, och sedan när Bebis är född kan vi dra en lapp, och det namnet blir det. Visserligen är det gaska smart, för de namnen som hamnar i hatten är juh ändå namn vi då står och väljer mellan. Men sedan kom jag och tänka på när jag och min syster gjorde det för att döpa våran kanin för ett par år sedan. På lappen stod det Ofelia, men våran kanin var ingen Ofelia. Nej, det var en Nova!

Ja, det här med namn till Bebis i magen är inte lätt. Det var det till en början, men nu när slutet närmar sig blir det allt svårare och svårare. Hur hittar man det perfekta namnet?

Vecka 23 (22)

Din mage blir större och desto mer påverkar den din matsmältning. Vissa kvinnor kan dras med förstoppningsproblem eller halsbränna. Halsbränna kan du själv försöka lindra genom att äta många små mellanmål istället för färre rejäla måltider. Ta gärna en lätt promenad efter maten för att hjälpa matsmältningen på traven. Nu går det att känna (palpera) barnets olika delar genom bukväggen. Det kan smärta i sidan av magen, det är livmodersmuskeln som töjer sig. Smärtan bör försvinna efter vila. Nu brukar sammandragningarna (förvärkarna) bli påtagliga. De tar tag om barnet och masserar det. 

Ditt barn är ca 20cm långt mellan huvud och stjärt och vikten omkring 600g. För varje dag som går ser kroppen mer proportionerlig ut. Barnet börjar se ut som en fullgången bebis, men fortfarande kan man urskilja skelett och organ genom huden. 

Innerörats ben har hårdnat och då hörseln blivit skarpare kan barnet särskilja olika ljud, såväl inifrån som utanför din kropp. Tänk dig hur bullrig din kropp är. Magen bubblar, hjärtat bankar och blodet forsar. Ditt barn kommer att känna igen din röst på tonläge och rytm när det föds. Prata gärna med det så mycket du kan redan nu. Då forskning visat att barnet i magen lättare uppfattar djupa manliga röster än höga kvinnliga, är det lika viktigt att pappan pratar mycket med det ofödda barnet. Det kan mycket väl hända att du får en spark till svar och du stimulerar även nervsystemets utveckling.

Det är inte alla gravida kvinnor som får problem med sina foglossningar. Men jag tillhör en av de som har det, och smärtan började uppstå för drygt tre - fyra veckor sedan. Först kom det lite diffust i svanskotan för att sedan gå vidare till rygg och höfter.

Men det är väldigt många som inte vet var foglossning innebär. De har hört ordet, men vad det betyder är fortfarande ett frågetecken. Och det frågetecknet tänkte jag försöka få bort från alla nyfikna nu :)

Vad är foglossning (symfyseolys)?
Bäckenet består av två halvor som är förenade framtill med en stel led eller fog som kallas symfysen. Denna fog är förstärkt med ett kraftigt nätverk av ligament, vilket gör att den under normala förhållanden nästan inte rör sig alls. För att underlätta barnets passage genom bäckenet producerar kroppen när du är gravid ett hormon som kallas relaxin, som löser upp ligamenten i bäckenet. Det gör att dessa fogar kan röra sig mer under graviditeten och förlossningen. 

Man vet inte säkert vad som orsakar foglossningen men man tror att den ena sidan av bäckenet rör sig mer än den andra när man går eller rör på benen, och att detta leder till smärta och inflammation i symfysen.

När uppstår detta?
Foglossning kan uppstå mot slutet av den första (vecka 1 - 13) trimestern eller efter förlossningen. Många kvinnor upptäcker symptomen första gången i mitten av graviditeten. Om du haft symfyseolysbesvär eller bäckensmärtor under en graviditet är sannolikheten större att du får det även under nästa. Symptomen kan även uppkomma tidigare och ha ett snabbare förlopp; därför är det viktigt att söka hjälp så tidigt som möjligt. Det kan vara bra att låta symptomen från en graviditet försvinna innan du försöker bli gravid igen.

Vilka är symtomen?
Smärta över blygdbenet och i ljumskarna är de vanligaste symptomen. Du kan också få ryggsmärtor, smärtor i bakre delen av bäckenet eller höftsmärtor. Det är vanligt med en skapande eller klickande känsla i området runt blygdbenet och smärtan kan röra sig nedåt lårens insida eller mellan benen. Smärtan förvärras ofta om du har benen brett isär, promenerar, går upp- eller nerför en trappa eller ändrar ställning dig i sängen. Den är ofta mycket värre på natten och kan göra att du sover dåligt. Det kan vara särskilt smärtsamt att gå upp på toaletten på natten.

Hur ställer man diagnosen?
Läkare och barnmorskor får mer och mer kunskap om foglossning. Din barnmorska bör remittera dig till en sjukgymnast, helst en som är specialiserad på och har erfarenhet av att behandla gravida kvinnor. Diagnosen ställs med hjälp av en kombination av din egen beskrivning av symptomen och en rad tester för att kontrollera stabiliteten, rörligheten och smärtan i bäckenfogarna.

Hur behandlas det?
Ett stödjande bälte kan ofta ge snabb lindring. Övningar, särskilt för mag- och bäckenbottenmuskulaturen, är en viktig del av behandlingen och syftar till att förbättra stabiliteten i bäcken och rygg. Du kanske behöver mobilisering (en mjukare form av manipulering) av höften, ryggen eller bäckenet för att korrigera en bakomliggande felställning. Hydroterapi (träning i vatten) och akupunktur hjälper ibland. Operation utförs endast på de allra svåraste fallen, sällan med särskilt bra resultat.

Hur snart efter förlossningen försvinner foglossningen?
60% av alla kvinnor har kvar sina problem med foglossning efter de fött. De flesta kvinnor tycker att deras symptom förbättras efter det att barnet är fött, men några få har fortfarande smärtor kvar när deras barn fyllt ett år. Du bör fortsätta med sjukgymnastiken efter förlossningen och, om det är möjligt, få hjälp med barnpassning under de första veckorna. Vissa kvinnor som haft foglosssning upplever att smärtan kommer tillbaka varje månad precis före menstruationen. Detta beror på hormoner som har liknande effekt som graviditetshormonet relaxin.

TIPS FÖR SJÄLVHJÄLP:
- Avbryt rörelser som gör ont i möjlig mån.
- Rör dig lite och ofta.
- Vila regelbundet genom att sitta upprätt med stöd för ryggen.
- Undvik att lyfta, eller skjuta på saker.
- Det är bra att sitta ner när man klär på sig, speciellt underdelen av kroppen.
- Ta ett steg i taget när du går upp för trappor. Kliv först upp med det bästa benet, och ta det lite sämre efter.
- Försök att hålla ihop benen, och undvik att göra saker som tvingas ha dem isär.
- Undvik att simma bröstsim, även om det är skönt att vara i vattnet kan smärtan försämras när du kliver upp.

All information har jag hämtat från: 
http://se.babycenter.com/pregnancy/antenatalhealth/physicalhealth/pelvicpain/